Sälj delar av Sveaskog

Ledare
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Moderaterna John Widegren och Ulf Kristersson presenterar ett nytt skogsförslag.
Foto: Jessica Gow
Att låta statliga skogsjätten Sveaskog sälja en del av sitt skogsinnehav till privata ägare skulle kunna vitalisera skogsbruket och stärka lokalsamhället. Det enligt ett nytt moderatförslag.

Den politiska konflikten kring skogen ökar. Under måndagen föreslog skogsutredningen att mer än 600 000 hektar skog skall skyddas – oavsett om skogsägaren vill det eller ej. Den utredning som tillsatts av den rödgröna regeringen för att, enligt uppgörelsen med Centern och Liberalerna, stärka skogsägarnas äganderätt landade i förslag om raka motsatsen.

Samtidigt finns det alternativ. Moderaterna presenterade under onsdagen en annan politisk riktning än ökad statlig kontroll av landets skogar. Partiet föreslår en historisk försäljning av statlig mark till enskilda skogsägare. Hela 20 procent av statliga Sveaskogs produktiva skogsmark föreslås säljas under en tioårsperiod. Det är en högst rimlig inriktning, som partiledaren Ulf Kristersson och partiets landsbygdspolitiske talesperson John Widegren har stakat ut.

Den statliga bjässen Sveaskog äger i dag 14 procent av Sveriges skogar. Och i områden med vidsträckta bolags- och kronoskogar är det svårt för lokalbefolkningen att utveckla företag inom jord- och skogsbruk. Ett växande bekymmer är att nya maskiner blir större och dyrare – vilket kräver större arealer om de skall gå att räkna hem för en företagare. Och om Sveaskog då sitter på den mesta marken har företagen i en bygd svårt att utvecklas.

En liknande, om än mindre, reform än den M nu föreslår genomfördes efter ett riksdagsbeslut år 2001. Då skulle tio procent av Sveaskogs skogsinnehav säljas. Ett problem med den tidigare utförsäljningen var dock att många av de skogsområden som således var för stora, vilket fick till följd att ortsbefolkningen som skulle gynnas av försäljningarna inte hade resurser att köpa marken. Det vill M ändra på genom att den här gången stycka mindre skogsskiften.

Ett annat generellt problem är att Sveaskog, trots avyttringsmål, fortsätter att köpa nya skogsfastigheter. Visserligen finns i lagstiftningen spärrar som hindrar institutioner från att öka sin andel av det totala markinnehavet i landet. Men genom att Sveaskog säljer stora arealer i ett område kan bolaget köpa på andra platser, där markinnehavet koncentreras. Och i de socknar där statliga Sveaskog, med stora ekonomiska resurser, satsar kan lokalbefolkningen svårligen vinna en budgivning om en fastighet.

Lyckligtvis verkar det vara bondehögerns perspektiv – och inte bolagshögerns – som har varit dominerande när M utformat förslaget. Bolag skall inte få köpa de marker som säljs från Sveaskog, utan bara privatpersoner. Och helst skall köparen ha en koppling till platsen. Det här har den positiva effekten att andelen bolagsskogar minskar i landet och andelen skog ägd av enskilda skogsägare ökar.

Att bolag inte får köpa Sveaskogs marker är också helt avgörande för att det skall bli en lyckad reform. Utan det förbudet är risken att pensionsfonder baserade i världens storstäder lägger vantarna på skogarna, som globalt ses som en säker investering. Något som bara skulle förflytta ägandet ännu längre bort. Moderaternas förslag kan däremot stärka lokalsamhället, när kronoskogarna säljs till allmogen.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.