• idag
    22 jan
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    23 jan
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    24 jan
    -1°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    25 jan
    -3°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    26 jan
    -6°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm

Till minne: Lennart Hall

Dödsfall
PUBLICERAD:
Det händer att elever lämnar en lektion gråtande. Det är kanske inte vanligt men det händer. Något tråkigt kan ha hänt, mer sällan beror gråten på att någon gläds eller hänförs.

Professor Lennart Hall har lämnat oss i en ålder av 82 år. Han sörjes närmast av hustru Barbro, barn och barnbarn, men också av en stor skara kollegor och studenter från en mångårig gärning som lärare vid Musikhögskolan Ingesund och i Göteborg på universitetets musikvetenskapliga institution, och senare på Musikhögskolan, där från år 2000 med professors titel.

Hans ämnen var musikteori, interpretation, musikhistoria och formlära. 1995 blev han ledamot av Musikaliska akademien. Hallstudion i högskolebyggnaden Artisten i Göteborg har uppkallats efter Lennart.

Lennart Hall föddes 1938 i Ekshärad, tog studenten i Karlstad, tjänstgjorde tidigt på orgelpallen i Norrstrandskyrkan, tog kyrkomusikerexamen och examen i teoripedagogik i Stockholm, tjänstgjorde som organist i Svenska kyrkan i Paris innan han tillträdde som vikarie vid Folkliga musikskolan på Ingesund.

Om Lennarts undervisning heter det ofta att han hänförde. Han hade förmågan att som få uppenbara musikaliska och kulturella sammanhang, eller ”sambandet mellan musiken och livet”, som hans kollega och vän Jan Ling säger i förordet till Lennarts Repliker, en samling essäer som slår en hisnande båge från Heinrich Isaacs medeltida körvisa Innsbruck ich muss dich lassen till Arnold Schönbergs Pierrot Lunaire. Han rörde sig obehindrat mellan Bachs Actus tragicus och Evert Taube. Det hände, som sagt, att studenter lämnade lektionen gråtande.

Denna breda kulturella orientering fanns med redan i Lennarts examensarbete 1962, förelagt av den beundrade läraren Bo Wallner. Det bestod i en serie av föreläsningar kring Arnold Schönbergs stråksextett Verklärte Nacht från 1899 och dess förhållande till den dikt av Richard Dehmel som är styckets förlaga. Således en analys av både musikalisk och litterär gestaltning. De som åhörde minns det än i dag.

Speciellt ihågkommen är Lennart för undervisningen i vad han kallade ”strukturlyssning”, ett flerårigt kammarmusikprojekt där studenterna analyserade musiken med instrument i hand och som väckte intresse långt utanför Göteborg.

Göran Tunström kom och satte sig i ett hörn och antecknade vad han hörde; han behövde kammarmusikaliskt material för sin roman Skimmer.

Lennart tvingades tyvärr tillbringa mycket av sin sista tid på Arvika lasarett, på AKKVA och på Vågen. En kollega besökte honom och frågade vad han sysselsatte sig med. Lennart svarade: Iliaden.

– Varför?

– Det är dramat ...

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.