Olle Elfgren: "FBK-Lilliz fick mig att tappa suget"

Det rullar på för Olle Elfgren. 23–åringen har redan tagit steget över från journalist till copywriter. Det har han delvis den tidigare FBK-forwarden Marcus Nilsson att tacka för.

– Jag var på en pressträff med honom som var så jäkla tråkig. Jag tappade suget helt.

Nu fokuserar han på digitaliseringsfrågor och skriver funkistrams vid sidan av.

I Olle Elfgrens sovrum på Kronoparken i Karlstad står två sängar. En till honom och en som hans fyra sambos delar på.

– Jag har assistent dygnet runt. De blir som kompisar, man umgås ju hela tiden. Det är kul, säger han.

Teknikvägrare

Olle Elfgren är killen som jobbar med att snacka digitalisering med ess inom området. Men själv är han bitvis teknikvägrare.

– Jag tackar nej till en massa hjälpmedel. Som en hjälm som gör att man kan skriva med hjälp av ögonen. Den är för ful och jag är för fåfäng.

Den låter väl rätt praktisk ändå?

– Det var väldigt vilken sjukgymnast du blev helt plötsligt.

Vilka andra hjälpmedel har du tackat nej till?

– Inga kopplade till jobbet. Men skor anpassade för ortoser. Jäklar vad fula de är! Då köper jag hellre vanliga skor som är en storlek för stora än att ha de åbäkena. Hjälpmedel är i regel så otroligt fula, säger han och fortsätter:

– Assistenterna har fullt sjå med att hålla mig nöjd. Håret måste ligga perfekt, byxorna måste vara neddragna så att inte fotortoserna syns men samtidigt inte heller för långt ner så de döljer skon. Det finns en sweet spot där. De dagar jag har keps måste den sitta SPIKrakt.

Sportolle

Under uppväxten i Molkom drömde han om att bli sportjournalist. En kusin hjälpte till och registrerade en blogg åt honom. Och så var Sportolle född.

Efter gymnasiepraktik på NWT:s sportredaktion började han plugga journalistik på Molkoms folkhögskola och tillhörde den sista kullen som gick där innan linjen lades ner.

– Jag hade gärna gjort praktik på NWT-sporten igen men sportchefen Håkan Kamp skulle precis gå i pension och behövde fixa med att lämna över till nästa, så jag hamnade på redigeringen istället, säger han.

När Olle Elfgren var färdigutbildad 2017 sommarjobbade han som bildbehandlare på NWT, vilket innebar att han redigerade bilder och tog hand om serier och kryss. Där fortsatte han hoppa in vid behov. Men han ville ju skriva. Så när Peter Malmberg, vd på webbyrån Decision By Heart i Karlstad, hörde av sig förra hösten och undrade vad Olle Elfgren gjorde nu sadlade han om och fick titeln copywriter.

– Det var en omställning. Man är väldigt personlig inom copy. Att skriva en tjänstesida är väldigt annorlunda mot att skriva en journalistisk text. Men det är ändå samma hantverk, säger han.

Journalistikdrömmarna hade ändå förlorat lite av sin forna glans.

– Under gymnasiepraktiken var jag med på en presskonferens med Marcus "Lilliz" Nilsson som var forward i FBK då. Jag kände bara att "är det så här tråkigt att vara sportjournalist". Jag tappade suget.

Assistent på jobbet

Olle Elfgren är född med sjukdomen SMA typ 2 som innebär att nervsignalen från hjärnan till musklerna är blockerad. Som en följd av det är han muskelsvag och använder permobil. En annan följd är att han är en av få copywriters i landet som har assistent med sig på jobbet.

– Det är väl inte skitkul för dem kanske. De får mest sitta och titta i sina mobiler, säger han med ett leende.

När han jobbar använder han ett tangentbord modell mindre. Att skriva tar lite längre tid än för vissa andra.

– Jag skulle kunna be assistenten göra det, men det blir inte samma känsla. Då känns det inte lika mycket som min text. Dessutom är det bra att hålla mina händer i trim.

Är din funktionsvariation en fördel eller nackdel på jobbet?

– Den är ju till fysisk nackdel. Fördelen är att man är ursäktad. Jag kan säga saker som du inte kan. Jag kan vara spydig om jag vill. Det blir en oväntad aspekt om jag säger något kul.

Blir det någonsin bökigt med tillgängligheten?

– Ibland kan det ju bli bökigt med trappor och trottoarkanter. Men överlag är tillgängligheten väldigt bra. Jag har ännu inte åkt ut och gjort en intervju på något ställe där det absolut inte gått att ta sig in. Tråkiga ställen, som jobb och skolor, är ofta bra anpassade. Roliga ställen, som nattklubbar och hus, är det ofta sämre med.

Permitterad

På Decsion By Heart gör han själv personporträtt under vinjetten digidialog. Där intervjuar han värmländska näringslivsprofiler om hur de jobbar med digitalisering. Lärdomarna han dragit utifrån de samtalen är först och främst vikten av en digital närvaro.

– Att ha en bra och uppdaterad webbsida är a och o. En webbshop är inte heller fel. Saker säljer bra på internet. Det är även viktigt att kunna samla in kunddata så man vet vad som funkar.

Under coronapandemin har Olle Elfgren jobbat hemifrån. Mellan april och september var dessutom arbetsstyrkan permitterade på 40 procent.

– Jag trivs hyfsat med att jobba hemifrån, men föredrar givetvis kontoret. Det blir inte samma energi på mötena via Google meet som på plats. Å andra sidan är det ju gött att slippa gå upp två timmar tidigare för att platta håret. Men det är vad det är.

Han jobbar halvtid och får aktivitetsersättning på halvtid. På ledig tid skriver Olle Elfgren ibland krönikor för sajten Funkisliv.

– Jag blev tillfrågad av Magnus Skoglund som brinner för funkisfrågor och driver Funkisliv och Karlstad kallar. Jag hade aldrig skrivit krönikor innan, inte så mycket i alla fall. Jag var bekant med formen.

Humor som grepp

I krönikorna gräver han där han står, eller sitter. Det handlar om saker som funkisfördomar, fördelar och nackdelar med att vara handikappad och lägen där vänlighet omedvetet kan vara diskriminering.

– Man kan få en del frågor, framför allt på fester när hämningarna släpper. Det undras om jag kan bajsa och få stånd, och det är inte fel att fundera över hur saker funkar. I mina texter tramsar jag mycket. Jag tar i. Humor som grepp är effektivt.

Krönikorna blir även en slags motpol till några av de andra texterna på sajten.

– Många inom funkisvärlden problematiserar mycket. Det är den vanligaste typen av innehåll funkispubliken stöter på, säger Olle Elfgren.

Har du gått in för att vara en motvikt?

– Verkligen! Jag lever väl enligt premissen att man fångar fler flugor med honung än vinäger, lite public service-likt. Vill man sprida kunskap om funkisfrågor till ”vanligt” folk tror inte jag vägen dit är att stå där med pekpinnar och säga åt dem hur kränkande de är när de frågar någon fråga om könet eller toalettvanor eller något annat kopplat till funktionshindret. Jag älskar att få såna frågor. Det behövs! Annars blir det en distansering.

Känner du aldrig behovet av att problematisera?

– Det gör andra så bra ändå.

Ingen Stordalen

Innan hans texter publiceras testar han dem. Kompisen Fredrik Finnebråth på tidningen Fryksdalsbygden agerar många gånger bollplank.

– Ofta gör jag pinnsmala referenser eller spaningar, så han får bedöma om de går att förstå eller inte. Sedan är han en jävel på att få flyt i språket. Jag är lite stötig med lite väl korta meningar ibland, säger Olle Elfgren.

Vad inspirerar dig?

– Det jag läser, lyssnar eller ser på. Det blir mycket dokumentärer och program med Filip och Fredrik. Deras språk är helt otroligt. Och jag gillar tidningen Cafés personporträtt.

Har du några mål du vill uppnå?

– Nej, jag är ingen Petter Stordalen. Jag sätter inga stora mål, det blir en sådan press. Det hade varit kul att arbeta inom tidningsbranschen igen, som reporter eller krönikör. Jag fortsätter med skrivandet och tar det därifrån. Beroende på pandemin kommer vi försöka ta digidialog nationellt.

Om du skulle ge andra ett karriärtips, vad skulle det vara?

– Distansera dig inte från det du gör. Det kanske inte behövs en podd till, men gör en ändå. Spänn bågen.