Den politiska och fackliga striden om arbetsrätten och anställningsskyddet är över. Under fredagen anslöt sig de två största LO-förbunden till den överenskommelse som tidigare ingåtts mellan Svenskt Näringsliv och privattjänstemännen.
Det är ett bra och välkommet resultat av något som ett tag såg ut att även kunna leda till en regeringskris. I januariöverenskommelsen ställde nämligen Centern och Liberalerna kravet på Löfvenregeringen att arbetsrätten måste förändras och moderniseras. Helst genom ett avtal mellan arbetsmarknadens parter, men om inte det gick så genom de förslag en statlig utredning skulle lägga fram.
Den där statliga utredningen blev obsolet redan när den var klar i och med att dess förslag var alltför radikala för att falla Socialdemokraterna på läppen, och därför avfärdades omgående. Sedan bröt partsförhandlingarna samman. Om stödpartierna då hotade med att upphöra att vara stödpartier så var regeringskrisen inte långt borta. Dessbättre tog sig fack och arbetsgivare i kragen, säkerligen under högt politiskt tryck, och i oktober presenterade Svenskt Näringsliv och Privattjänstemannakartellen PTK, som representerar 900 000 medlemmar, sin uppgörelse.
Applåderna blev många och snart nog hade även TCO, med 1,4 miljoner medlemmar och Saco, med 700 000 medlemmar, ställt sig bakom – en rätt stor del av den svenska arbetsmarknaden. Bara LO var utanför men någon större enighet bland dess medlemsförbund var det inte, vilket nu alltså visat sig. IF Metall och Kommunal, som tillsammans har cirka 750 000 medlemmar och utgör mer än 60 procent av LO:s medlemstal, har av egenintresse brutit enigheten och anslutit sig.
De har fått några eftergifter, som att visstidsanställningar övergår till tillsvidareanställningar efter 12 månader, mot 24 i dag, och att medlemmar som får arbeta mindre får rätt omställningsstöd. Som tidigare får arbetsgivare rätt att undanta tre personer från turordningsreglerna vid uppsägning, och kravet på "saklig grund" mildras till "sakliga skäl". På det stora hela ett bra utbyte.
Att LO inte lyckats behålla någon enighet är ett tecken i tiden på att deras inflytande minskat. De är inte största fackförening då arbetsmarknadens utveckling gjort att tjänstemannafackens makt ökat. Det går att runda LO. LO-förbund har själva rundat LO. Detta kommer att få återverkningar på sammanhållningen. Orden från förbund som Transport, Seko och Byggnads är hårda mot IF Metall och Kommunal. Det är en splittring som inte direkt gynnar LO som helhet, men det är å andra sidan inget självändamål. Fackföreningar skall ju vara till för sina medlemmar.
Detta avtal jämförs redan med Saltsjöbadsavtalet 1938, och redan då så var det förbund som Byggnads och Transport som inte skrev på. Historien går igen. Tids nog blir detta nya avtal det som alla parter på arbetsmarknaden får förhålla sig till, precis som det var med Saltsjöbadsavtalet.
Det löser också hotet om en politisk kris för statsministern, som säkerligen drivit på bakom kulisserna. Det bli andra saker som eventuellt får fälla honom.