Målet bör bli att ytterligare en artilleribataljon sätts upp i Kristinehamn, utöver den som man tänkt kunna mobilisera där, skriver Stig H Moberg.
Regeringen, men kanske inte stödpartierna, tycks prioritera välfärden framför försvaret. Under hårt tryck från oppositionen har man i alla fall fattat beslut om en satsning på armén, flygvapnet och marinen som lovar gott. Men man har fått finansiering bara till 2025.
Nu skall fyra regementen sättas upp. Ett i vardera Sollefteå och Falun, ett i Kristinehamn och ett i Göteborg. Detta är bra, förbindelserna till Norge måste skyddas. Frågan är dock om man hinner utbilda personal så att fulltaliga krigsförband kan sättas upp innan det är för sent.
En annan sak man tydligen inte tänkt så mycket på är att all krigshistoria i modern tid visar att försvarande förband får svårt att möta en överlägsen motståndare utan tillgång på rikligt med artilleri. Jag föreslår därför att man ökar utbildnings- och resurskapaciteten i Kristinehamn och Boden. Målet bör bli att ytterligare en artilleribataljon sätts upp i Kristinehamn, utöver den som man tänkt kunna mobilisera där, och en bataljon utöver de två befintliga vid artilleriregementet i Boden för mobilisering där.
Så skriver du en debattartikelOm man vill prioritera snabb grupperingsförmåga bör dessa utrustas med flygburna, långskjutande lätta pjäser (<12 cm kaliber) i t ex tre sexpjäsbatterier. Vill man istället satsa på senare eldkraft bör landsvägstransporterade tyngre pjäser (15,5 cm kaliber) väljas i t ex tre fyrpjäsbatterier. Naturligtvis är flitig samövning med regementena i Falun och Sollefteå avgörande.
Visst kostar detta pengar, men det har vi råd till, om vi vill. Man får inte glömma att om landet blir angripet och förlorar sin självständighet och frihet har vi inte längre någon välfärd att avnjuta. Det bör avgöra regeringens prioritering.
Stig H Moberg
Civilingenjör, militärhistorisk författare