• idag
    4 dec
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      2.9 mm
  • lördag
    5 dec
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    6 dec
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    7 dec
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    8 dec
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm

Är Lerin en bonnläpp?

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:

Jag hade just skrivit färdigt veckans krönika när SVT släppte nyheten att Lars Lerin ska vara årets julvärd i tv-rutan.

Lars Lerin, årets julvärd i SVT.
Foto: Fredrik Wikingsson

Bra idé, tänkte jag.

Jag hade i och för sig kunnat tänka mig att kronprinsessan Victoria och landsfadern Anders Tegnell hade kunnat varit ett bra par i rutan, denna svåra tid, men Lars Lerin ensam duger bra också, grubblade jag.

Men.

Inte mycket att skriva krönika om, tänkte jag. Bara att vänta och se programmet. Eller programmen. Blir självklara krönikeämnen. Jag har säkert skrivit tio krönikor om Munkfors Rembrandt. Kan säkert skriva en till.

Men det får bli när jag sett programmen. Brukar bli bättre så.

Men så hände det som gjorde att det inte bara blev nödvändigt att skriva direkt, utan också självklart hur det skulle göras; som ett självspelande piano, som en självkörande gräsklippare eller en självsugande dammsugare.

Det var när jag läste Aftonbladets krönika om årets julvärd. Utlagd blixtsnabbt efter tillkännagivandet. Skriven snabbare än en löpsedel hinner bli lastgammal.

Min synnerligen gode gamle arbetskamrat Jan-Olov Andersson hade skrivit krönikan.

Han hyllade - tror jag - valet av Lerin.

Han passade samtidigt på - tror jag - att skriva en massa rappakalja och småkränka ett helt landskap.

Hur? undrar ni kanske.

Jo, genom att jämföra Värmland med Östergötland.

Och vad värre är; genom att jämföra värmländska med östgötska.

Ja, ni hör själva. Det säger sig ju självt att så här kan det inte få gå till okommenterat.

”Om Lars Lerin hade klivit ut ur en ladugård klädd i gummistövlar, blåställ och keps och till exempel blivit intervjuad i tv:s nyhetsprogram, hade nog folk undrat vad det där var för bonnläpp.”, skriver Jan-Olov ”Gossen” Andersson.

Vad menar han med det? Det är mycket oklart. Att herrekiperarens son från Munkfors skulle antas för en klädmässig bonnläpp är ungefär lika osannolikt som att herr Andersson från Slaka skulle få Nobelpriset i fysik. Det kommer inte att ske.

Lerin är ju motsatsen till bonnläpp. Han är en Sokrates, en Platon, en da Vinci eller en Michelangelo och en Greta och Jeanne D´Arc i en person; ett godhetens självklara kluster.

Bonnläpp? Knappast. Såna finns i Väse, Klässbol, Norrstrand, Åtorp, Kil eller Filipstad. Men inte i akvarellateljén på Hammarö.

”…om det är något som kännetecknar Lars Lerin förutom allt det andra, är det hans sätt att prata. Värmländska påminner en hel del om, och förväxlas ibland med, min egen dialekt, östgötska.

Jag skulle nog hävda att en majoritet av landets befolkning inte tycker det är särskilt vackra dialekter. Snarare något att skratta åt. Tänk på kvinnan från Mjölby i Lasse Åberg-filmen ”Sällskapsresan”. Så fort hon öppnar munnen, skrattar publiken, även om det hon säger inte är särskilt roligt.”, skriver herr Andersson.

Det är sällsynt korkat skrivit.

Ingen tycker att värmländska påminner om östgötska, om man menar riktig värmländska. Somliga tycker att östgötska påminner om Karlskogadialekt eller Närkedialekt men det är som alla vet ingen riktig värmländska. Värmland ligger inte i gnällbältet. Och där får Ralf Edström ursäkta.

Tvärtom är det ju en allmän åsikt att värmländska är en dialekt som människor uppfattar som sällsynt hederlig och positiv. Som en smekning av själva kärnan av det ursvenska och det sossiga och omhändertagande folkhemmet. Sånt där som skapades i Värmland under Tage och Bror Rexed efter att Selma Lagerlöfs hyperkapitalistiska brukssamhälle gått under.

Sen kommer herr Gossen Andersson med sin mest grötmyndiga slutsats:

”Lerin bryter väldigt starkt på sin värmländska dialekt. Om han skrev som han pratade, hade han snudd på fått underkänt i betyg i svenska språket. ”

Där är jag närmast benägen att gå till herr Aftonbladets redaktionsmiljö vid herr Gossens eget köksbord och läxa upp honom en smula handfast:

Tänk Fröding, tänk Ferlin, tänk Sven-Ingvar, tänk Geijer, tänk Jan i Skrolycka. Herregud, det var ju de som skapades de kulturellt svenska språket. De skulle få MVG, femma, stort A - vad ni vill. De skulle till och med kunna få femplus i Aftonbladet.

Herr Östergötland rättar sig dock lite till slut:

”Men värmländskan kan också vara väldigt vacker. Som när Sven-Erik Magnusson sjöng i Sven-Ingvars.

Och det är något med Lars Lerins varma och ljusa röst som gör att vi alla bara smälter.

Kanske också för att den där vänligheten och värmen ju inte är spelad.”

Där landar till slut gamle Pravda-Gossen på fötterna igen, precis innan jag hade blivit helt konfys och kallat in Tjadden Hällströms stormtrupper och vrålat ”Avgå. Avgå alla!”.

Tur för Gossen. Tur för Aftonbladet. Tur för Sverige.

VECKANS PODD

Min och Annah Björks podd Haverikommissionen kom med nytt skakande avsnitt om sex och snusk inom popmusiken - och självklart om Tomas Ledin. Finns där poddar finns. Alldeles gratis.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.