Tänd hoppets ljus i advent

Signerat | Coronaviruset
PUBLICERAD:
Årets adventstid blir inte som vanligt. Men den lär bli ihågkommen som något särskilt. Och nästa år ges vi en ny chans att kanske få fira advent precis som vi vill, skriver Edvard Hollertz
Foto: Gorm Kallestad/NTB Scanpix/TT
Med den vanliga synen på tid blir coronapandemin mer dramatisk än den blir i ljuset av kyrkoåret. Och är det något som vi behöver i dag är det perspektiv som lugnar ner livet under coronarestriktionerna, skriver Edvard Hollertz.

Adventsljusen har börjat tändas. Med det första ljuset markerades ett nytt kyrkoår. På det följer andra, tredje och fjärde advent som ett pärlband. Precis som det alltid har gjort. Och nästa år är det likadant igen.

Att högtider återkommer ger en viss tröst när restriktionerna för att minska smittspridningen fördärvar mångas helgplaner. Men går det att fästa blicken bortom nästa veckas inställda julbord eller marknad finns ett lugn att finna. Julen är inte förlorad.

Julen och det traditionella firandet av den är ett uttryck för ett annat sätt att betrakta tid än vi är vana vid. Kyrkoåret är cirkulärt. I den linjära tideräkningen, som varje väggkalender påminner om, är istället varje dag och upplevelse potentiellt förlorad för gott. Omöjlig att återuppleva. Enligt den vanliga kalendern kommer till exempel första advent år 2020 aldrig tillbaka.

Med den vanliga synen på tid blir coronapandemin mer dramatisk än den blir i ljuset av kyrkoåret. Och är det något som vi behöver i dag är det perspektiv som lugnar ner livet under coronarestriktionerna.

Det är inte heller bara kyrkan som kan ge en mer avdramatiserad inställning till tiden som passerar under coronapandemin. Bondens år har samma utgångspunkt. Naturen är cirkulär. På vår följer sommar, höst och vinter – sedan börjar det om.

Även en institution som kungahuset kan presentera en annan syn på tid. Regenterna har avlöst varandra, men institutionen består. Det är med kungar som med seriehjälten Fantomen – när den ene dör axlar den näste på tur uppdraget.

Det lär också vara för de långa linjerna i historien som kungahuset brukar få ett uppsving i popularitet vid kriser, precis som Svenska kyrkan. När en ort drabbas av sorg brukar många, troende eller ej, söka sig till kyrkobyggnaden mitt i byn. Kanske är det också samma längtan till andra tidsperspektiv som har fått många att dra sig ut i skog och mark under året.

Vi är också svältfödda på längre tidsperspektiv. Regeringens pressträffar om coronahanteringen är en övning i kortsiktighet. Tidshorisonterna kan vara någon dag. Eller kanske någon timme. Flera statsråd har talat till folket från en skrubb eller ett snabbt påkommet hemmakontor. Det tyder på kort framförhållning, om rikets högsta ledning inte ens har hunnit planera en bakgrund till webbsändningen som kan signalera stabilitet.

Årets adventstid blir inte som vanligt. Men den lär bli ihågkommen som något särskilt. Och nästa år ges vi en ny chans att kanske få fira advent precis som vi vill, och året efter det – förutsatt att alla gör vad de kan för att minska smittspridningen.

Vi befinner oss också i en tid då julens bud verkligen behövs. Om hopp. Om ljuset i mörkret. Om att göra saker för varandra. Visst blir formerna annorlunda, visst krävs framförhållning för julfirandet. Men adventsljusen som bär julens bud strålar ändå.

Edvard Hollertz

Svenska Nyhetsbyrån

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.