När vi säjer alla, menar vi verkligen barnen då?

Debatt
PUBLICERAD:
Barn som upplever våld i hemmet är brottsoffer och ska ses som egna rättighetsinnehavare gällande umgänge eller vårdnad av den våldsutövande föräldern, skriver Beatrice Högå och Anna-Karin Larsson. (Bilden är arrangerad.)
Foto: CLAUDIO BRESCIANI / TT
Ska lagen innebära verklig förändring måste alla som arbetar med och fattar beslut som rör barn ha kunskap om mänskliga rättigheter i allmänhet och barnets rättigheter i synnerhet, och om hur dessa omsätts i praktiken, skriver Beatrice Högå och Anna-Karin Larsson.

FN:s konvention om barnets rättigheter ger alla barn samma rättigheter och lika värde. Men är alla barn i Värmland lika mycket värda?

Barnkonventionen har varit lag i snart ett år, och i torsdags överlämnade barnkonventionsutredningen sitt betänkande. Står svensk lag i överensstämmelse med konventionen? Ligger rättspraxis i linje med densamma? Det återstår att se.

Ska lagen innebära verklig förändring måste alla som arbetar med och fattar beslut som rör barn ha kunskap om mänskliga rättigheter i allmänhet och barnets rättigheter i synnerhet, och om hur dessa omsätts i praktiken. Vi måste definitivt enas om att barnets rättigheter ska få större genomslag vid beslut och bedömningar som rör barn.

Vi vet att det inte ser ut så i dag. Ett exempel är när artikel 19 inte uppfylls till fullo gällande barns rätt till skydd från våld. Barn som upplever våld i hemmet är brottsoffer och ska ses som egna rättighetsinnehavare gällande umgänge eller vårdnad av den våldsutövande föräldern. Barnets röst ska höras och lyssnas på, men vi vet att så inte alltid är fallet.

Ett annat exempel gäller artikel 28 om barns rätt till utbildning, och artikel 23 om rätten för barn med funktionsnedsättning att ha ett fullvärdigt liv. Detta inkluderar stöd så att barn har faktisk tillgång till utbildning. Detta till trots riktar Skolinspektionen kritik i cirka 500 stödärenden per år, och vi befarar att det finns ett stort mörkertal då alla inte orkar eller vågar anmäla brister. Vi vet att utbildning är en viktig skyddsfaktor som får verkningar för resten av livet. Här måste barnets rättigheter få bättre genomslag.

Konsekvenserna av den rådande pandemin är många och allvarliga för barn och unga, särskilt när det visar sig att hemmet inte alltid är den tryggaste platsen att vara på. Detta blir särskilt märkbart när skolarbetet bedrivs på distans, och fritidsaktiviteter ställs in. Att särskilda insatser för barn skjuts upp, eller ställs in, kan dessutom vara avgörande för barns situation och få långtgående effekter.

En metod, och ett förhållningssätt, att arbeta med barnrättsfrågor är att arbeta rättighetsbaserat, eller barnrättsbaserat. Det innebär i korthet att ställa rättighetsinnehavaren – barnet – i centrum i alla processer av planering, beslut eller uppföljning som berör barn, direkt eller indirekt. Varje barn är en rättighetsinnehavare och staten har ansvar för att barnets rättigheter skyddas, respekteras och uppfylls.

Det är framförallt på regional och lokal nivå som de flesta rättigheter förverkligas, och det är främst i det dagliga arbetet som ojämlikhet skapas och återskapas. Därför är det just i det dagliga arbetet som arbetet för ökad jämlikhet ska bedrivas, samordnat och systematisk, dag efter dag. Det är först när vi arbetar på det sättet, och ser barnkonventionens artiklar som en helhet, som alla barn har chans att vara jämlika.

Alla barn i Värmland är lika mycket värda. Låt oss gemensamt arbeta för att denna självklarhet också blir verklighet.

Nätverket Se Mig genom

Beatrice Högå

Verksamhetschef, Agera Värmland

Anna-Karin Larsson

Samordnare mänskliga rättigheter och barnrätt, länsstyrelsen i Värmland

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.