Skitåret 2020

Hur ska vi hantera tillvaron när allt känns skit? Ja, var finns hoppet, tron på framtiden, kärleken till livet när allt vi ser är mörker? Frågor som förtjänar att lyftas så här i coronatid.

Psykologen Rick Snyder ägnade hela sin yrkesbana åt att forska om hopp. Och Snyder konstaterar: hopp handlar inte, som vissa självhjälpsgurus vill tuta i oss, om att lura sig själv att tänka positivt. Det är inte så enkelt som att vi bara kan ”välja glädje”, eller att vi får pengar, framgång och lycka bara för att ”vi tänker på det”.

Nej, hopp är ett sätt att tänka, som enligt Snyder inkluderar tre tydliga ingredienser: mål, medel och handlingskraft.

Realistiskt mål

Mål innebär för Snyder att ha ett realistiskt mål. Jag vet vart jag vill komma.

Medel handlar om att jag vet hur jag ska gå tillväga för att uppfylla mitt mål, men att jag också har förmågan att vara flexibel och hitta alternativa vägar när saker ändras under resans gång. Det handlar om att vara uthållig, och stå ut med att bli besviken och försöka igen. Som Winston Churchill en gång konstaterade: “Success is going from failure to failure without loss of enthusiasm”. Snyder poängterade i detta sammanhang vikten av att härda ut, att kunna stå ut med besvikelser.

Handlingskraft: att vi tror på oss själva – det här klarar jag!

Hopp handlar således inte om att lura sig själv, handlar inte om att ha huvudet bland molnen, handlar inte nödvändigtvis om en go känsla. Tvärtom handlar hopp om en kombination av att sätta upp mål, att man försöker nå målet med envishet och uthållighet samt att man tror på sin egen förmåga.

Realistiskt hopp

I den coronatid vi lever i, där antalet döda har rapporterats klockan 14.00 nästan med samma regelbundenhet som sjörapporten, tror jag att Snyders forskning har något viktigt att lära oss. Speciellt den del som handlar om att ha ett realistiskt hopp, som vi strävar efter med envishet och uthållighet, och där vi inte ger upp.

Det är nämligen lätt hänt att den som fastnar med blicken på tabellernas siffror börjar andas allt häftigare. För vi lever i en tid då vi ihärdigt söker efter heltäckande evidens, även när den inte står att finna. Sällan har så många experter fått ett så stort utrymme i debatt och media, och ändå denna osäkerhet och oro. Alla dessa olika siffor och alla dessa olika tolkningar, och allt det tjafs och all den huvudvärk de i förlängningen leder till i våra olika sociala sammanhang. För att vi inte vet. Det kan lätt kännas hopplöst. Mörkt.

Det är inte fel med fakta och det är inte fel med experter. Men i dessa svåra och ovissa tider är förmågan att känna hopp, gemenskap och förtröstan av avgörande betydelse för samhället och för den enskilda människan.

Bita ihop

Vårt samhälles envishet och uthållighet utmanas just nu från många håll. Då är tiden att bita ihop, stå ut och försöka igen. Just därför att vi vet att vi kommer att klara av detta.

Det är en lärdom vi förhoppningsvis kommer ta med oss från skitåret 2020.

Samtidigt: i en tid när så mycket faller bort, framträder det viktiga, det väsentliga, så mycket tydligare. Och advent, Lucia och jul är högtider som just när det är som mörkast visar på det ljus som övervinner mörkret. Kristus är världens ljus, och i hans sällskap skingras skuggorna. Ljuset och godheten övervinner alltid mörkret, det är evangeliets budskap.

I den tanken finner jag hopp. Ett hopp som ger mig både mål, medel och handlingskraft, för att tala med Snyder.