Replik: LSS-boenden ett rättsligt vakuum

Debatt
PUBLICERAD:
Uppdrag granskning rapporterade i februari 2020 om en ung man vid namn Robin. Han inlåstes i 7 år isolerad från samhället, skriver Gottfried Klein.
Foto: Fredrik Sandberg / TT
Tyvärr är författarna fortfarande skyldiga beviset att människor i kommunala LSS-boenden åtnjuter rättsligt skydd, skriver Gottfried Klein.

Svar till Yrjö Airiman och Kristian Tilander (NWT 24/11).

I en debattartikel NWT publicerade den 24 november påpekas med hänvisning till sändningen av Uppdrag granskning från 14 oktober 2020 med rätta de ohållbara förhållandena i LSS-boenden. Yrjö Airiman och Kristian Tilander menar att ”det är självklart att kommunen själva borde driva sådana verksamheter. Då får kommunen bättre möjlighet att styra kvaliteten. Genom offentlighetsprincipen får dessutom allmänheten och anhöriga bättre insyn och kan kontrollera att inga missförhållanden uppstår. För de privata bolagen är allt 'företagssekretess' och kan dölja de flesta missförhållanden."

Jag tycker inte om riskkapitalbolagen. Men jag kan inte hålla med författarnas slutsats. Av två skäl.

1) Vad de avdramatiserar som "missförhållanden" är i själva verket allvarliga brott och systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Straffrätt och internationella mänskliga rättigheter gäller i allmänhet oavsett om någon är placerad i ett kommunalt eller privat hem. (artikel 3 i Europeiska konventionen om skydd för mänskliga rättigheterna, artikel 15 punkt 1 FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.)

2) Det är rättsstatens uppgift och i slutändan justitieministerns ansvar att se till att mänskliga rättigheter följs i hela landet. Brott mot mänskliga rättigheter får självklart inte döljas bakom "företagssekretess". Tyvärr är författarna fortfarande skyldiga beviset att människor i kommunala LSS-boenden åtnjuter rättsligt skydd.

Uppdrag granskning rapporterade i februari 2020 om en ung man vid namn Robin. Han inlåstes i 7 år isolerad från samhället och tung medicinerad i ett hus mitt i skogen. Verksamheten drevs av Gnosjö kommun. Justitieombudsmannen, JO, konstaterar: ”Av utredningen i ärendet framgår att brukaren som var placerat vid LSS-boendet i Skogsbo under större delen av dygnet var inlåst på boendet. Verksamheten har bedrivits under dessa former sedan 2013 och det innebär att brukaren har varit frihetsberövad utan lagstöd under flera år”. Men polisen har lagt ner förundersökningen om olaga frihetsberövanden. Även en förundersökning gällande en misstänkt misshandel är nerlagt.

I uppföljningssändningen av Uppdrag granskning från 14 oktober 2020 visades att detta inte är ett enskilt fall. Niklas Altermark, som var med i programmet, är forskare vid statsvetenskapliga institutionen på Lunds universitet. Hans specialområde är funktionshinderpolitik med speciell inriktning på makt och rättigheter. Han konstaterar: ”Jag tänker väl att det inte är ett enskilt fall ni rapporterade om. Det finns en punkt då måste vi börja inse att det här förekommer. Det är systematiskt. Inom LSS har det vuxit fram en föreställning att de här människorna de klara inte av att få alla de rättigheter som de facto har enligt lag. Det verkar finnas en medvetenhet och föreställning om att lagen kan läggas åt sidan.”

De grymheter som rapporterats i programmet och offrens brist på rättigheter har skakat mig djupt. Sändningen har visat att en person (Dick) i flera år har utsatts för en behandling som vi skulle kalla tortyr när det förekommer i diktaturer. Jag kände mig tvungen att göra framställningar till den svenska justitieministern. Tyvärr har jag inte fått svar förrän i dag.

Uppdrag granskning lät Morgan Johansson (S) komma undan med det. Därav min fråga: Har den socialdemokratiska föreningen i Väse modet att påminna justitieministern offentligt om sitt ansvar att se till att mänskliga rättigheter gäller alla människor?

Gottfried Klein

Svanskog

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.