Folklustspelet Värmlänningarna får en uppföljare, när Olof Wretling nu skapat Löparnisses jul. Det är en julsaga där Nisse själv får skarpare konturer och den bortvalda Britta i Gyllby får sin revansch.
Nu ska doften av jul och kaffe spridas på en turné bland bygdegårdar och Folkets hus runtom i länet.
"Löparnisses jul - en kaffeskröna" heter Wermlandsoperans julturné, som skapades 2020, men då snöpligt fick ställas in. Nu har Löparnisse släppts ut ur malpåsen.
Olof Wretling är sedan flera år regissör för det klassiska spelet Värmlänningarna och det är också han som fått uppdraget att spinna vidare med några av trådarna från dramat i Gropa i Ransäter.
– I Värmlänningarna är det midsommar. Ska vi göra någonting igen, då ska det vara en annan högtid. Den här gången tar vi spjärn mot julen, säger han.
Blir bortvald
Löparnisse var en självklar figur att utforska mer. Så också Britta i Gyllby, hon som skulle ha gift sig med Erik, men blir bortvald när han blir stormkär i Anna och mot alla konventioner väljer henne istället för den rika Britta.
– Jag blev nyfiken på, vem är Löparnisse bakom alla hans lustigheter? Kan Löparnisse ha funnits på riktigt och kan Britta i Gyllby ha funnits på riktigt? säger Olof Wretling.
Britta kommer igen
Svaret blev - ja. Det finns historiska förlagor. Olof Wretling väver ihop fakta och fantasi och med historiska markörer ges en bild av hur det kunde vara att leva i Värmland i slutet av 1800-talet. Han visar också hur den bortvalda Britta kommer igen.
Är det Brittas revansch vi ser?
– Ja, det är det verkligen. Om man tittar på figurerna i Värmlänningarna är det väl den enda tråden som inte riktigt fullföljs. Hon dansar in i första akten och är inte ens med i andra akten. Därför är det lite spännande att fläta vidare - vart tar hon vägen?
Britta får en tuff start även i julsagan.
– Vi får se många sidor av Britta. Det är inte bara den där uppnästa, bortskämda Britta som vi får se i Värmlänningarna. Vi får verkligen både Brittas och Löparnisses historia, säger Olof Wretling.
Många skikt
F A Dahlgrens skrev in många skikt i sin berättelse och dem vill Olof Wretling också ha med.
– Vi har folktron, vi har klasser, vi har rik och fattig och prosten som är Kronans förlängda arm och vi har industrialiseringen.
Folkmusik och väl förvaltade visor av Allan Edwall har också en viktig roll.
Företagshistoria
Både humor och sorgsna stråk ryms och även ett stycke värmländsk företagshistoria, där ett visst kaffeföretags rötter kan spåras till Munkfors och den rådiga Britta.
– Vi får ett slut som handlar om att följa sina drömmar och stå upp för den man är. Någonstans är det också ett historiskt verk där vi får lära oss om både järnspisar och fotogen och järnskodda och även om att vara kvinna i slutet av 1800-talet och driva handelsbolag.
Blir det en god jul?
– Det blir en fantastisk jul - på Gyllby, det blir det verkligen till slut, där tro på sig själv och sina drömmar vinner mot elaka tungor på bygden och giriga fingrar.
Gräver en ny grop
När föreställningen presenterades i fjoI var mycket osäkert kring pandemi och annat. Olof Wretling var dock tydlig med att pjäsen har lång hållbarhet:
– Historien vi har gjort kommer att spelas i 50 år till, precis som Värmlänningarna. Vi ska gräva en egen grop här i Karlstad, Kaffegropa ska vi gräva. Skämt åsido - men vi kan packa ner och kan packa upp när tillfälle ges, säger han.
Han hoppas, även oavsett pandemin, på ett liv efter jul för sin nya saga.
– På fasta scener här i stan - om regissören får drömma!