I år är det 75 år sedan Torgny Segerstedt avled. Han var född och uppväxt i Karlstad och var i många år huvudredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning.
Under Hitlers tid vid makten skrev Segerstedt mycket kritiska artiklar mot honom och nazismen.
– Han förde en hård kamp för det fria ordet och yttrandefriheten.
Det säger Anna Skarhed, ordförande i Stiftelsen Torgny Segerstedts minne.
Den 30 januari 1933 tog Adolf Hitler makten i Tyskland. Redan då såg Torgny Segerstedt vilken fara världen stod inför.
Fyra dagar efter att Hitler blivit rikskansler, publicerade Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning en ledare där Segerstedt bland annat skrev: "Att tvinga all världens politik och press att sysselsätta sig med den figuren, det är oförlåtligt. Herr Hitler är en förolämpning".
Då hade Torgny Segerstedt redan året innan fördömt nazisternas antisemitism.
– Han var en oerhört påläst person kring utländska frågor, politik och ekonomi och hade en moralisk kompass och såg därför tidigt vilken fara Hitler var, säger Ulla Berglindh.
Hon är vice ordförande i Stiftelsen Torgny Segerstedts minne och universitetslektor emerita vid Institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet.
Torgny Segerstedt föddes den 1 november 1876 i Karlstad och växte upp i det vackra så kallade Ahlmarkshuset i korsningen Järnvägsgatan/Tingvallagatan som revs när Domus-huset byggdes på 1960-talet. Nu har det ersatts av Mitticity-huset.
Fadern Albrekt var adjunkt i matematik och naturkunnighet och publicist och medverkade i NWT som skribent i närmare 20 år och modern Fredrika eller Dicken som hon kallade sig själv var lärarinna. Torgny hade fyra syskon; två bröder och två systrar.
Blev professor
Det märktes tidigt att han var mycket begåvad och efter sin studentexamen vid latinlinjen vid Högre allmänna läroverket i Karlstad 1894 reste Torgny Segerstedt till Lund för att studera teologi. Dessa studier fortsatte i Uppsala och 1913 blev han till slut professor i allmän religionshistoria vid Stockholms högskola.
Året därpå fick han jobbet som redaktör för Bonnierägda veckotidskriften Forum och 1917 rekryterades Segerstedt som huvudredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning.
Telegram från Göring
Det blev starten på hans livsgärning där som kom att sträcka sig över nästan 30 år. Under hela den tiden hade Torgny Segerstedt en mycket vass penna. Vid Lenins död 1924 skrev han en dödsruna där han underströk den hänsynslöshet som hade präglat samhällsbygget under den sovjetiske ledaren.
Men kampen mot diktatorerna hade bara börjat och snart blev alltså Adolf Hitler den stora måltavlan. Efter att Segerstedt skrivit ledaren 1933 där han ansåg att Hitler var en förolämpning skickade den tyske riksministern Hermann Göring ett telegram med kravet att Handelstidningen omedelbart skulle upphöra med den typen av artiklar.
Men i stället publicerade tidningen både telegrammet och och Torgny Segerstedts försäkran om att kampen mot nazismen skulle fortsätta.
I samma artikel varnade han för följderna av nazismen: ”Den som har ögon till att se med, kan icke vara i tvivelsmål om att olyckan är å färde i Tyskland. Ett av två kan inträffa. Antingen lyckas det tyska folket befria sig från de styresmän, som nu äro i färd med att strypa dess frihet, och det kommer näppeligen att bliva en oblodig affär, eller också sättes Europas fred på spel.”
Förbjöds i Tyskland
I februari 1935 förbjöds Handelstidningen i Tyskland, men Segerstedt fortsatte under de kommande åren att varna för Hitler och tvivlade i det lämpliga i ett svenskt deltagande i olympiaden i Berlin 1936. Och när Danmark och Norge ockuperades av Tyskland i april 1940 skrev han: ”Det är stort och högt att få vara med på den sidan i den eviga kampen, som strider för rättens och vettets sak. Vad är ett liv värt, som icke ställes in i den striden.”
Den svenska regeringen befann sig i en svår situation efter den tyska ockupationen av grannländerna. Man ville självklart inte att även Sverige skulle drabbas av samma sak.
Efter riksdagsbeslut 1940 och 1941 ändrades tryckfrihetsförordningen så att det blev möjligt att vid krig och krigsfara införa censur, men den lagstiftningen trädde aldrig i kraft. Däremot använde man sig ofta av en paragraf för att utan rättegång beslagta tidningar som kunde skapa ”missförstånd med utländsk makt”.
Under krigsåren 1940-1945 gjordes det sammanlagt åtta beslag mot Handelstidningen där upplagan drogs in eftersom myndigheterna ansåg att vissa artiklar var för känsliga att publicera med tanke på hur Hitler skulle reagera.
Ett stort beslag
Det mest kända beslaget skedde den 12 mars 1942. Handelstidningen var en av 17 tidningar som gått samman om att publicera en artikel av en norsk motståndsman om tortyr och övergrepp i norska fängelser och koncentrationsläger.
– Men det stoppade inte Torgny Segerstedt. Han svarade med att skicka ut en ny upplaga där han behöll rubriken ”I norska fängelser och koncentrationsläger” medan själva artikeln över fem spalter var borta och ersatt av en vit yta.
– Det var ett elegant sätt att komma runt censuren och det gjorde att läsarna ändå förstod vad som hände i Norge, säger Ulla Berglindh.
Handelstidningen fortsatte med sin hårda linje mot Nazityskland och det ledde till att Torgny Segerstedt kallades till möten både med statsminister Per-Albin Hansson och Gustaf V. Båda försökte få honom att sluta med sin kritik, men så blev det inte.
I stället fortsatte han att försvara tryckfriheten och han klarade sig undan tryckfrihetsåtal. Det här skev han redan 1939:
"Pressfriheten är, har vi fått höra, en gåva, som icke får missbrukas. Vi hade trott, att den var en rättighet, som föregående generationer slagits hårt för, och som det ålåg deras arvtagare att hålla hårt på. Pressfrihet är en god sak i lugna och idylliska förhållanden. I stormiga tider är dess förefintlighet en fråga på liv och död.”
– Regeringen lät Segerstedt hållas. Hans artiklar var en ventil som så många höll med om. Men när han dessutom kritiserade att Sverige tillät tyska järnvägstransporter genom vårt land (den så kallade permittenttrafiken) beslutade regeringen 1940 att konfiskera tre nummer av Handelstidningen.
– Men det och hela Sveriges politik var en svår balansgång gentemot Tyskland. Hur mycket skulle de våga gå emot Hitler utan att riskera en ockupation? säger Ulla Berglindh.
Hon beskriver Torgny Segerstedt som en stram och rättrådig man.
– Han var en moralisk kämpe med hög integritet och mycket ryggrad och han var dessutom en fantastisk språkmänniska.
– Segerstedt vek aldrig från den väg han hade gett sig in på. Han var verkligen den lille riddaren med pennan som fungerade som svärdet mot den store draken som var Hitler, säger hon.
Torgny Segerstedt var dessutom en högt uppburen person med många kontakter. Han satt i riksdagen för Folkpartiet 1935-1945, var nära vän med Marcus Wallenberg som han brevväxlade med i 20 år, startade Politiska klubben i Göteborg 1935 och var en del av stadens societet.
Privat var han gift med norska Augusta Wilhelmina Synnestvedt (1874–1934) som kallades Puste. Men det var allmänt känt att han hade ett förhållande med Handelstidningens styrelseordförande Axel Forssmans fru Dagmar (Maja) Levisson (1881-1942).
Segerstedt var också känd för sitt stora intresse för hundar och under krigsåren kunde man varje dag se honom ta promenader med dem, en Grand Danois som hette Garm och en bulldogg med det passande namnet Winston längs Hamnkanalen i Göteborg.
Fick inte uppleva freden
Den 15 mars 1945 skrev Torgny Segerstedt sin sista IDAG-artikel (hans ledare kallades så). På vägen hem blev han sjuk och två veckor senare avled han 68 år gammal.
– Det var bara knappt två månader innan Tyskland kapitulerade och det var väldigt synd att han inte fick uppleva det, säger Ulla Berglindh.
Segerstedts död fick mycket stor uppmärksamhet även utanför Sverige. The Times kallade honom — "en stor svensk och en stor europé".
Även i amerikanska tidningar fick han dödsrunor. Fransk radio och franska PEN-klubben hyllade honom som "Europas samvete". Till och med i tysk radio skildrades hans gärning under 1945.
Torgny Segerstedt hyllades även med flera monument. På Vasaplatsen i Göteborg står en tio meter granitmonolit.
På sockeln står det: "De fria fåglarna plöja sig väg genom rymden. Många av dem nå kanske ej sitt fjärran mål. Stor sak i det. De dö fria"
Detta var ord som Segerstedt skrev i Handelstidningen den 9 oktober 1940, ett nummer som blev beslagtaget efter ett regeringsingripande.
Även i Universitetshagen i Oslo har han hyllats med en byst där det står "Reist av takknemlige nordmenn 7 mai 1955". Även på Voksenåsen finns det en byst av Segerstedt invigd av norska och svenska kungaparen och Ingrid Segerstedt-Wiberg för 15 år sen. Och i Jerusalem finns Segerstedt-rummet vid humanistiska fakultetens bibliotek på Hebreiska universitetet.
Torgny Segerstedts dotter Ingrid Segerstedt-Wiberg fortsatte hans kamp för yttrandefrihet och tryckfrihet och för flyktinghjälp och freden i världen. 2004 gav hon ut boken Jag ska bliva dig förbunden där brevväxlingen mellan hennes far och Marcus Wallenberg d. ä. publicerades.
Nästa år ska en staty av henne placeras utanför Samhällsvetenskapliga biblioteket vid Vasagatan i Göteborg samt en och en konstnärlig utsmyckning med anknytning till hennes gärning i biblioteket.
Film om Segerstedts liv
2012 var det premiär för Jan Troells film Dom över död man. Han fick idén till den efter att han blivit kontaktad av skådespelaren, regissören och författaren Kenne Fant som hade skrivit en biografi om Segerstedt och undrade om Troell ville göra en film om honom.
Filmen som är i svartvitt fick fina omdömen och i huvudrollen som Torgny Segerstedt ses danske Jesper Christensen. Hans hustru Puste spelas av Ulla Skoog, Maja Forssman av Pernilla August och hennes man Axel Forssman av Björn Granath.
Anna Skarhed är alltså ordförande i Stiftelsen Torgny Segerstedts minne som grundades 1996. Hon har en bakgrund som justitieråd i Högsta domstolen och Justitiekansler 2009-2018.
– En av mina uppgifter var då att värna yttrandefriheten och tryckfriheten. Därför kändes självklart att tacka ja när jag fick frågan om jag ville bli ordförande i stiftelsen.
– Den arbetar i Torgny Segerstedts anda för att värna det fria ordet och allas lika rättigheter och värna de svaga. Han förde en hård kamp för det fria ordet och yttrandefriheten.
– Det känns sorgligt nog lika aktuellt och viktigt i dag som för 75 år sedan, säger Anna Skarhed som hoppas att stiftelsen kan medverka på bokmässan 2021 och hylla Torgny Segerstedts minne.
– Han fungerar fortfarande som en bra symbolgestalt i den här kampen. Om Torgny hade levt i dag hade han för flera år sedan varnat för Trump och hans fake news, lögner och egenmäktiga förfaranden, säger Ulla Berglindh som bodde i Karlstad på 1970-talet och där startade upp Folkuniversitetet.
Varje år delar stiftelsen ut priset Frihetspennan som i år tilldelades journalisten Per Svensson vars anförande man kan läsa digitalt i DN och även utmärkelsen Frihetstonen. Varje år ger man även ut en årsskrift, Vilja frihet, motstå våldet. Utöver det anordnar man föreläsningar och delar ut stipendier.
Stiftelsen är även med och finansierar en gästprofessur i Torgny Segerstedts namn vid Göteborgs universitet. Exempel på gästprofessorer under åren är Jan Eliasson och Bengt Göransson. Årets gästprofessur innehas av kanadensaren David Schneiderman, expert inom konstitutionell rätt, yttrandefrihet och internationell rätt.
Sedan 2000 finns det dessutom en vänförening till stiftelsen med cirka 350 medlemmar.
– Vi arrangerar Torgny Segerstedtföreläsningen som hålls varje år av en känd samhällsdebattör och delar ut ett antal stipendier till ungdomar.
"En oerhört modig man"
– Vi genomför dessutom årligen en utbildningsdag tillsammans med Torgny Segerstedt-institutet och Göteborgs stad och försöker på olika sätt verka i hans anda, säger föreningens ordförande Elisabet Litsmark Nordenstam som under flera år var vice ordförande i Göteborgs universitets styrelse.
Hon konstaterar:
– När jag står i aulan vid stipendieutdelningarna brukar jag säga att Torgny Segerstedt var en oerhört modig man och lyfta fram vikten av det skrivna ordet. Words matter.
