Skugga över upprustning

Ledare
PUBLICERAD:
Artillerisystemet Archer visades upp under försvarsövningen Aurora 17.
Foto: Jonas Ekströmer/TT
Efter sju sorger och åtta bedrövelser så fattade riksdagen i går försvarsbeslutet, som skall gälla till och med år 2025. Det är en rejäl upprustning, men dessvärre långt ifrån tillräcklig. Sin ovana trogen är beslutet, som så många föregående, starkt underfinansierat. Försvarskrisen lär därför fortgå.

Det var en majoritet av de rödgröna regeringspartierna och dess stödpartier som drev igenom försvarsbeslutet. Anslagen ökas med närmare 29 miljarder kronor till 2025, en ökning med 40 procent och den största sedan 1950-talet, som försvarsminister Peter Hultqvist (S) aldrig brukar avhålla sig från att påpeka. Han har dock inte mycket att slå sig för bröstet för. En ovillig regering har ständigt drivits på av Liberalerna och Centern för att stora delar av den upprustning alla partier var eniga om i den parlamentariska försvarsberedningen också skall genomföras.

Ändå räcker det inte hela vägen fram. Man skulle kunna säga att pengarna redan tagit slut. Nyligen avslöjades att det saknas 12 miljarder kronor i budgeten, mycket beroende på fördyringar till följd av moderniseringen av stridsflygplanet JAS 39 Gripen och införandet av den nya E-versionen, liksom vad det flygtekniska samarbetet med Storbritannien kommer att kosta. Bland annat beror detta på valutakursförändringar som man inte tagit höjd för, vilket gör att de planerade reserverna redan ätits upp.

Januaripartierna var också ovilliga att i försvarsbeslutet binda sig för de anslagsökningar som kommer att bli nödvändiga efter 2025, om det man ändå beslutat om skall kunna genomföras till 2030. Detta ville Moderaterna och Kristdemokraterna men deras reservation röstades ned. Varför de annars försvarsvänliga L och C inte ville ta ett sådant beslut kan man undra, men det var förmodligen en del av den uppgörelse man gjorde med regeringen. Och att regeringen var ovillig gör att misstanken närs att man tänker börja konstra vid den kontrollstation som skall komma 2022.

Ett långsiktigt beslut som sträcker sig 10 år framåt hade varit en styrka och en kraftig signal till omvärlden att vi tar försvaret på allvar. Det hade också gett försvarsmakten ro att kunna planera för tillväxten av personal och materiel, helt enligt ÖB Micael Bydéns önskemål.

Försvarsbeslutet är också lite snedfördelat, med ett stort fokus på armén och alldeles för lite på marinen. Det hade till exempel behövts besked om ännu fler nya fartyg. Även arméns upprustning når inte hela vägen. Dagens knappat fulltaliga två brigader skall bli tre och en halv, fast det utan att man införskaffar nya stridsvagnar eller stridsfordon. Det kommer ju att tunna ut stridsförmågan hos förbanden.

Kritiker har också riktat in sig på att försvaret inte kommer att vara tillräckligt dimensionerat för den nya tidens hot. Risken för storskalig landinvasion är nog inte så stor, men däremot mindre specialförband, drönare och olika sorters hybridkrigföring. Där hade ett buret luftvärnssystem mot till exempel beväpnade drönare kommit till nytta, vilket på sistone visat sig i kriget i Nagorno-Karabach. Men något sådant innehåller inte försvarsbeslutet.

I Värmland kan vi dock glädja oss åt att vi åter får ett artilleriregemente till Kristinehamn, och det inte bara av lokalpatriotiska skäl. Indirekt eld är nödvändigt vid markkrigföring, och att ha alla kanoner i Boden har inte varit bra för försvarsförmågan i övriga landet.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.