Persson: På vänsterfronten intet nytt

Signerat
PUBLICERAD:
Axess och Kvartal är kanske inte höger, men deras publik är det, skriver Daniel Persson.
Foto: Henrik L Barvå
Tillkomsten av ännu ett medieprojekt på den digitala högerkanten gör att det blir svårt att inte notera tomheten på den andra sidan, skriver Daniel Persson.

Det tisslas och tasslas i både pressen och sociala medier. En ny mediesatsning är på gång. En högersajt, somliga förfäras och andra myser. Allt beroende på läggning. Och bakom alltsammans står Thomas Gür och drar i tåtar. Gür är inte bara, eller ens främst, en opinionsbildare i sin egen rätt. Framför allt är han opinionsentreprenör med till synes outsinlig energi. Han var drivande i tillkomsten av Kvartal, det långa, vuxna samtalets svenska hem på internet. Nu är han i farten igen.

Det är med andra ord kanske inte så konstigt att intresset för det nya projektet har varit stort på alla sidor av politikens skiljelinjer. Möjligen kan det förvåna att intresset från de traditionella riksmedierna har varit så stort, betydligt större än från de internetsidor man lätt kan föreställa sig kan komma att drabbas av den ökade konkurrensen.

I själva verket förhåller det sig nog tvärtom. Floran av nätbaserade tidskrifter av hög kvalitet börjar nu nå ett betydande omfång. Finansieringen för det nya projektet verkar följa mallen för Kvartal: filantropi blandat med läsardonationer, det vill säga konsumtion. Det är för övrigt i grunden samma modell som sedan länge har burit upp kultur-, samhälls- och vetenskapsmagasinet Axess under många år.

Det senaste decenniet har tydligt visat att det finns en stark betalningsvilja för såväl bildande som opinionsbildande texter av hög kvalitet. Åtminstone från höger. Detta innebär ett hot mot de rikstäckande medierna som i allt högre utsträckning lär få svårare att hålla fast vid sin del av människors mediebudget. Att detta utspelar sig samtidigt som tidningarna är i starkt behov av att stärka de digitala intäkterna kan bidra till att förklara det stora intresset.

Möjligen räddas tidningarna av att utvecklingen är aningen skev. De nya institutioner som uppstått har gjort så primärt på den borgerliga sidan. På den andra sidan är det närmast tomt.

Visserligen vill ingen av de tidigare nämnda medierna kalla sig för höger. Axess och Kvartal anser sig båda, och med viss rätt, stå över partipolitiken. De är också öppna för skribenter och vinklar från alla möjliga håll. Med det sagt verkar de först och främst attrahera en borgerlig publik. Det kan bero på att den samtida vänstern har ett antal fixa idéer som inte naturligt gifter sig med ett öppet sinne och en fri debatt. Men eftersom denna dogmatiska hållning i allt från migrations- till klimatfrågorna är så präglande är det alltjämt betydelsefullt. Axess och Kvartal är kanske inte höger, men deras publik är det.

Och tillkomsten av ännu ett medieprojekt på den digitala högerkanten gör att det blir svårt att inte notera tomheten på den andra sidan. Där finns egentligen enbart Dagens Arena, den oberoende och webbaserade ledarsidan som med tiden också har fått viss nyhetsbevakning. Den motsvaras någorlunda på högerkanten av Timbros nättidning Smedjan.

I övrigt kom vänsterns digitala projekt av sig. För tio år sedan rådde ett slags konsensus kring att de radikala och progressiva skulle dominera den digitala kulturen. Men den vågen kom aldrig längre än till den professionella bloggen Politism och dog tillsammans med den.

Kanske beror det på att engagemanget var överskattat. Politism var ett samarbete mellan LO och Aftonbladet. Ingetdera hjälpte nog, men möjligen var det senare det största sänket. Vänsterns obryddhet inför det digitala kan mycket väl stamma ur den dominans man har haft inom de traditionella medierna.

För högern innebar digitaliseringen revolutionerande möjligheter att skapa nya institutioner som inte redan var vänstervridna. Från andra hållet kan det mycket väl ha tett sig i grund och botten överflödigt. De var ju redan agendasättande i de medier som faktiskt betydde något, som hade ett ojämförligt genomslag.

Men i takt med att åren går ändrar terrängen karaktär. De gamla kommandohöjderna sjunker sakta medan kontinentaldriften lika obönhörligt pressar de nya uppåt. Plötsligt är det som att någon har vänt kartan upp och ned.

Kanske är det därför inte så konstigt att den här nya satsningen verkar skapa än mer uppståndelse hos dem den inte riktar sig till än sin faktiska målgrupp. Den påminner både om hur det var och hur långt ifrån den situationen vi redan har hunnit.

Daniel Persson

Politisk redaktör, Norrbottens-Kuriren

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.