Trots pandemin och den ekonomiska osäkerhet som råder så tänker den rödgröna regeringen gå vidare med det huvudlösa förslaget om en så kallad "familjevecka". Det är inte bara en dyr reform med tveksamma effekter, det är också en typiskt förmyndaraktig inblandning i familjelivet.
I onsdags i förra veckan, när alla var upptagna med de första efterdyningarna av det amerikanska presidentvalet, valde regeringen att smyga igenom nyheten om att förslaget om familjeveckan skall ut på remiss. De hoppades väl att det inte skulle märkas så mycket, för trots att Socialdemokraterna slog upp det stort som vallöfte 2018 så var det ganska uppenbart för även de egna sympatisörerna att det rörde sig om valfläsk, och att de flesta också genomskådade det.
Icke desto mindre så togs det så småningom med i januariöverenskommelsen med Centern och Liberalerna, och skall därför nu genomföras hur bisarrt det än är. Ambitionerna har dock skruvats ned en del, vilket är lika bra. Vi brottas ju nu med coronapandemin och en ekonomisk nedgång som ingen vet hur länge det varar. Det kloka hade förstås varit att slänga hela förslaget i papperskorgen.
Någon faktisk "familjevecka" blir det nu inte. Förslaget har skalats ned till att handla om dagar, kanske bara en dag per förälder och år från den planerade starten. Tanken med "veckan" är att föräldrar som arbetar och har barn mellan 8 och 16 år skall kunna få tre extra lediga dagar att ta ut när barnen har lov, studiedagar, utvecklingssamtal eller liknande när barnen inte kan vara i skolan.
Det är ju extradagar på marginalen för de allra flesta. Sverige har ju redan en oerhört generös föräldraförsäkring som skulle kunna användas – och väl också används. Annars har också de allra flesta ett generöst antal semesterdagar att ta av mot ett par dagars kortare sommarsemester. Det är faktiskt upp till de enskilda familjerna att själva planera hur de skall fördela och använda alla dessa dagar. "Familjedagarna" är höjden av förmynderi över en redan hårt styrd barnomsorg.
Trots den nu relativt blygsamma omfattningen så blir det ändå ganska dyrt. Tre dagar skulle kosta drygt 3 miljarder kronor för statskassan, men samhällsekonomiskt blir det mycket mer kostsamt. Enligt regeringens underlag leder den extra ledigheten till ett bortfall av 16,7 miljoner arbetstimmar och en minskning av BNP på 7,5 miljarder kronor, motsvarande 8 000 helårsarbetande personer. Men det tycker kanske regeringen är billigt för lite S-märkt valfläsk.
Det finurliga för Socialdemokraterna är att det dessutom bli valfläsk två gånger – både valet 2018 och det kommande. "Familjeveckan" skall nämligen ingå som en del av budgeten för 2022, och alltså komma i åtnjutande lagom till valet senare samma år. Precis som den tillfälliga engångsskattesänkning som C och L fått igenom som också faller ut då.
Att familjeveckan också tas inom ramen för statsbudgeten och Jöken gör att regeringen slipper skapa en särskild majoritet för den i riksdagen. Oppositionen skulle visserligen kunna försöka bryta ut förslaget ur budgeten, men stödpartierna C och L skulle knappast vara med på de noterna då det skulle bryta mot Jöken. Däremot står det förstås oppositionen fritt att peka på det billiga valfläsket inför väljarna.