Regeringen styr riket

Ledare | Coronaviruset
PUBLICERAD:
Lena Hallengren (S) förekom Mats Melin under tisdagens pressträff.
Foto: Amir Nabizadeh/TT
I sitt första delbetänkande kommer den oberoende coronakommissionen med svidande kritik över hur man misslyckades med att stoppa den stora smittspridningen bland äldre, men många dödsfall som följd. Ytterst vilar ansvaret på regeringen.

Under coronapandemin har Sverige inte klarat av att skydda de äldre, särskilt inte de som bor på äldreboenden och de som har hemtjänst. Den beska, men inte heller förvånande, slutsatsen drar den coronakommission som tillsatts för att granska den svenska coronapolitiken. "Äldreomsorgen stod oförberedd och illa rustad att hantera en pandemi", skriver den.

Bristerna inom den svenska äldreomsorgen har stått klart länge och de blev pinsamt uppenbara när coronapandemin tog fart i våras. Samtidigt konstaterar kommissionen också att den större allmänna smittspridningen i samhället är starkt bidragande, för att inte säga avgörande. Detta kan säkert av en del tas till intäkt för att Sverige inte stängde ner tillräckligt kraftigt, som de flesta andra länder gjorde. Det vore dock en osäker slutsats.

Många andra jämförbara länder har trots hårda nedstängningar haft likartad smittspridning som Sverige, och med liknande eller högre dödstal, också bland äldre. Har smittan väl spritts är den svår att stoppa. Därför blir det extra viktigt att rikta in sig på att värna de mest sårbara och sköra – våra äldre. Och där har vi misslyckats. 9 av 10 av de som avlidit var över 70 år, och runt hälften fanns på särskilda boenden för äldre.

Ansvaret är utspritt på många händer – kommuner, regioner och statliga myndigheter – som inte förmått att kommunicera och samordna med varandra ordentligt. Men det är, med regeringsformens ord, "regeringen som styr riket", och det är där det yttersta ansvaret ligger. Den nuvarande regeringen kan inte smita undan, men även tidigare regeringar är medskyldiga.

Äldreomsorgen har varit åsidosatt i decennier. Dess strukturella och institutionella brister har länge varit kända, men ändå har lite gjorts för att styra upp verksamheten och göra den bättre. Det har saknats skyddsutrustning och rutiner för att hantera en pandemi, och de anställda har fått laga efter läge på egen hand. Bemanningen har varit bristfällig, med många springvikarier och många med dålig utbildning och bristande språkkunskaper. Det har saknats tillräcklig medicinsk kompetens.

Men även under det akuta läge som uppstod i mars så var regeringen och myndigheterna sena med att agera. Det gällde till exempel med att säkra tillgång till skyddsutrustning och att man inte kom i gång med testandet förrän efter flera månader. Detta trots att man redan från början visste att det var just de äldre som var särskilt utsatta.

Regeringen kan alltså inte smita undan ansvar. Den försökte dock ducka redan under pressträffen i tisdags, där socialminister Lena Hallengren (S) först grep ordet för att förklara vilka åtgärder regeringen nu skulle vidta (bland annat en ny äldreomsorgslag). Och detta redan innan kommissionsordföranden, det före detta justitierådet Mats Melin, fick chans att berätta om kommissionens delbetänkande.

Oppositionen, och även regeringens stödpartier, sällar sig också till kritikerna, men det skaver. Dels för att det är alla regeringar, även borgerliga, som är medansvariga för den nedprioriterade äldreomsorgen. Och dels för att de inte kom med några klagomål när det begav sig i våras. Då blir det för mycket populism och efterklokhet av kritiken.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.