Recension: Poeten Ulf Lundell i högform

Skivor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:

Efter en inställd sommarturné kommer ett ambitiöst telegram från Österlen. Budskapet är dock rätt dystert; det handlar om ensamhet, åldrande, att vara less på samtiden och färdig med kvinnor.

Nu är det inte dagsfärska låtar; de flesta kommer från Skisser (2018) och bonusskivan från romanen En öppen vinter (2010). Sångerna känns ibland som tonsatta dikter men poeten Lundell är å andra sidan i högform, där handfasta vardagsbilder effektivt växeldrar med de stora frågorna.

Producenten Andreas Dahlbäck verkar ha fått fria händer och lyfter låtarna till en sammanhållen och luftig platta som leder tankarna till såväl Nick Cave som Daniel Lanois. Ibland får han kämpa lite mer med sångerna men oftast funkar den suggestiva ljudbilden utmärkt.

Av den enda nya låten anar man vad Lundell mest har i tankarna just nu - att fly landet. Det vore synd för “Telegram” visar att han behövs här.

Bästa låt: Kallt té halv tio

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.