Det var länge som Iiris Viljanen för mig verkade vara en rätt genomsnittlig österbottning som flyttat till Sverige och vars värld numera främst utgörs av platser som Södertälje kanal och Gullmarsplan.
Även om Iiris sjungit på finska då och då – speciellt samarbetet med Månskensorkestern är något som Aki Kaurismäki borde vilja spinna en hel film kring – har det samlade intrycket varit att hon mentalt och geografiskt rotat sig i Sverige.
Årets julmusik: Klämkäck Dolly Parton med gästerPå Viljanens julalbum, däremot, är hennes epicentrum Österbotten. Jag vet inte om det var tänkt att resultatet skulle bli såhär hjärtskärande, men det finns samtidigt exakt noll sentimentalitet här. Viljanen lyckas få till något så skört att det samtidigt känns magiskt att det är ett så gediget hantverk. Jag hoppas verkligen att Iiris lyckas komma på den där bussen upp till Vasa i jul. Och så önskar jag att hon tog mig med.
Bästa låt: Brevväxlingar