Liberalerna lever farligt. Att konstant ligga en bra bit under fyra procent i opinionsmätningarna stärker inte heller självförtroendet. Den interna kritiken växer mot att partiet stödjer den sittande Löfvenregeringen. För att vända trenden krävs det att Liberalerna lämnar januariöverenskommelsen och gör klart att det de är ett borgerligt parti som istället vill stödja en borgerlig statsminister.
Detta är dock lättare sagt än gjort i ett parti som alltid levt under den gamla folkpartistiska devisen om att vara liberal, det är att vara kluven. Men på Aftonbladets debattsida i onsdags (18/11) gick ändå 40 partimedlemmar, varav tre från Värmland, ut i ett upprop där de krävde en kursändring. Inga namn stack ut direkt men 40 stycken är ändå rätt många i ett så pass litet parti som Liberalerna.
Dessutom så har de backats upp av uttalanden från tungviktare som Skåneordföranden Torkild Strandberg och riksdagsledamoten Allan Widman. Snabbt har det dock kommit mothugg från Liberalerna i Stockholm och ungdomsförbundet LUF. Partiledningen, med Nyamko Sabuni i spetsen, är egentligen inga vänner av Jöken, som kom till innan de tillträdde, men har tvingats stå fast vid den. Sabuni själv har sagt att besked i regeringsfrågan skall komma i god tid innan valet.
Men i god tid är nu, säger partiets gruppledare i Sala, Mårten Hemström, till Sveriges Radio. "Det tar ett tag att etablera ett förtroende, och att återupprätta ett tappat förtroende." Och så är det. Frågan är om han ändå inte är för optimistisk. Även om de skulle lämna Jöken i morgon dag är det inte säkert att väljarna litar på partiet för det. Det har visserligen gått hyfsat för Moderaterna, men de brottas alltjämt med förtroendeproblem efter den nymoderata dikeskörningen. Förtroende tappas lätt, men är desto svårare att återfå.
Hur är det då med eventuella stödröster för att klara fyraprocentsspärren? Opinionsinstitutet Skop har faktiskt undersökt det (Svensk Tidskrift 29/11). 16 procent av väljarna är beredda att taktikrösta på L om de stödjer en borgerlig regering, och 14 procent om de stödjer en S-regering. Det låter ju både kluvet och nedslående. Men tar man hänsyn till de väljare som anger L som näst bästa parti ljusnar det. Av dessa skulle 58 procent kunna tänka sig att taktikrösta på L om L stödjer en Kristerssonregering, men bara 21 procent om L stödjer en Löfvenregering.
Det torde inte förvåna att det främst är borgerligt sinnade personer som har L som näst bästa parti. Det är trots allt ett naturligt borgerligt parti. Det inser också partiledningen, men de hindras av att en tillräckligt stor andel av de partiaktiva fortfarande har SD-noja och inte ens kan tänka sig att släppa fram en borgerlig regering om det också innebär ett stöd från Sverigedemokraterna. Då ger man för evigt bort regeringsmakten till Socialdemokraterna, och förpassar sig själva till den politiska historien.