Mikael Johansson var under många år en tongivande offensiv kraft i IFK Ölme och han hade del i klättringen från division 5 till division 2.
IFK Ölme åkte för en månad sedan ner i division 4 och Micke tror att det blir svårt för herrfotbollen i Kristinehamn att resa sig.
– Fotbollsklubbarna jobbar i riktig motvind. Spelarna försvinner så tidigt.
Mikael Johansson har ofta kallats "Lill-Ölme", men det har mest använts av folk utifrån. Han är lillebror till Magnus "Ölme", som hade en enastående fotbollskarriär.
I Kristinehamn är han Micke J och idag är det inte fotboll utan bordtennis som gäller. Annat var det när Micke växte upp. Han kom med i IFK Ölmes A-lag som 14-åring.
– Jag var otroligt liten, skrattar han, men jag fick spela de tre sista matcherna och gjorde mål i alla.
Året efter gjorde han som 15-åring elva mål i division 5. Ölme började sedan klättra i seriesystemet.
– Folk sa att ni kommer aldrig att kunna mäta er med IFK (Kristinehamn) och sen att ni kommer aldrig kunna mäta er med Degerfors, säger Micke glatt.
– Men det gjorde vi. Det går om man ger sig fan på det, fortsätter han.
Micke blev Ölme trogen, bortsett från en säsong i Karlstad BK under de sena tonåren. Han slutade ganska tidigt, flera år innan han fyllt 30.
– Jag gick in i väggen. Det var därför jag fick sluta med fotbollen. Sen blev jag aldrig mig själv som fotbollsspelare igen, säger Micke som tror att han annars hade fortsatt många år till i Ölme.
Han ville inte sluta helt med att spela och han var den drivande kraften bakom Ölme 04, som spelade en säsong i division 7. Micke var dock inte med. Han hade redan innan serien startat valt att nappa på erbjudandet om att träna Bäckhammars SK.
– Då var jag helt sjukskriven och mådde jättedåligt. Det var en tuff tid i livet, säger han.
Micke repade sig allt eftersom och åren i Bäckhammar blev mycket framgångsrika, de framgångsrikaste i klubbens historia. BSK kvalade till division 3.
– Jag tränade spelarna som om vi var ett division 1-lag, skrattar Micke.
– Om vi inte haft skador, sjukdomar och avstängningar så hade vi gått upp. Då hade vi spelat i samma serie som Ölme.
Miss att träna Ölme
Micke har även tränat Ölme, när laget var som bäst. Han kom in efter att Kenneth Nordling hoppat av mitt under säsongen. Ölme räknade den säsongen med att sluta topp fyra i division 2. Fyra lag skulle flyttas upp i nya division 1.
– Det var en miss jag gjorde, att jag hoppade på det uppdraget. Det är jävligt svårt att komma in som tränare under en säsong, säger Micke.
Ölme missade division 1 och storhetstiden var över.
Micke har på senare år tränat ett pojklag i Ölme, laget som hans son Melvin spelar i. Det var länge sen Micke tränade ett seniorlag och han känner inget sug att göra det igen.
– Nej, faktiskt inte. Det finns inga lag här som jag skulle vilja träna. Division 4, division 5, division 6.... Och det passar inte med jobbet.
Micke tror det blir svårt att få fram ett liknande lag som Ölme hade under klättringen från division 5 till division 2. Ölme hade då fått fram flera starka årskullar. Spelare som Johan Krantz och Peter Kringsberg gick till Degerfors men kom tillbaka.
– De såg att vi var på gång och ville vara med. Idag sticker alla så tidigt från stan. Jag tror enda chansen att konkurrera är att ha idrottsgymnasium i de stora sporterna här också.
Micke tillägger att det idag finns fler sporter som konkurrerar med fotbollen, och han ser inget negativt i det.
– Hur många körde parkour när vi var små? Melvin har en kompis som gör det. Det är ju jättebra att det finns mycket att välja på.
Saknade brorsan
Micke är född i Ölme och när han gick i femte klass flyttade familjen till Djurgårdsplatån. Det var praktiskt så tillvida att det var nära till ishallen. Mikael och brorsan Magnus spelade nämligen inte bara fotboll utan även ishockey.
Micke var målvakt och han var duktig. Han fick dock aldrig vara med om det största som en ung ishockeyspelare kan uppleva.
– KHT bestämde att de inte skulle skicka några spelare till Tv-pucken och det var naturligtvis mitt år. Jag skulle ha haft chans att bli uttagen, men jag skulle inte ha blivit förstemålvakt. Vi hade Patrik Haltia.
Denne skulle senare, mellan 1994 till 1999, stå en hel del matcher för Färjestad i Elitserien.
Magnus blev tidigt upptäckt av IFK Göteborg och lämnade Kristinehamn. Micke saknade honom mycket.
– Vi var jättebra kompisar och träffades varje dag och umgicks. Det var det tuffa när brorsan försvann, när jag var 14 år. Det var tufft för morsan och farsan också.
Magnus skulle komma att ta sju SM-guld med IFK Göteborg. Han hade också en lång proffskarriär, i holländska Groningen.
– Det är helt otroligt. Det är bara att titta på alla spelare som han har mött: van Basten, Cantona, Romario, Stoichkov, Papin....., säger Micke
Han och Magnus var mycket olika som fotbollsspelare.
– Det enda som inte jag hade var löpsteget. Annars hade jag nog spelat högt upp. Brorsan var supersnabb och stenhård i kroppen, säger Micke.
Gillar Zlatan
Micke är idag ingen fotbollsnörd. Han såg inte en enda av Ölmes matcher den gångna säsongen och han har heller inget direkt favoritlag.
– Det har varit vissa spelare som jag följt och följer. Maradona var första idolen. Jag försöker att följa alla matcher som Zlatan (Ibrahimovic) spelar. Jag tycker han är rolig, skrattar han.
Micke spelade golf i tre säsonger. Han tyckte det var jätteroligt men ganska svårt, och han vill inte hålla på med något som han inte är bra på.
– Det är det jag har bidragit mest med i lagen som jag spelat i. Att jag har ställt krav på mig själv och på andra.
Hans arbete gör att han inte har tiden som krävs för att kunna gå ner till ett lågt handicap. Och då valde han att sluta.
Micke startade 2012 företaget Kristinemark, som verkar inom bygg och anläggning. Företaget har sex anställda och Micke har kontoret i sitt hus på Linvägen i Östermalm. Där bor han med sin sambo Kristina Rosén.
Vintern är lite av lågsäsong för företaget och det passar Micke så tillvida att han nu är passionerad bordtennisspelare.
Micke spelade som barn. Han tog upp sporten på äldre dar och har snabbt blivit duktig. Hans fokus ligger på att föreningens division 3-lag ska etablera sig i division 2.
Även som bordtennisspelare har han förstås ambitioner.
– Jag ska ta ett kliv till är det tänkt.