För Christer Sjögren betyder familjen mest

Dansbandskungen Christer Sjögren gjorde comeback med Vikingarna – men corona satte käppar i hjulet.

Nu njuter han av att vara "hemmaman" på Hammarö och tar vara på tiden med sin älskade familj.

– Man blir klokare med åren och inser vad som är viktigast i livet, säger han.

Hagforssonen Christer Sjögren är en värmländsk framgångssaga.

Hans djupa basröst har tagit honom från en enkel bakgrund som arbetargrabb till en av Sveriges största artister, med cirka 13 miljoner sålda plattor, två grammisar och förtjänstorden utdelad av norske kungen. Dansbandkungen har genom åren visat att han bemästrar allt i från rock och schlager till andliga sånger och julmusik. Under guldåren med Vikingarna gjorde han succé i Norden, Tyskland, Kanarieöarna, Singapore och USA. Att framföra Blue Hawaii och Crying in the chapel med Elvis körband inför 49 miljoner amerikanska tv-tittare var en "otrolig känsla", enligt honom själv.

Christer Sjögrens framgångar har skapats ur passionen för musiken och hårt arbete – men som för de flesta har hans liv kantats av både toppar och dalar. Han dämpade känslan av otillräcklighet med alkohol under de mest slitsamma åren med Vikingarna. Det tuffa turnélivet och allt det förde med sig höll till slut på att knäcka hans äktenskap.

Men hans inre röst övertygade honom om vad han höll mest kärt – familjen. Christer och hans ungdomskärlek Birgitta lyckades lappa ihop äktenskapet. I dag har de varit gifta i 50 år.

– Familjen är otroligt viktig för mig. Det är många i musikbranschen som höjer på ögonbrynen över att jag har varit gift i 50 år. Det är inte så vanligt med så långa äktenskap, säger Christer Sjögren.

Lekfull och lättsam pappa

Paret är just hemkomna från stugan i Sälen till det 350 kvadratmeter stora huset på Hammarö när NWT når honom.

Naturen i fjällvärlden och hemma i Värmland betyder mycket för Christer Sjögren.

– Jag har alltid älskat naturen och fridfullheten. Tystnaden och koltrastens sång när jag går och hämtar tidningen på morgonen är oslagbar, säger han.

När det gäller familjeband har pappa Hans haft en stor betydelse för Christer.

– Min pappa och jag har alltid haft en stark och bra relation. Han var en lekfull och lättsam pappa. Det var alltid ett äventyr att vara med honom när jag var barn. Han tyckte aldrig att det var besvärligt att ha med mig. Jag fick till exempel följa med honom när han jobbade som lastbilschaufför. Han var ofta med på spelningar och semestrar. De sista åren i livet blev han tyvärr dement, vilket var mycket tragiskt. Han gick bort 2010.

Hur är du som pappa och morfar?

– Jag och Birgitta fick Charlotta när vi var 20 år gamla. Vi var unga, men det var inte så ovanligt att få barn så tidigt för 50 år sedan. Eftersom jag var familjeförsörjare och jobbade som professionell musiker så blev det Birgitta som tog huvudansvaret. Det var aldrig några problem. Jag var ofta ledig i början av veckorna och kunde ta hand om Charlotta. Jag tycker att Charlotta och jag har en väldigt bra relation i dag. Och jag tror att jag är en bra morfar, mina barnbarn Norah och Nellie säger det i alla fall. Vi försöker alltid att ställa upp och hjälpa till med att hämta från skola och skjutsa dem till fritidsaktiviteter och så där.

Brukar du bli firad på Fars dag?

– Ja, vi brukar träffas och fika tillsammans på Fars dag. Och så brukar jag få någon liten present. Det är lite som en födelsedag. Men jag är inte noga med presenter.

Hur ser en vanlig dag ut för dig numera?

– Corona har inneburit att jag är arbetslös. Pandemin har varit ett hårt slag för hela kultur- och musikbranschen, liksom för många andra branscher. Vi fick väldigt bra respons när Vikingarna återförenades och det var väldigt roligt att spela ihop igen. Jag hoppas att vi kan fortsätta efter pandemin. Det finns alltid något att göra även om jag inte jobbar som tidigare. Jag är ingen rastlös person, men det känns bra att jag har huset, tomten och mina bilar i garaget att ägna mig åt.

Träffar du barn och barnbarn under corona?

– Ja, vi träffas, men vi håller avstånd enligt restriktionerna. Det är en annorlunda situation. Vi kunde inte ha några stora kalas när Birgitta och jag fyllde 70 år i våras eller när Charlotta fyllde 50 år. Det fick bli firande med de närmaste.

Vad gör du för att må bra i höstmörkret?

– Det blir många skogspromenader och så håller jag mig i form med min roddmaskin. Den ger en riktig genomkörare för hela kroppen!