Befrielsen av detta numera kuvade civilsamhälle var enligt Zetterberg den svenska högerns viktigaste uppgift, eftersom ”samhället var större än staten”, skriver Lars Anders Johansson.
Storbritanniens premiärminister Margaret Thatcher intervjuades 1978 i livsstilsmagasinet Woman’s Own. Det var då hon fällde de bevingade, eller kanske beryktade orden ”det finns inte något sådant som ett samhälle”. Citatet fick stor spridning och kom att symbolisera den långt drivna individualism som kritikerna menade präglade den marknadsliberala revolutionen under 1980-talet.
I valkampanjen 2005 korrigerade Torypartiet utsagan med budskapet ”Det finns något sådant som ett samhälle, det är bara inte samma sak som staten”. Det låg närmare vad Thatcher egentligen hade menat 1987. Thatcher var inte någon atomistisk ultraindividualist så som nidbilden gjorde gällande, utan i lika hög grad som hon var marknadsliberal var hon också en konservativ person som stod upp för gemenskaperna i samhället och för traditionen. Hon personifierade precis som hennes samtida Ronald Reagan, den liberalkonservativa idétraditionen. I Sverige bars samma idéer av politiker som Gösta Bohman och tänkare som Hans L Zetterberg.
När Moderaterna nyligen presenterade ett förslag till nytt idéprogram kodifierades partiets rörelse tillbaka till det liberalkonservativa idéarvet. Hans L Zetterbergs ande svävade över skrivningarna om ”det allsidiga samhället”. Det allsidiga samhället var ett bärande tema i det programarbete Zetterberg bedrev för partiets räkning under 80- och 90-talen och beskrev en liberalkonservativ vision för framtiden. Det var en vision som var ”konservativ i den lilla världen och liberal i den stora världen”. Centralt för Zetterbergs tänkande var värnandet av civilsamhället, det vill säga samhället bortom politiken.
Det svenska civilsamhället blomstrade under det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet i form av folkrörelser, föreningsliv, församlingsliv, småföretagande och ett rikt kulturliv på frivillig grund. Det välstånd som möjliggjordes av den snabba industrialiseringen hade ännu inte sugits in och ätits upp av den svällande statsapparaten, som skulle ske under efterkrigstiden. Befrielsen av detta numera kuvade civilsamhälle var enligt Zetterberg den svenska högerns viktigaste uppgift, eftersom ”samhället var större än staten”.
Redan Edmund Burke, som kallas konservatismens portalgestalt, lyfte fram betydelsen av de små frivilliga gemenskaperna som är lätta att rasera men svåra att återskapa. Begreppet civilsamhälle, syftandes på den sfär som står fri från den politiska makten, myntades av en annan konservativ tänkare, Georg Wilhelm Friedrich Hegel.
I dagens Sverige används begreppet ofta för att beskriva de skattefinansierade organisationer som iklätt sig de gamla folkrörelsernas skrud. Gång efter annan läser vi hur dessa blivit medel för diverse bidragsfusk från politiska och religiösa extremister. Några folkrörelser är det knappast frågan om längre. Bidragsberoendet har gjort dem irrelevanta.
Den marknadsliberala vågen under 1980- och 90-talen medförde mycket gott, men ännu återstår den politiska högerns viktigaste uppgift: att befria det civila samhället från politikens bojor. Att ordet ”civilsamhälle” endast förekommer en enda gång i förslaget till nytt moderat idéprogram visar att partiet har en bit kvar på resan tillbaka till Zetterbergs liberalkonservatism. (SNB)
Lars Anders Johansson
Poet, musiker och journalist