Replik: Är ojämlikhet verkligen rättvisa?

Debatt
PUBLICERAD:
I Ratioakademien återfinner vi ett dussintal väletablerade personer från företags- och finansvärld. Ordförande är Björn Wahlroos (bilden), mångmiljardär och före detta chef för Nordea, skriver Agne Sandberg.
Foto: Joakim Goksör/TT
En för mig självklar jämlikhetsprincip ”av var och en efter förmåga, till var och en efter behov” betyder föga för Ratioakademin, skriver Agne Sandberg.

Svar till Nils Karlson (NWT 16/11).

Ratioakademiens Nils Karlson efterlyser i sitt inlägg den 16 november en ny rättvisesyn. Det behövs ett nytt samhällskontrakt som ”bejakar rättvis ojämlikhet”. Detta synsätt är moraliskt förkastligt och bygger på en falsk beskrivning av vår moderna historia.

Det moraliskt förkastliga är att Karlson vill lära oss att tänka ”rättvis ojämlikhet”. Detta för osökt tanken till Orwells 1984, där Sanningsministeriet deklarerade att ”Krig är Fred” och ”Frihet är Slaveri”. Till detta ska vi nu foga ”Ojämlikhet är Rättvisa”!

I diskussionen om jämlikhet vill Karlson och Ratioakademien skilja på förutsättningar och utfall. Jämlika förutsättningar ska ges för alla. Sedan är det upp till den enskilde att efter eget intresse och förmåga förvalta detta. Och eftersom vi har olika intressen och förmågor, så kan inte utfallet bli jämlikt. Ojämlikheten blir rättvis. Att med politiska medel peta i det ojämlika utfallet är både orättvist mot framgångsrika individer och kontraproduktivt för samhället.

På ett allmänt plan är jag beredd att delvis acceptera resonemanget. Även i ett tänkt samhälle där förutsättningarna (möjlighet till utbildning och arbete, tillgång till service, välfärdstjänster, kultur, kommunikationer, bra boende) för alla är lika, måste man räkna med de upplysta medborgarna gör olika val i livet. Självklart ska bästa möjliga förutsättningar ges åt alla.

Men eftersom verkligheten talar ett annat språk är det moraliskt förkastligt att nonchalera ett utfall med växande ojämlikhet i livskvalitet. En för mig självklar jämlikhetsprincip ”av var och en efter förmåga, till var och en efter behov” betyder föga för Ratioakademien. Men den principen är ett självklart nålsöga för den som med rättvisans glasögon granskar det som skett och sker i Sverige. Bristande jämlikhet här och nu har bäddat för ett alltmer polariserat samhälle. Utan jämlikhetsperspektiv kan vare sig corona- eller klimatkris lösas på ett hållbart sätt.

Den falska historieskrivningen består i att Ratioakademien anser att den svenska politiken präglats av ”en enögd tro på att mer politik, höjda skatter, regleringar och offentliga monopol är svaret på samhällsproblemen”. Men under de senaste trettio åren har ju stora delar av elförsörjningen, telekommunikationerna, och järnvägen privatiserats. Och skola, vård och omsorg är numera vidöppet för privata entreprenörer.

Till detta kan vi lägga att skatterna på förmögenheter, arv och fastigheter avskaffats. Sverige är ett av världens mest företagsvänliga länder. Skatterna för höginkomsttagare har sänkts och ersättningarna i de offentliga trygghetssystemen har under lång tid legat i stort sett stilla. Vilket i sin tur har öppnat upp för privata försäkringar vid arbetslöshet och sjukdom. Och de ekonomiska klyftorna – ojämlikheten – bara växer.

Ratioakademien förespråkar ett öppet samhälle som kännetecknas av oförutsägbarhet med ett minimum av regleringar och statligt ägande och kontroll. Detta är som hand i handske för de som är ekonomiskt starka och som har makt. Deras livsrum expanderar i en fullständigt fri marknadsekonomi. Och deras rikedom är rättvis.

I Ratioakademien återfinner vi ett dussintal väletablerade personer från företags- och finansvärld. Ordförande är Björn Wahlroos, mångmiljardär och före detta chef för Nordea. Han formulerade sig redan 2002: ”Kapitalismen är ett dynamiskt system till vars logik det hör att man ständigt tänjer på gränserna för vad som är tillåtet.”

Den rapport som Karlson presenterat är ett oblygt försök från maktens män och kvinnor att till förmån för sig själva tänja på gränserna. Ännu mer.

Agne Sandberg

Vänsterpartist

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.