Kristdemokraterna kommer inte kompromissa om jakten

Debatt
PUBLICERAD:
Vi har under många år levt sida vid sida i en relation som främjat varandra. Älgstammen var exempelvis nästan utrotad för hundra år sedan då jägarsamfundet gavs i uppdrag att förvalta genom jakt, skriver Sara Skyttedal och Kjell-Arne Ottosson.
Foto: MIKAEL FRITZON / TT
I EU-kommissionens strategi för biologisk mångfald framgår att de vill få på plats regelverk som binder medlemsländerna att avsätta trettio procent av sina markområden som skyddade, skriver Sara Skyttedal och Kjell-Arne Ottosson.

EU-kommissionens arbete med biologisk mångfald riskerar inte bara hota det svenska skogsbruket, utan också jaktmöjligheterna i Sverige. Att tro att den biologiska mångfalden säkras genom att förbjuda jakt, eller lämna landarealer för ”förvildning”, är en vanföreställning. Lika fel är också slutsatsen att EU skulle vara den mest ändamålsenliga instansen för dessa frågor.

I EU-kommissionens strategi för biologisk mångfald framgår att de vill få på plats regelverk som binder medlemsländerna att avsätta trettio procent av sina markområden som skyddade. Vi har tidigare lyft hur detta skulle riskera slå undan benen för det hållbara svenska skogsbruket. Som om detta inte vore illa nog framkommer det nu dessutom att EU-kommission vill tvinga medlemsländerna att avsätta tio procent av sina markarealer som ”strikt skyddad”.

Tolkningen av detta är inte given, men i värsta fall skulle det riskera innebära att dessa tio procent inte ens får nyttjas för jakt och fiske. Samtidigt vill man göra undantag för förnybar elproduktion på dessa områden, vilket gör det hela ännu märkligare. Som om en jägare vore ett större ingrepp i naturen än ett vindkraftverk.

Det här är en mycket destruktiv politik. Sverige måste nu säga ifrån, och sedan försöka samla stöd i kretsen av medlemsländer för att skicka en tydlig signal till EU-kommissionen att de slagit in på fel väg. Europas länder ser olika ut, och har olika förutsättningar, och den här typen av frågor bör därför hanteras nationellt. Eftersom Sveriges regering inte verkar agera i frågan måste vi nu agera i riksdagen. Förutsättningarna ser också tämligen goda ut för att bygga en majoritet kring Kristdemokraternas hållning i riksdagens EU-nämnd.

Det är lätt att förstå EU-kommissionens vilja vad gäller att öka ansträngningarna för den biologiska mångfalden. Men tanken att förvandla vår natur till ett museum leder fel. Det har visat sig mycket svårt att sköta mark som är skyddad på ett sätt så att de biologiska värdena inte minskar och koldioxidupptagningen reduceras. Vad gäller de marina skyddade områdena lider vi av bristande kunskap. Provfisken som görs för att försöka lista ut hur fisken mår blir inte särskilt tillförlitliga som stickprov när de inte kan göras regelbundet.

Människans reträtt från naturen innebär inte med automatik att den kommer må prima. Vi har under många år levt sida vid sida i en relation som främjat varandra. Älgstammen var exempelvis nästan utrotad för hundra år sedan då jägarsamfundet gavs i uppdrag att förvalta genom jakt. Om vi ska överge förvaltarrollen riskerar vi scenarion som i holländska Oostvaarderplassen, ett område som lämnades för ”rewilding” vilket ledde till massdöd och svält hos hovdjur. Vi har för länge sedan etablerat ett förvaltarskap gentemot naturen till ett ömsesidigt beroende och förtroende. De tankar om förvildande av skog och mark som nu även fått fäste i Bryssel är klart destruktivt, både för människan och för naturen.

Kristdemokraterna kommer inte kompromissa i denna fråga. Vi kommer motarbeta politik av det här slaget, såväl i Europaparlamentet som inom ramen för riksdagens EU-nämnd. Både för att denna politik är fel i sak, och för att EU bör låta medlemsländerna själva hantera frågor som dessa.

Sara Skyttedal (KD)

Europaparlamentariker

Kjell-Arne Ottosson (KD)

Riksdagsledamot, jaktpolitisk talesperson

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.