Ida Svensson: "Var lite obstinat och överleverera inte"

– Parkbänken kan lika gärna vara lagom hög för en medellång kvinna, som för en medellång man.

För Ida Svensson är jämställdhet en självklar del av ledarskapet. Som samhällsbyggnadschef i Arvika har hon möjlighet att vara med och påverka.

– Jag drar gärna en lans för yngre kvinnor. Det finns ingen anledning till att de ska stå tillbaka, säger hon.

Medan många valt att skaffa hund under distansarbetets stora genombrottsår har Ida Svensson, 44, gått på kattspåret i stället. Tidigare i höstas flyttade Undis och Aslan in i villan på Sommaro i Karlstad.

– De har redan lyckats boka två möten med "iiiiiiiiiiiiooooii" och "ppppppppp9ppppåppp" och avaktiverat tangentbordet. Nu har jag lärt mig stänga locket på datorn när jag hämtar kaffe, berättar Ida Svensson.

Sedan två år tillbaka arbetar hon som samhällsbyggnadschef i Arvika kommun. Men karriären inleddes på ett mäklarkontor.

– Jag gillar verkligen byggnader och fastighetsaffärer. Men efter tre år som fastighetsmäklare gick jag vidare. Det var mycket jobb kvällar och helger och det tog för mycket familjetid. Att hela tiden säga "sch, mamma är i telefon" gjorde att jag inte tyckte om mig själv till slut.

Blå elefant

Efter det jobbade hon sju år på teknik- och fastighetsförvaltningen på Karlstads kommun. Sedan dök jobbet som centrumchef på Bergvik köpcenter upp.

– Det var tre spännande och väldigt komplexa år. Det var som att det kunde ramla ner en blå elefant på parkeringen på morgonen och sedan fick man klura ut vad man skulle mata den med.

Vid sidan av sitt heltidsarbete tränade och tävlade Ida Svensson i multisport och bloggade om träning. I fyra år drev hon det egna företaget Alla kan träna och tog bland annat fram appar för personlig träning, var personlig tränare online och arrangerade träningsresor, vid sidan av allt annat. Hon var ensamstående med tre barn och renoverade ett stort hus som hon eldade med ved. Multisportandet tog mycket tid i anspråk och när nya Bergvik invigdes våren 2016 märkte hon av varningssignaler.

– Jag kunde gå ut med filtallriken till bilen och kände att om jag inte lugnar ner mig nu kommer det inte gå bra. Sedan dess har jag inte tävlat mer i multisport. Steg två blev att lägga ner bloggen och träningsföretaget. Nu har jag tagit bort bloggen helt. Jag är ingen nostalgisk person. Jag har en stor framruta och en liten backspegel, säger hon.

På nätverket Linkedin skriver du att du gillar nytt, fort och kul.

– Ja, det inspirerar mig att prova något jag aldrig provat förut. Jag blir lätt uttråkad när det blir för repetitivt och gillar när det finns nya problem och nya angreppssätt. Jag är väldigt snabb och har lärt mig omge mig med personer som hjälper till att bromsa när det behövs. Och jag drivs mycket av glädje.

Paradox

Hon har fått höra att hon "inte passar att jobba i en kommun".

– Många har en bild av att det går långsamt i offentlig sektor, och att det inte skulle passa mig som är snabb i vändningarna. Jag jobbar med strategisk planering som syftar många år framåt, och det kan vara en paradox. Men det finns ingen motsättning i att vara snabb och ändå långsiktig, säger Ida Svensson.

Måste det vara en nackdel att det går långsamt?

– Jag jobbar med planerings-, bygg- och markfrågor där det finns en poäng i att det ska ha en viss gång, och mängder av lagstiftning som styr. Vi ska kunna yttra oss och överklaga. Det är en demokratisk process, och det är ju det samhället är byggt på. Om vi inte lyssnade på medborgarna eller följde de demokratiska processerna skulle allt gå jättefort. Men det vill vi inte leva i.

Hon upplever många gånger att kunskapen och kompetensen som finns inom det offentliga och en politiskt styrd organisation nonchaleras.

– Personer som inte har den erfarenheten underskattar nog det. Man hör om chefer som säger att "om jag jobbade inom det offentliga skulle jag göra så mycket nytta". Man sätter sig lite över.

Roligt och svårt

Själv vill Ida Svensson lyfta det offentliga, som i hennes ögon kräver bred kompetens.

– Politiken styr, du ska göra nytta, medborgarna har synpunkter och du ska förhålla dig till ärendehanteringen, rutiner, processer, lagar och regler. Det är komplext. När jag gick min utbildning pratades det mest om vilka företag man kunde jobba på sedan. Offentlig sektor nämndes sällan. Jag kan tycka att det är lite synd. Man kan ha som målsättning att jobba inom det offentliga. Det är både roligt och svårt, säger hon.

Vilka skillnader har du upplevt mellan det privata och offentliga?

– Båda de kommunerna jag jobbat i har varit väldigt seriösa i sin personalpolitik. Det finns en struktur där man tar hand om sin personal. Man känner sig trygg och viktig. Så är det säkert hos många privata också, men jag har upplevt en stor skillnad.

Ida Svensson är uppvuxen i Visnums-Kil, beläget längst söderut i Kristinehamns kommun på en flack halvö.

– Där bor typ 300 personer utspritt på en yta lika stor som Torsby kommun, brukar jag skoja och säga. Jag hade några kilometer till närmsta granne och gick i en skola med 36 elever i årskurs 1–6. Man fick lära sig att hjälpa andra och be om hjälp själv, det ser jag som en fördel, säger hon.

Maktstrukturer

Under uppväxten fick hon känslan av att det fanns särskilda förväntningar på henne som flicka. Då tändes lågan som gör att hon i dag brinner för jämställdhetsfrågor.

– Jag har aldrig accepterat att det är en begränsning att vara kvinna. Att man ska veta sin plats och inte gå, prata eller göra på ett visst sätt. Fortfarande finns det många kvinnor som far illa i relationer och halkar efter i arbetslivet på grund av patriarkala maktstrukturer. Som kvinna är det svårare att göra karriär, klättra på lönestegen och få viktiga poster i bolagsstyrelser. I grund och botten är det en demokratisk fråga. Som individ ska man ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Vi vill ju att det ska vara lika för alla.

Enligt Ida Svensson är jämställdhetsfrågorna närvarande i alla delar av kommunernas verksamheter, inte minst fysisk planering.

– Det kan handla om att bygga gator, torg och miljöer jämställt. Hur hög är en sits på en parkbänk? Passar den en lagom lång man eller lagom lång kvinna? Hur vi förflyttar oss är ett område med tydliga könsskillnader. Forskning visar att mäns rörelsemönster får ett större utrymme i den fysiska planeringen. Och trygghetsfrågor är ofta genusfrågor, för det är oftast kvinnor som känner sig otrygga, säger hon.

Normkritiskt ledarskap

Jämställdhet genomsyrar även hennes chefskap.

– Folk som jobbar med mig märker det här. Jag leder och fördelar gärna utifrån ett sätt som är normkritiskt. Man behöver inte göra allt tvärtom, men man behöver inte göra det så vi fortsätter leva i samma gamla hjulspår.

Har du märkt av någon särbehandling i arbetslivet?

– Ja, jag har jobbat inom "manliga" områden, så absolut. Kvinnor förväntas exempelvis ofta ta anteckningar på möten. Och som ung kvinna i arbetslivet får man armbåga sig fram mycket mer. Jag märker att ju äldre jag blir, desto mer respekt får jag per automatik. Jag vill gärna dra en lans för yngre kvinnor och säga till dem att det inte finns någon anledning att de ska stå tillbaka. Den hjälpen hade jag behövt.

Har du några tips till unga kvinnor som vill undvika att falla in i en obekväm struktur?

– Överleverera inte, om du är en person som har en fallenhet för det. Det är en bidragande orsak till att vi bränner ut oss sedan. Ifrågasätt vad som är förväntningar på dig i din yrkesroll, och vad som förväntas av dig på grund av ditt kön. Gör inte mer än 50 procent av det obetalda arbetet i hemmet, om ni är två. Var lite obstinat. Det kommer man långt med. Och lyft andra kvinnor.

Läs tidigare texter inom karriär från Arbete & Ekonomi: