Dörren på glänt för Nato

Ledare
PUBLICERAD:
Sverige närmare Nato.
Foto: Hans T Dahlskog/TT
En majoritet i riksdagen vill att Sverige närmar sig den västliga försvarsalliansen ännu mer. Detta genom att införa en så kallad Nato-option i säkerhetspolitiken, alltså en uttalad möjlighet att i framtiden ansöka om medlemskap. Men regeringen tänker förstås strunta i det.

Det kan låta som hårklyverier med en Nato-option när det ändå inte innebär ett uttalat krav på medlemskap. Det här är en dans som pågått i decennier och alltjämt håller neutralitetsnojan ett fast grepp om vänsterpartierna. Detta trots att det var dåtidens mer realpolitiskt sinnade socialdemokrater som under det kalla kriget upprätthöll en hemlig allians med västmakterna. Men det var ju hemligt och det blev neutralitetsvurmandet som internaliserades i partiets kadrer.

I dag har vi lämnat såväl alliansfriheten som neutraliteten genom både medlemskapet i EU som vårt nära militära samarbete med Nato. Med ett formellt medlemskap är fortfarande tabu. Dock inte för de gamla allianspartierna. Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Centern vill alla att Sverige blir ett Nato-land.

Sverigedemokraterna har varit motståndare, men det som ändrades i onsdags var att SD nu är med på tanken på en Nato-option. Det är ju en form av halvmesyr, eller kanske snarare kvartsmesyr, men ändå. Successivt har SD på många politikområden närmat sig borgerliga ståndpunkter, så det är bara följdriktigt att de gör det även så det säkerhetspolitiska området. Att de fortfarande hävdar att de inte ändrat uppfattning får ses som ett försök att retirera genom utläggande av rök. Och givet att SD haft en del Rysslandskramare så är detta förstås en välkommen tillnyktring.

SD säger att det är en anpassning till det fördjupade försvarssamarbete med Finland, som haft en Nato-option sedan 1990-talet. Sedan den 15 oktober, så har Sverige efter ett riksdagsbeslut, redan ingått vad som i praktiken är en försvarsallians med Finland. Skulle ett Nato-medlemskap bli aktuellt så är det av vikt att Sverige och Finland går med samtidigt.

Det finns sålunda en riksdagsmajoritet för ett tillkännagivande till regeringen om att föra in en Nato-option i Sveriges säkerhetspolitiska linje. Utrikesminister Ann Linde (S) avfärdar dock det hela och säger att den nuvarande linjen ligger fast och att det är regeringen som bestämmer om säkerhetspolitiken. Och så är det förvisso, men att inte ta hänsyn till vad en riksdagsmajoritet tycker är arrogant och maktfullkomligt.

Tvärtom är detta en möjlighet för Socialdemokraterna att börja titta mer seriöst och nyktert på Nato-frågan. Även om de gamla allianspartierna är för så driver de nu frågan om en option, likt den finska. Givet det fördjupade samarbete vi redan har sedan länge så ligger detta i tangentens riktning. Varför inte börja träffas och diskutera optionen? Linde med flera må ogilla det, men det finns förhoppningsvis de med en mer realistisk syn i socialdemokratin.

Det faktum att riksdagen ens gör en sådan markering kommer att påverka hur omvärlden ser på den svenska säkerhetspolitiken. Linde säger att det i sig skapar osäkerhet, men om det är något som under lång tid skapat osäkerhet så är det vårt avståndstagande från ett medlemskap samtidigt som vi har ett så pass djupt samarbete med Nato som vi har. Ett större klargörande på den punkten skulle göra osäkerheten om den svenska linjen mindre, och samtidigt öka den svenska säkerheten.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.