Vindkraftverk är dåliga för naturen, och det märks extra mycket på den natur- och kulturmiljö som människor – framför allt på landsbygden – har runt knuten, skriver Blanche Sande.
Vindkraftverk är dåliga på att producera el och skadliga för miljön, men klimatrörelsen väljer att blunda för problemen. Har man en gång bestämt sig för att vindkraft är bra så kan man ju inte backa.
Politiker tenderar att tycka om vindkraftverk. De betraktas som en oskyldig energiproducent. Framtidens energiförsörjning. I teorin uppskattas de även av många vanliga människor som i de överdimensionerade plåtfläktarna ser lösningen på klimatproblemen. Men i praktiken vill man helst slippa ha dem i sin egen närhet.
SOM-institutets opinionsmätningar om olika energislag visar visserligen år efter år att en majoritet är positiv till vindkraft, men i rapporten ”100 procent förnybar el: Delrapport 2 – scenarier, vägval och utmaningar” skriver Energimyndigheten:
"Ändå är det snarare regel än undantag att ny vindkraft skapar debatt i det område som ansökan gäller. (...) Även den som står bakom en energiomställning kan vara motståndare till att den byggs just i deras hembygd."
Det är inte konstigt. Vindkraftverk är dåliga för naturen, och det märks extra mycket på den natur- och kulturmiljö som människor – framför allt på landsbygden – har runt knuten. I dag byggs vindkraftverk i ”parker”, som de kallas i förhoppningen om att ett positivt ord ska få företeelsen att verka trevlig. Parkerna är i själva verket storskaliga industrilandskap. Ledningsbanor och vägar för servicefordon huggs fram i skogen, kraftverk och elledningar rullas ut. Djurlivet tar skada. Ljud- och ljusföroreningarna märks på långt håll.
Vindfarmarna ses ofta som ett rimligt pris att betala för ett bättre klimat – åtminstone av dem som själva bor på behörigt avstånd. Det man får i utbyte är dock inte mycket att hänga i granen. Vindkraftverk är ökänt ineffektiva och deras elproduktion så instabil att den kräver uppbackning av stabilare energislag. I bästa fall blir det kärnkraft, men i Sverige monteras kärnkraftverken ned.
Dessutom innebär vindkraft, som ju i teorin är en så ren energikälla, farliga utsläpp. Det rör sig inte bara om all metall som går åt i tillverkningen. Eftersom vindfarmer består av tiotals eller hundratals kraftverk som behöver kopplas ihop, kräver de en stor mängd transformatorer och strömbrytare. För att skydda dem mot kortslutning och brand används svavelhexafluorid, även känd som SF6 – en gas som är långt ifrån lika känd som koldioxid, men vars växthuseffekt som är 23 500 gånger högre. I takt med att allt fler vindfarmer byggs upp och byggs ut, ökar också utsläppen av SF. 2017 motsvarade de utsläppen från 1,3 miljoner bilar.
Vindkraft är fortfarande relativt klimatvänlig, men det är en varningsklocka att de problem som finns får så lite uppmärksamhet. Vindkraftverk är effektiva, skadar naturen, och är när det kommer till kritan inte den superrena energikälla det ofta låter som. Ändå är de omåttligt populära bland våra politiker. I den blocköverskridande energiöverenskommelsen från 2016 ingick mångmiljardsubventioner till vindkraft. Och i september, när en folkomröstning i Malungs kommun gav rungande nej till utbyggnaden av en vindfarm på Ripfjället, svarade regeringen med att tillsätta en utredning om att ta bort det kommunala vetot.
För klimatrörelsen är vindkraft en blind fläck. Den har blivit en politisk favorit till den grad att problemen knappt får någon uppmärksamhet. Förra gången politiker valde en favorit – etanol – blev resultatet ett dyrt fiasko. Nu hotar elbrist i stora delar av Sverige. Det sista vi behöver är ännu ett energimisslyckande skapat av politiker som inte vill se nackdelarna med sin egen favoritlösning.
Blanche Sande
Fri skribent