Två lärare och två elever möts igen, men i nya roller, när en ny utställning öppnar i konsthallen på Sundsbergs gård i Sunne i helgen. Resultatet blir en spännande blandning på temat "Fågel, fisk och mittemellan".
– Det handlar om livet och allt, sammanfattar Sandra Åkerberg sitt eget skapande och ger därmed också en bra beskrivning av hela utställningen.
Konstnärerna Henric Westlund och Jonas Lindström är båda lärare på Kyrkeruds folkhögskola. När de nu ställer ut tillsammans, har de också bjudit med två av sina tidigare elever - eller kursdeltagare, som det heter på folkhögskolan.
Sandra Åkerberg och Viola Nerstrand gick ut skolan i våras respektive i fjol och nu återser de sina lärare - som kollegor.
Klassrummen har bytts mot en konsthall, men inte heller medan de var kvar i skolan hade Henric och Jonas rollerna att vara de som kan och vet allt.
Familjär stämning
– Folkhögskolan har det här familjära och man knyter an på ett annat sätt. Vi jobbar tillsammans mycket. Man får en speciell relation. Det blir något annat än lärare - student, säger Jonas Lindström.
Lärandet går heller inte bara i en riktning när lärare och kursdeltagare möts, påminner Henric Westlund.
– Jag lär mig otroligt mycket av alla frågor man får. Jag har aldrig lärt mig så mycket som jag gjort sedan jag började som lärare. Och meningen med det man gör blir så tydlig i en lärarsituation. Man kan se hur kursdeltagarna växer. Att jag kan dela med mig av det jag lärt mig i mina utbildningar och min egen erfarenhet känns väldigt meningsfullt, säger Henric.
Kreativ växelverkan
Både han och Jonas jobbar deltid som lärare och resten av tiden som fria konstutövare. Det är en bra växelverkan inte bara för att den fasta inkomsten ger dem möjlighet att göra "såna här crazy grejer" som Jonas beskriver konsten med ett leende.
– Att vara konstnär är ensamt ibland, kan jag tycka. Det blir en helt annan social gemenskap som lärare, säger Henric.
Många nivåer
Utställningen heter Fågel, fisk och mittemellan. Ja - det ska vara "och", inte "eller" som i letarleken. Hela konstrummet tas i anspråk.
– Vi leker mycket med rummet. Jag jobbar mycket med golvet, Jonas på väggen och vi kommer ha saker på olika nivåer i rummet, beskriver Henric.
Både fåglar och fiskar finns bland motiven, men också andra figurer möter besökarna.
– Djur förekommer i allas vår konst, konkret och symboliskt, säger Henric.
Knoppar i keramik
Jonas Lindström är keramiker och bidrar med fåglar men också med flera stora knoppar, en form hämtad ur naturen som han ofta återkommer till i sitt skapande.
– Det handlar om det föränderliga, kretsloppet och att allt går runt, runt, runt. Man föds och man lever det här livet, sen ska man dö, komposteras och komma tillbaka. Knopparna spricker upp och blir något annat och allt göms inne i det här - fröet, livet.
Han har själv gått på Kyrkerud och det var då han fann keramiken.
– Jag fastnade för leran. När jag kom dit målade jag mest, men jag föll hopplöst in love med leran det där året och kunde inte släppa den. Måleriet bara försvann!
Viola Nerstrand jobbar också med keramik, men också med en speciell plastlera. Det blir katter, fåglar och mänskliga figurer - ofta i det mindre formatet - plus en del måleri därtill.
– Jag vill att människor när de tittar på mina verk ska de känna något, vare sig det är förvirring eller glädje eller vad det än är, säger hon.
Sandra Åkerberg blandar material och uttryckssätt. Det blir både skulptur och måleri.
– Jag jobbar väldigt mycket med djur och natur, mycket organiskt. Sen är mycket symbolism, det handlar om mental hälsa, tankar och känslor jag försöker blanda in. Det handlar om livet - och allt, säger hon.
Henric Westlunds verk på utställningen är flera stora pusselbitar, som han gör med utgångspunkt från mdf-skivor och gips. En del ser ut som bitar av en karta, några har blivit till ett vatten där en mansfigur står.
– Det jag håller på med mycket är att försöka förstå kommunikationen och interaktionen mellan det synliga och det osynliga.
Visst kan man se verket rakt på som en gubbe som badar, men framför allt kan man fundera på vad han känner och vad änderna som simmar ut från en lucka i hans bröst symboliserar.
Himlajorden heter skulpturen och Henric Westlund ger några ledtrådar till tankarna bakom verket.
– Ibland kan det vara i livet att man plötsligt känner att det stämmer, på ett djupt plan, där man känner en enhet mellan det som är menat och det som man gör. Det finns en frihet i det, portarna öppnats i hjärtat. Typ så!
Kanske är det rentav en bild av djup lycka han fångat.