Arvikafestivalen satte parken på kartan

Det blev inget 20-årsjubileum för Arvikafestivalen. Efter 18 var det slut. Festivalgeneral Jonas Hallberg minns ändå tiden med glädje. Och stress och regn.

Arvikafestivalen är ett av de evenemang som verkligen satte Arvikaparken på kartan. Festivalen pågick mellan 1992 och 2010 och under en dryg vecka varje år i juli hyrde arrangörsföreningen Galaxen Parkhallen och resten av parken.

Jonas Hallberg jobbade med festivalen i tio år, började som campingansvarig och var under fyra år huvudansvarig.

– Arvikaparken var verkligen ett fundament i festivalen. I början var det otroligt bra och det fanns inga diskussioner då att vara någon annanstans. Sen växte vi nästan ifrån de scenerna och hade många diskussioner om att flytta festivalen. Till exempel flygfältet har bra ytor som kunde ta 30- 40 000 personer, säger han.

För största scenen lånade de mark av kommunen, hyrde parken och betalade ett blygsamt arrende för campingarna.

– Mark till andra campingen vid Viksgården, lyxcampingen som sedan utökades, fick vi faktiskt också låna mot att de fick ett gäng vip-biljetter. Det var ett hur skönt gäng som helst.

Dåvarande styrelsen för Arvika folkets park har han inte lika goda minnen av.

– Vi hade faktiskt en jättedålig relation. Vi tyckte vi fick betala för mycket pengar och var utelämnade till hyran de ville ha för Parkhallen. De visste ju att vi behövde hyra den också. De berättade hur mycket de skulle höja hyran med kommande år så det var inte mycket till förhandlingsläge. Det var ganska trist stämning.

Vilka är dina bästa minnen från den här tiden?

– Jag har inte så drömmiga ögonblick från festivalen på grund av allt som kunde gå fel. Jag var alltid på spänn; det regnade, saker kunde rasa och man hörde ju om att folk dött på festivaler. När torsdag och fredag var gjorda var lördagen ofta härligt och jag kunde slappna av lite.

Något särskilt jobbigt minne i högen?

– Det året det spöregnade och nästan blåste storm och jag såg hur det stora Apllotältet stod och svajade när vi stod på balkongen i Parkhallen och tog en kaffe. Folk började springa in i tältet för att ta skydd och jag hör hur en säkerhetsperson som greppat tag i en mikrofon tappade det och säger åt alla att gå ut hur tältet för att det höll på att rasa. Det blev panik såklart.

– När jag sen tittar ner ser jag hur det forsar in vatten mot dörren till Grottan. Det är en liten sluttning ner och regnbrunnen klarade inte av vattenmängden. Jag fick tag på ett järnspett och fick slå bort det. Vattnet hade börjat rinna in till scenen där inne men jag fick stopp på det innan hela scengolvet stod under vatten. Som tur var.

Något härligt minne har du väl också?

– Mitt gladaste minne är från när vi hade The Knifes första festivalspelning någonsin 2006 och biljetterna sålde slut tio dagar innan. Det var magiskt. Vi hade nästan gått i konkurs 2004 efter Kraftwerksbokningen och gick back 2005, men klarade oss. Det var coolt.