Intervju Maria Malmer Stenergard: Den strama migrationspolitiken

Signerat
PUBLICERAD:
Det är vår skyldighet att med våra gemensamma resurser hjälpa dem som har absolut störst behov. Då kan vi inte prioritera resurserna till de som inte har skyddsskäl, säger Maria Malmer Stenergard.
Foto: Moderaterna
Vi får inte vara aningslösa. Utgångspunkten måste vara att de som kommer hit kan integreras snabbt, förväntas ta ansvar och bli en del av vårt samhälle, säger Maria Malmer Stenergard.

Det ledande oppositionspartiet Moderaterna står inte bakom de förslag på en framtida migrationspolitik som regeringen har skickat på remiss. Maria Malmer Stenergard, partiets migrationspolitiska talesperson, förklarar hur förslagen skulle se ut om M fick bestämma.

M vill minska invandringen för att förbättra integrationen, men vad händer sedan?

– Jag tror att i princip så långt man kan överblicka måste vi ha en stram invandring för att våra integrationsproblem är så omfattande. Alldeles för många lever i utanförskap, bara hälften av de som kommit hit blir självförsörjande. Det är tyvärr inget man vänder på ett decennium. M är ju ett parti som ser positivt på globalisering. Vi ser stora vinster med att människor rör sig över gränser, och vi vill att Sverige ska vara en del av det. Men vi får inte vara aningslösa. Utgångspunkten måste vara att de som kommer hit kan integreras snabbt, förväntas ta ansvar och bli en del av vårt samhälle.

Hur bör välfärden utformas för att ge bäst förutsättningar för en hållbar migrationspolitik?

– Jag tror att de flesta svenskar vill se en omfattande välfärd. När man är som svagast ska staten gripa in och hjälpa till. Men den välfärden bygger på att alla som har förmåga är med och bidrar, och så är det inte nu. Om vi ska kunna bibehålla en hög nivå på välfärden måste vi i större utsträckning göra den premiebaserad i stället för bosättningsbaserad. Man måste jobba sig in i välfärden.

Kan detta förändra svenskarnas syn på välfärden?

– Jag tror att många kommer att uppfatta det som mer rättvist. Alla ska ha rätt till akut sjukvård och skola. Men andra förmåner, som föräldraförsäkringen, ska man behöva kvalificera sig in i.

– Jag känner ganska stor frustration över att vi har partier som vill ha öppna gränser och skära ned på välfärden – som Centerpartiet – som när det väl kommer till skarpa förslag bara ställer sig bakom sådant som innebär ökad invandring, men aldrig skarpa förslag för att åtgärda välfärden. Det bidrar till integrationskrisen.

Hur ser du på rätten till skydd respektive rätten att bosätta sig?

– Rätten att söka skydd är ju absolut. Var och en har rätt att få pröva sina skyddsskäl. Om det skyddet bedöms långvarigt har man rätt att bosätta sig här. Vill man av andra skäl bosätta sig här måste man ha säkrat försörjning. Det är vår skyldighet att med våra gemensamma resurser hjälpa dem som har absolut störst behov. Då kan vi inte prioritera resurserna till de som inte har skyddsskäl.

Finns det en risk att det just nu är människor med skyddsskäl som inte får asyl?

– Ja, och det är där vi kommer in på framtidsdiskussionen. Hur utformar vi ett regelverk på europeisk nivå som bättre kan hjälpa de som behöver det? Många med störst behov kan aldrig lämna flyktinglägren. Det är uppenbart att människor riskerar sina liv på Medelhavet för att söka skydd, men också för att söka en bättre framtid här, till exempel av ekonomiska skäl. Men vi har inte möjlighet att ta emot alla dem, utan vi måste prioritera de som behöver skydd.

Hur ser den ideala invandringspolitiken ut, helt bortsett från nuvarande situation?

– Sverige är ett litet land och vi är beroende av att vi får på plats ett fungerande regelverk i EU där vi hjälps åt att hjälpa dem med störst behov. Men i Sverige handlar en lyckad migrationspolitik om en lyckad integration. Jag hoppas att vi i framtiden ska kunna ha en politik där människor snabbt kommer i egen försörjning och blir en del av samhället. Det skulle berika Sverige. Men jag tror tyvärr att det är ganska långt bort.

Trodde du och Moderaterna att förhandlingarna i migrationskommittén skulle landa i ett rimligt förslag?

– Vi höll ju på i ett år och visste att det var ont om tid, men vi visste också att det var avgörande för Sveriges framtid att vi skulle lyckas. Därför gick vi in med en hög ambitionsnivå. Utöver de ganska smala direktiv som vi fick om den tillfälliga lagen fanns det möjlighet att lyfta andra frågor, så det tyckte vi var viktigt. Vi tog upp frågor som kvalificering in i välfärden, återvändandearbetet för de som fått nej och volymmålet. Alla de här delarna tror vi behövs för att vi ska få en hållbar migrationspolitik på sikt. Och vi hoppades och trodde att vi skulle komma överens med Socialdemokraterna, åtminstone efter att S sade sig ha hakat av Miljöpartiet.

Kunde ni ha gjort något annorlunda för att kommittén skulle ha kunnat leverera gemensamma förslag?

– Jag har svårt att se det. Snarare skulle vi ha insett att viljan aldrig fanns från den andra sidan. Vi trodde att vi skulle mötas någonstans på mitten, att det skulle vara ett givande och tagande.

Vad vill Moderaterna göra av det nuvarande läget, när regeringen har gjort egna tillägg till kommitténs förslag och skickat iväg på remiss?

– Nu har vi en alldeles för snäv produkt för att den ska vara långsiktigt hållbar. Men den tillfälliga lagen går ut i sommar och ersätts av utlänningslagen. Då är frågan: vad gör man nu? Vad det verkar utifrån presskonferenserna innebär regeringens förslag en mer generös migrationspolitik. Och det är uteslutet för Moderaterna. Vi måste vända integrationskrisen. Just nu analyserar vi hur vi ska agera på bästa sätt i riksdagen för att skapa en så stram politik som möjligt. Det kommer vi att återkomma om. Men med det sagt tror jag att det kommer att krävas en ny regering. (SNB)

Agnes Karnatz

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.