Lykantropi med förförisk ärlighet

Skivor
PUBLICERAD:
Foto: Svartna

Det snackas ofta om den svåra tredje plattan och nu står värmlänningarna där. Med en stigande karriärskurva och med en av kollektivet Lykantropi cementerad ljudbild bör väl inte den numeriska klyschan vålla några problem?

Egentligen inte, bandets förföriska uttryck vaggar mig genast till ro. Det bjuds på ljuv sjuttiotalsrock med rätt referenser och ett smått magisk sound. En naturlig essens som vittnar om tillgivenhet och en naket ärlig relation till sitt skapande. Det du hör är summan av sextettens samlade uttryck där instrument och sång vävs samman med delikat precision.

Skulle det här vara första mötet hade betyget hamnat högre, men jag håller konservativt debutalbumet som ett svårslaget riktmärke och Tales to be told når inte låtkalibermässigt upp till samma höjder. Undantaget genialiska Kom ta mig ut där vokalisterna varvar sången och blandar både svenska och engelska – snyggt!

De omedelbara hitlåtarna saknas, men helheten värmer likt en kashmirscarf i höstmörkret.

Bästa låt: Kom ta mig ut

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.