Ett kärleksbrev i juletid

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Sara Hjalmarsdotter Gund
Foto: Helena Karlsson

Det finns många kvinnor och män som istället för att efter arbetet komma hem till tryggheten kommer hem till någonting helt annat. Till magont, rädsla, ångest och högintensiv spänning av värsta sort. Det finns barn som efter skolan kommer hem till detsamma.

Det finns kvinnor och män som är rädda för att i sin relation uttrycka sina känslor och tankar, som formaterar om hela sitt väsen för att inte väcka ilska och aggression hos sin partner. Som krymper sig och förminskar sig, anpassar sig till bristningsgränsen. För att låta barnen slippa vara med om ännu en kväll, natt eller helg av bråk och konflikter eller av iskyla och tyst hat. För att slippa höra (ännu en gång) på vilka sätt man är fel och gör fel. För att slippa bli slagna eller för att slippa hot om våld.

Det dessa kvinnor och män bär på sina axlar, i sina hjärtan och i sina magar väger långt fler ton än vad någon människa ensam borde kunna bära. Ändå bär de. År in och år ut. För barnens skull, för att det kan bli bättre, för att man har fastnat i dynamiken av omväxlande värme och kyla, för att man vet vad man har men inte vad man får, för att man är rädd för att våldet ska eskalera eller rädd för att lämna barnen ensamma med den andre föräldern. Om du själv inte är den här kvinnan eller mannen finns hen sannolikt i din närhet. Tyst lidande i det som har blivit normal vardag.

Ett tyst lidande har för många familjer blivit vardag.
Foto: Cleis Nordfjell / SvD / TT

Tänk om all den energi som slösas bort i dysfunktionella relationer istället skulle läggas på någonting bättre, på att ta hand om sig själv, sina barn, förverkliga drömmar och ge kärlek till andra. Jag tänker att om alla dessa kvinnor och män skulle lämna sina relationer samtidigt skulle så pass mycket energi frigöras att jorden från rymden för en stund skulle se ut som en sol. Starkt lysande och livskraftig.

Till alla kvinnor och män som känner igen sig i detta – det här ska ingen behöva leva i. Det jobb ni gör varje dag kostar er alldeles för mycket. Det finns hjälp att få. Det finns så oerhört fin och proffsig hjälp att få. För kvinnor finns Alla kvinnors hus, för män finns Karlstads Mansjour. Ett samtal hit kan ge dig kraft och energi att orka ta dig vidare.

När det är dags för det juridiska, för bodelning och eventuella tvister kring barnen, ta gärna hjälp av en jurist i ett tidigt skede innan den juridiska konflikten har blivit allt för infekterad. De allra flesta jurister har varit med förr, vet vad det handlar om, vet vad du går igenom och är inte mer än människor som med sin kompetens och på sitt sätt vill hjälpa dig. Många fackförbund erbjuder idag en juristförsäkring för en mindre peng varje månad. Med den här försäkringen kan du få upp till 15 timmar fri juridisk hjälp per år. Det räcker långt och kan vara till god hjälp. Ett råd är att se till att skaffa den här försäkringen redan nu, att ha som en trygghet när du känner dig redo att be om hjälp.

2020 har varit ett år av isolering, ett år av extra intensivt umgänge med människorna inom hemmets fyra väggar. 2020 är ett extra tungt år för alla de barn och vuxna som lever i den här typen av emotionella fängelser. Låt oss hjälpa varandra att göra 2021 till ett år av frigörelse från det som håller oss tillbaka och krymper oss. Ingen är ensam i det här, det finns hjälp att få och steget är inte så långt som det känns. Det är ett mejl eller ett telefonsamtal bort.

Börja med ett litet steg, när du är redo för det större klivet står många redo att ta emot dig. För alla oss som står utanför gäller som vanligt att våga fråga, våga finnas där, orka hålla i, våga vara obekväma och ta emot när det är dags. Alla kan vi faktiskt göra skillnad, det är inte bara en floskel.

Med detta vill jag önska er alla en fin jul och ett gott nytt, modigt och frigörande 2021.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.