Även om det kommande vaccinet skänker hopp, misstänker jag att det dröjer ett tag innan vi kan leva som förut igen. Vi har alla påverkats av den pågående pandemin, skriver Heléne Fritzon.
Det var ett ljus i novembermörkret när statsminister Stefan Löfven (S) och socialminister Lena Hallengren (S) höll presskonferens förra veckan. Regeringen meddelade då att de beslutat att ta del av vaccinet från Pfizer, vilka EU förhandlat fram ett avtal med.
Blir vaccinet godkänt är det ett första steg mot en mer normal tillvaro igen. Jag är glad att ha varit en del av ett EU-samarbete som verkligen levererar under pandemin – efter en skakig vår med tillfälligt stängda gränser lyckades våra ledare samla sig igen och börja möta utmaningarna tillsammans.
Sverige har tagit ansvar bland annat genom att bli värdland åt en del av RescEU – vårt nya EU-gemensamma nödlager av medicinska produkter. Nu finns läkemedel redo att skeppas till de medlemsländer som behöver dem mest. Nästa gång vi drabbas av en gemensam kris kommer vi förhoppningsvis vara bättre rustade.
Även om det kommande vaccinet skänker hopp, misstänker jag att det dröjer ett tag innan vi kan leva som förut igen. Vi har alla påverkats av den pågående pandemin. För min del har det inneburit att jag arbetat en del hemifrån mitt kontor i Skåne men samtidigt behövt vara på plats i Bryssel när vi har session och viktiga förhandlingar.
Vi lyckades dock från svensk sida få igenom att resorna mellan parlamenten i Bryssel och Strasbourg har ställts in året ut. Restriktionerna för vårt arbete i Bryssel har skärpts för våra möten och såväl handsprit som munskydd är nu obligatoriska.
Nu varvas möten online med omröstningar på distans. I jämförelse med vårt digitaliserade Sverige är Bryssel och EU-maskineriet lite ovana vid de nya arbetssätten. Den “digitala” röstningen sker fortfarande i vissa sammanhang genom att vi skriver ut röstlistor på papper, signerar och mejlar in – en metod som nog skulle räknas som analog i vårt hemland.
Distansarbetet har sina för- och nackdelar. När jag arbetar hemifrån saknar jag kollegorna i Bryssel. Känslan när vi rusar mellan möten och klockorna som ringer in till omröstning i den stora parlamentsbyggnaden i Strasbourg är en del av vårt gemensamma arbete. Samarbetet med ledamöter från andra partier och länder försvåras förstås när vi inte längre har möjlighet att mötas i verkligheten och knyta mänskliga kontakter.
Samtidigt ger alla digitala möten nya möjligheter. Plötsligt kan jag på en och samma kväll besöka både en partiförening i Stockholm och en förening i Skåne. Jag kan vara nära barn och barnbarn och njuta av den vackra svenska naturen samtidigt som jag sköter arbetet som Europaparlamentariker.
Jag är glad att vi åtminstone hann spendera knappt ett år på plats i Bryssel efter EU-valet 2019. Det gav oss en bra start och vi kom in i arbetet. Nu har vi fullt fokus på att hantera och ta ansvar för den pågående pandemin.
I kristider blir EU-samarbetet viktigare än någonsin. Faktumet att vi tillsammans lyckats säkra vaccin så att det i Sverige ska räcka till hela befolkningen är en stor vinst för samarbetet. Det hade vi inte klarat ensamma.
Heléne Fritzon
Europaparlamentariker (S)