När Paul McCartney släppte det första albumet i den här albumserien gjorde han det mitt under stormen kring The Beatles uppbrott. Den andra – McCartney II som släpptes 1980 – kom efter att hans andra band Wings upplösts. Att skapa musik på egen hand i hemmastudion utan att ta hänsyn till någon annans åsikt eller vilja har varit ett sätt för Sir Macca att tackla stora, omvälvande upplevelser i livet. McCartney III kom till under isoleringen som följt i pandemins kölvatten.
Den här trean är precis lika lekfull och impulsiv – "nu-får-jag-feeling-så-jag-gör-ett-gitarr-solo – som föregångarna. McCartneys vana trogen blandas fina, överraskande musikaliska infall med plattityder och dussinrock. Upplägget i sig banar för att det här är musik som är roligare för den som spelar än för den som lyssnar. Men här finns en hel del som skulle platsa på vilket "vanligt" Paul McCartney-album som helst. Women and Wifes, The Kiss of Venus och Deep Deep Feeling håller fin klass, den sistnämnda klockar in på drygt åtta oblyga minuter.
Värmlandsättlingen Nils Lofgren i stor intervju: "Skulle turnera med både Young och Springsteen"Vi borde väl alla ha en liknande aktivitet att ta till i orostider?
Bästa låt: Women and Wifes