Skogen och friheten lockade – nu byggs ett drömliv

Elva procent av Hollands yta täcks av skog och natur. Motsvarande siffra för Sverige är 70 procent. Det är den enskilt största anledningen till att Nick Boos och hans fru valde att flytta från Holland till Kungsskogen norr om Ölme för snart sju år sedan.

Familjen strävar mot en så självförsörjande livsstil som möjligt. För Nick är det skog och trä som lockar mest och han har alltid drömt om att få jobba med sin passion.

Ett par mils färd på slingriga vägar, rätt in i skogen från avfarten vid Stolpen i Ölme, och man kommer fram till familjen Boos gård i Kungsskogen. Nick Boos hälsar välkommen och vi sätter oss med varsin tekopp vid det gedigna träbordet i köket.

Det var just skogen som lockade Nick och hans fru Marije till Sverige och Värmland. De kommer båda från Wervershoof, fem mil norr om Amsterdam. Nick utbildade sig till skogsmästare i Arnhem i de östra delarna av Nederländerna. Att det var skogen han ville jobba med stod klart tidigt, och de holländska förutsättningarna är inget vidare; elva procent skog och mycket folk på liten yta.

– Redan som liten pojke sa jag att jag skulle flytta till något annat land. Jag kände att Holland var för trångt. Sen träffade jag Marije och hon kände likadant. Vi tog reda på att de nordiska länderna är bra och har väldigt mycket skog.

Praktik i Kristinehamn

2012 fick han praktik hos Lars Alexandersson som driver Skog & trä-institutet i Kristinehamn.

– Jag hade praktik hos Lars i fyra månader, och i anslutning till det gick jag en terminskurs på Skogsmästarskolan i Skinnskatteberg. Det var för att förbereda sig och få en känsla av Sverige.

Nick har även haft praktik i Finland och Tjeckien, men när bopålarna skulle slås ned föll valet ändå på Sverige. Elva gånger större än Holland, betydligt färre invånare, och till 70 procent täckt av skog...

– Finland har egentligen ännu mer skog, men att det inte blev Finland hade lite med språket att göra, skrattar Nick.

– Sverige är också lite närmare Holland och det är lättare att resa med bil, fortsätter han.

"Vad har vi gett oss in på?"

Våren 2014 gick parets flyttlass till Sverige. Första månaden lånade de en sjönära stuga av Lars Alexandersson.

– Vi var direkt på och sökte lägenhet via Blocket, och vi sa att vi ska prova att bo på landet. Jag hade tankar och drömmar om ett timmerhus i skogen, säger Nick.

Kort därefter hittade de en hyreslägenhet nära Kungsskogens gård och skrev kontrakt.

– Är man från Holland så är man inte van vid långa avstånd och att allting är så stort. Första resan vi gjorde dit... Det kändes som en lång väg. Det var på vårkanten men allt var grått, och känslan var lite "vad har vi gett oss in på?", berättar Nick.

– Men sen kändes det rätt och bra. Vi sa att vi ska prova det här ett tag.

Visst var det en smula vemodigt att lämna familj och vänner i Holland, men:

– Nuförtiden kan man ju ringa och ha videosamtal, och i vanliga fall är det ganska lätt att resa.

Tuff arbetsmarknad

Som nyblivna svenskar, utan språkkunskaper och kontaktnät, var det en utmaning att hitta jobb. Detta trots att både Nick och Marije är högskoleutbildade.

– Ett tag tänkte vi att någon av oss nog måste åka ner till Holland och jobba med tulpaner. Det var jättesvårt i början, men vi klarade oss och greppade tag i allt som fanns.

Nick berättar om hur han tagit diverse extraknäck. På golfbana, i metallverkstad, som dräng, i köket på Selma Lagerlöf hotell i julbordstider. Det slitigaste var faktiskt inom det som annars är hans favoritbransch:

– Jag var med i skogsplantering, det var nästan det värsta jag har gjort. Det är ett slit att stå där och trampa ner så många plantor det bara går för att tjäna lite pengar.

Till slut ordnade det upp sig på jobbfronten. Nick fick anställning på Arne Nilsson AB i Storfors.

– Där är jag fönstertekniker och tar hand om rötskadelagningar. Det har lite anknytning till trä och virke, därför tycker jag det är kul. Jag har varit där i fem år nu och det är ett trevligt gäng med arbetskamrater, säger han.

Trots att han trivs på jobbet lever drömmen om att kunna jobba heltid med sin passion för skog och trä.

– Jag håller på som arborist då och då, men det är bara som hobby. Helst vill jag äga mer skog, arbeta med stora maskiner och såga lite brädor och snickra vid sidan av skogsarbetet.

Investerade i sågverk

Efter drygt ett år trivdes Nick och Marije så bra i Kungsskogen att de valde att köpa hus, ännu ett par kilometer längre bort från stan. På gården finns alla förutsättningar för den självförsörjande och händiga livsstil paret vill ha. Sedan de flyttade in har bostadshuset fått sällskap av carport, hönshus, förråd och växthus som Nick byggt från grunden.

Kronan på verket är förstås Nicks sågverk. För tre och ett halvt år sedan, strax innan parets tvillingpojkar föddes, blåste det storm över Kungsskogen. En närmare 70 år gammal granhäck som stod på tomten blåste omkull med rötter och allt.

– Plötsligt hade jag massor av virke, men inget sågverk. Det var synd att ha allting till brännved, vi skulle ha haft ved så det räckte i tio år. Men vi har ju tänkt att bygga och snickra mycket, så vi investerade i ett sågverk. Det var en väldigt bra investering, vi har nog tjänat tillbaka det redan, berättar Nick.

– Det var naturen som bestämde att jag skulle köpa sågverk.

Under pojkarnas första sommar började Nick att såga stockar i det nya egna sågverket, och så småningom blev den nedblåsta granhäcken ett kallförråd. Att bygga något själv, av eget virke, är oslagbart:

– Det är den finaste känslan man kan få, absolut.

Många planer framåt

När man har en gård på landet och en driftig personlighet blir man aldrig färdig. Det finns alltid något nytt projekt att ta sig an. Det 100 år gamla huset skulle inte må dåligt av en ordentlig renovering, och Nick och Marije har planer på att göra i ordning övervåningen. För tillfället är den outnyttjad yta som bara bebos av möss.

Dessutom finns det en betydligt äldre byggnad på deras mark. Nyligen köpte paret till en "skogsplätt" på ett par hektar intill gården. Där står en 1600-talsstall byggt i sinnersten, en slaggprodukt från gruvdrift som har en blågrön, glasaktig yta.

– På den tiden var det ju lite kungligt här i Kungsskogen. Kungen var här och fiskade och jagade, och då hade han med sig sina kavallerihästar. De stod i det stallet, säger Nick, som frågat runt bland grannar i jakt på lokalhistoria.

Eftersom att byggnaden saknar tak hade det vuxit träd på den 400 kvadratmeter stora ytan mellan väggarna, men de har röjts undan.

– Vi har funderat på att lägga tak, och min fru som håller på mycket med odling har lite tankar om att göra en innergård med odlingar och lite trädgårdsmöbler.

Det senaste av Nicks färdiga projekt är en bastu på hjul.

– Jag älskar att basta, jag är helt galen i det. Men vi har inget vatten nära huset, så vi saknar att kunna ta ett dopp efter bastun. Så då tänkte jag att jag bygger bastun på en vagn så vi kan dra den på traktorn ner till sjön.

Sagt och gjort. En klassisk vedeldad träbastu byggdes på skelettet av en gammal balvagn.

Frälsta av livsstilen

Det är alltså bakom sågverkets spakar och i verkstaden i garaget som Nick helst tillbringar sin lediga tid.

– Det är det jag ser fram emot när jag kommer hem från jobbet. Att få såga och snickra och greja lite.

Så du är inte soffpotatistypen som vill hänga i soffan framför en serie hela dagarna?

– På vintern när det är mörkt och dåligt väder kan jag jättegärna ta det lugnt framför braskaminen och bara ha det gött. Det är bra att varva ner lite grann, under tiden kan man fundera på och planera projekt att göra till våren. Så det är kanske bra att vintern och mörkret finns, annars skulle jag kanske ha varit i gång hela året om, svarar Nick med ett skratt.

Familjen Boos mål är att kunna vara självförsörjande i så hög grad som möjligt. Redan nu har de uppnått flera delmål, som att ha sågverk, lite egen mark och virke, grönsaksland, växthusodling och höns som ger ägg.

– Det livet som vi har här, det är en dröm. Vi reste hit med en liten peng och en sådan här start hade vi aldrig kunnat få i Holland. Det fanns inte på kartan, säger Nick Boos.