• idag
    5 dec
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    6 dec
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    7 dec
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    8 dec
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm

Man kan inte annat än häpna över Gabels musikalitet

Skivor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Ett av Christian Gabels album får full pott.
Foto: Anna Ledin Wirén

Christian Gabel

Mikrofilm

Christian Gabel

Koda

(Gabel Elektronik)

Det är åtta år sedan Christian Gabel (bob hund, 1900) senast släppte ett album under eget namn, då han gav ut dungeon synth-opuset Krater. Som för att gottgöra släpper han den här månaden inte mindre än två plattor. Först ut är Mikrofilm.

Skivan består av omarbetningar av gamla portademos som Christian gjorde i sin barndom. Ljudbilden är alltjämt analogt elektronisk, men har mer med Harold Faltermeyer och Giorgio Moroder att göra än Kraters kärnvapenbeats. Det suggestiva förstaspåret ”Mikrodynasti” tar vid ungefär där Krater slutade, men därefter vecklar något annat ut sig. Vi pratar pastell, vita linnekostymer och snabba Maseratis i rosa solnedgångar. Ibland träffar Gabel klockrent rätt, som i ”Neu Romantix” (som också snyggt refererar till The Cures ”A Forest”) atmosfäriska ”Skoghallvärken i hjärtat” och bitterljuva ”Au Revoir Les Adultes”, men ibland blir det lite väl konceptuellt och kitschigt och plattan känns då enahanda och även aningen lång.

Album nummer två, som fått namnet Koda, är däremot en fullträff från början till slut. Plattorna är diametralt olika – här bjuds vi på hotfull och hypnotisk dark ambient – och man kan inte annat än häpna över Gabels musikalitet. Stämningen är tät, tempot långsamt. Jag sluter ögonen och ser askregn falla över öde städer. Men musiken blir aldrig ogenomtränglig, ej heller svår för sakens skull. Små, små melodier letar sig in under de tunga sjoken av brusande elektronik, som i mäktiga ”Radioskugga för evigt” och ”Svart mässa” eller vemodsstycket ”Objet Trouvelot”, och skänker albumet ett mänskliggörande vemod. Plattan må låta som civilisationens undergång, men det är en undergång som känns vacker och varm. Som storkonsument av dark ambient kan jag med gott samvete kalla Koda för ett av genrens allra bästa album år 2020.

Bästa låt: Skoghallvärken i hjärtat (Mikrofilm), Radioskugga för evigt (Koda)

(Koda är ute 27 november)

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.