Moderater går på rena vatten

Ledare
PUBLICERAD:
Renare vatten.
Foto: Janerik Henriksson/TT
Svensk miljöpolitik har kört fast i skogen. Särskilt den rödgröna regeringen och dess stödpartier C och L driver på för att förbjuda skogsbruk på allt större arealer – trots att enorma markområden redan är avsatta för att skapa så kallade orörda naturmiljöer.

Dagens stora politiska fokus på skog gör att andra områden, som hav och sjöar, hamnar i skymundan. Det är problematiskt. Behovet av att adressera vattenfrågorna framträdde exempelvis när Östersjöcentrum vid Stockholms universitet höll ett seminarium om kustens ekosystem (4/11).

När regeringen lade sin budget och oppositionspartierna presenterade sina skuggbudgetar var dock det som främst noterades på naturskyddssidan hur stora anslagsposterna för skydd av natur var. Det vill för det mesta säga skydd av skog. En konflikt som inte fick lika mycket uppmärksamhet var att regeringen och det ledande oppositionspartiet, Moderaterna, är oense om ambitionerna för rena sjöar och hav. Eller för att använda beskrivningen från M:s miljö- och klimatpolitiska talesperson Jessica Rosencrantz – Miljöpartiet pratar mycket om att skydda natur men glömmer bort våra vatten.

I skuggbudgeten avvisar Moderaterna regeringens satsning på havs- och vattenmiljön på 180 miljoner kronor, till förmån för partiets egen större satsning på 250 miljoner kronor per år 2021–2023. Det innebär att Moderaterna jämfört med de rödgröna ökar anslaget för rena vatten med 70 miljoner kronor nästa år, 75 miljoner kronor år 2022 och 250 miljoner kronor 2023.

Såklart är det inte partiet som är mest villigt att spendera skattebetalarnas pengar på ett område som är bäst på det. Men i vattenfrågan har Moderaternas slagit in på ett område som rätt förvaltat kan lägga grunden för en vitaliserad miljöpolitik. Och att den rödgröna regeringen inte driver frågan om rena vatten hårdare är märkligt – särskilt som vice statsminister Isabella Lövin (MP) har haft ett stort engagemang för hav och fiskebestånd. Främst verkar regeringen lägga kraften på plasten i havet, vilket mest framstår som en förevändning för att kunna straffbeskatta påsar.

Det finns också ett par lågt hängande frukter på politikområdet. Att förbättra vattenreningsverken så att utsläppen av läkemedelsrester minimeras är en sådan. Och för att få till en verklig förbättring för Östersjön innebär det att se till att inga länder runt den släpper ut orenat vatten.

En annan fråga, där M borde vara drivande, är att stärka förvaltartanken i svenska vatten genom stärkt äganderätt. De kanske viktigaste komponenterna för ett hållbart nyttjandet av en naturresurs – att den ägs, vårdas och värdesätts – har försvagats i många vatten. Orsaken är att det år 1985 blev möjligt för alla att fiska med handredskap längs kusterna, såväl som i de stora sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. Det innebär en situation där alla kan utnyttja en naturresurs men ingen ansvarar för att vårda den.

Miljöpolitiken bör lämna den konfliktfyllda skogen, och ge sig ut på jakt efter rena vatten.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.