Djur och natur ger styrka i pandemin

Krönikor
PUBLICERAD:
Cissi Leibring
Vov! Min fyrfota vän Molly viftar på svansen och ger mig en bedjande blick. Det är dags för en promenad. Jag är evigt tacksam för vår hund, som ser till att jag inte blir sittande för länge. Med hund kommer man ut i både ur och skur.

Våra fyrfota vänner betyder extra mycket nu i den fysiskt distanserade världen. Att krama en hund, häst, kanin, katt eller vilket djur det än är, gör oss mycket gott. Eller att höra en spinnande katt eller sätta sig en stund i stallet när kvällsfodringen är gjord och lyssna till det rytmiska tuggandet och känna doften av höet. Det ger ett skönt lugn.

Kanske den som inga djur har eller känner kan finna lite go känsla av fina växter. En vacker hibiskusblomma eller en orkidé som efter långt uppehåll slår ut sina fantastiska blomstänglar. Och visst kan man prata med sina blommor, det gör jag ofta.

Går man vilse ska man krama ett träd. Det ligger nog mycket i det. Vi är ju sociala och mår inte bra av ofrivillig ensamhet. Viktigt att känna närhet av liv. Genom att vistas i skogen, känner jag även den stora gemenskapen med naturen där vi ingår i dess kretslopp.

Pandemin som råder har ställt till det på många sätt, men man kan hoppas att det även kommer leda till positiva förändringar. Bland annat att fler inser att det är ytterst viktigt att vi har en stark egen jordbruksproduktion. Idag är varannan tugga importerad. Jag önskar också se fler tätortsnära jordbruk, då de förutom att skapa mat och energi, även är viktiga brobyggare mellan stad och land. Inom dessa tätortsnära jordbruk finns även möjlighet att bedriva mer verksamhet av grön omsorg. En verksamhet som jag tror kommer få än mer betydelse då pandemin lett till att psykisk ohälsa ökat. Vi behöver fler ”må-bra-miljöer” framöver.

Cissi Leibring är lammproducent och skriver om hur djur och natur ger må-bra-känslor.
Foto: Helena Karlsson

Vi behöver också hitta ”må-bra-sätt” inför den kommande julen. För mig är julen starkt förknippat med gemenskap med nära och kära. Men alla kan jag inte träffa på jul fysiskt, speciellt inte denna jul. Vi försöker ändå träffas så gott det går med att använda oss av telefon, facebook och skype. För de nära och kära, som inte längre finns med oss i jordelivet tänder vi ljus, endera hemma eller vid kyrkan.

Viktig jultradition för mig är även att få hälsa alla våra djur på gården med en julhälsning och ge alla lite extra gott att äta. Till fåren brukar vi bjuda på sparade grenar från i somras med torkade löv. Det är ett välkommet julgodis. Sen brukar jag sätta mig en stund i halmen bland fåren och bara vara en stund. Ofta får jag sitta och kela med de tamaste, som puffar på uppmärksamhet. Då njuter jag och det ger mig en skön julefrid.

Och just julefrid hoppas jag alla ska få känna. Finn ditt sätt!

Önskar alla en God Jul och ett Gott nytt år!

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.