Höstrusket är sannerligen här och visst har vi gått in i mörkare tider, men förbanna icke mörkret. Tänd läslampan istället och förgyll din höst med upplevelserika berättelser.
Här är några tips på böcker som var och en på sitt vis handlar om mörker - och ljus.
En dystopisk skildring i pandemitid - jo, Jessica Schiefauers roman Bärarna är läsvärd, även om coronatrötta medborgare kan tveka inför upplägget. Romanen handlar om en tid där mänskligheten efter spridningen av ett potentiellt dödligt virus delats upp i två världar. En för kvinnor - bärarna, en för män - spridarna. Det är männen som sprider smittan och därför lever de i parallella samhällen, instängda, avgränsade - dessutom med varje man reducerad från att vara "han" till att bara kallas "den" i bärarnas samhälle. Kvinnosamhället är tryggt, välordnat, ekologiskt sinnat, veganskt, högteknologiskt - en helt annan världsordning än den som gällde medan män och kvinnor fortfarande levde tillsammans. Många kvinnor trivs uppenbart mycket bättre i denna nya tid. Men, visar det sig, den nya världen med allt sitt systerskap har också lågt i tak när den nya ordningen ifrågasätts. Huvudpersonen Nikki kommer något stort och obehagligt på spåren, helt ofrivilligt, när hon under speciella omständigheter blir gravid.
Det är en roman som ger en krypande spänning av obehag och onda aningar när små glidningar i värderingar ger stora effekter i samhället och i människors liv. Ett intressant tankeexperiment, skickligt berättat.
Härlig och olycksbådande
Känslan av att något snart kommer att gå sönder finns också med i läsningen av Elin Boardys Nätterna på Winterfeldplatz. Romanen utspelar sig i Berlin på 20-talet - alltså mellan de båda världskrigen. Unga Hedvig kommer till Berlin från Göteborg och skapar sig ett liv som är friare, härligare, mer levande - något helt nytt jämfört med det hon tidigare levt. Här upptäcker hon sig själv, får vänner och dras in i en gemenskap med människor som alla lever vid sidan av normen.
Elin Boardy skapar miljöer man vill kliva in och vara med i, känna berusningen under kristallkronan, se människorna mötas. I sitt stämningsskapande berättande om frihet väver hon dock också in olycksbådande tecken på den tid läsaren vet måste komma.
Boken kom i våras, jag läste den i somras och återvänder fortfarande till den i tanken, med värme och sorgsenhet.
Bra på riktigt
Alex Schulman gör rena rama segertåget med senaste romanen Överlevarna. 30 länder har köpt rättigheterna och nej, det är ingen hype, den är bra på riktigt - uppslukande bra.
Han skriver om tre bröder och berättar i två tidslinjer - en löper bakåt. den andra framåt. Längs den första återskapas det senaste dygnet i brödernas liv, den andra tar fasta på händelser från barndomen och framåt. Det handlar om sorg, familjeband, hur man kan känna utanförskap även i det som borde vara en inre krets, om föräldrar som tappat greppet och hur en familj kan vara både trygghet och fängelse.
Det är också en stark berättelse om minnen och hur sköra de är. Han vrider och vänder på upplevelserna, som i ett kalejdoskop snurrar han på skärvorna av livet och prövar nya mönster. För läsaren förändras bilden av livet i den trasiga familjen ständigt - men allra mest när Alex Schulman mot slutet av berättelsen bjuder på en vändning som kastar upp alla de där skärvorna i luften. När de landar igen är första reflexen att jag direkt vill läsa boken igen för att se hur jag inte kunde se den komma.
Fånga natten
Till sist en bok som inte är en roman, men passar på det höstliga temat: Mörkermanifestet av Johan Eklöf. "Om artificiellt ljus och hotet mot en uråldrig rytm" lyder underrubriken.
Johan Eklöf är biolog, expert på fladdermöss och skribent och i boken berättar han om hur ljus inte bara kan lysa upp, utan också förorena om det kommer på fel ställe, i fel form och i fel mängd. Flyttfåglar flyger vilse, insekter missar att pollinera, människor glömmer hur stjärnhimlen ser ut och våra sömnvanor störs.
"Natten är helt enkelt vår vän, vi vilar i mörkret, i dess stillhet och subtila skönhet" skriver Johan Eklöf och avslutar sin bok med ett manifest om tio punkter. Bland dem finns att inse att dygnets naturliga rytm är "uråldrig och en förutsättning för allt liv", att vi inte bör låta den blålysande mobilen vara vår sängkompis, att vi bör värna mörkret och - inte minst - bli vän med det.
Kanske är det inte mörkrädda vi borde vara, utan snarare lite skrajsna för allt ljus vi försöker mota bort natten med.