För 20 år sedan vände översvämningen i Värmland livet upp och ner för tusentals människor. Äldre som fick evakueras, räddningstjänst och många andra levde i en värld präglad av vatten. Hus förstördes, vägar likaså.
Sedan dess har risken för extremväder bara ökat.
Anders Holt i Blåsut i Arvika fick åka båt till jobbet. Men han tänker inte flytta.
– Det är en del av blodet, säger han om sitt hem.
Anders Holt tar emot utanför sitt hus vid Glafsfjordens strand. Det är höst, precis som när regnen drog in för 20 år sedan. Låga grå moln drar över himlen.
– Det var ju tur att en inte visste om hur illa det skulle bli, säger han nu, när han tänker tillbaka.
För illa blev det den där hösten när det aldrig ville sluta regna. Innan det var över har både Glafsfjorden och Vänern nått rekordnivåer.
Inget år sedan 1901 har det regnat så mycket i Arvika och Karlstad som det gjorde i oktober och november år 2000.
I november hade städerna bara tre dagar med uppehåll. Annars regnade det, som mest runt 30 millimeter på ett dygn.
Så här mycket regnade det:
Glafsfjorden kulminerade på 48,88 meter över havet enligt mätsystemet RH2000 i slutet november. Det är drygt tre meter över den normala nivån.
Senare, i januari 2001, nådde Vänern sin högsta nivå sedan 1939.
Men översvämningen är så mycket mer än bara siffror. Den vände livet upp och ner för tusentals människor. Husägare, äldre som fick evakueras, företagare, räddningstjänst och många andra levde i en värld som präglades av vatten. Hus förstördes, vägar likaså.
Den 14 november 2000 träffade NWT Anders Holt i Blåsut i Västra Sund utanför Arvika. Då hade han inte tagit sig ifrån sitt hem på en vecka – och skulle han iväg fick han ta båten.
Tidslinje – så här utvecklades hösten:
– Men det går ingen nöd på mig. Jag har frysen full av mat, sa han då.
Pumparna han lånat och hyrt var han tvungen att starta varannan timme, så särskilt mycket sömn blev det inte heller.
Två grannar kom och lämnade dagens post till honom – med kanot.
– Håller det på så mycket längre får en väl gälar, sa han och skrattade.
För galghumorn övergav han inte.
– Det blir inte mindre vatten för att man drar på sig magsår.
20 år senare bor Anders Holt fortfarande kvar i huset vid Glafsfjordens strand, en bit utanför det översvämningsskydd som invigdes i somras.
Den 7 november år 2000 var sista dagen han tog sig från huset med bil, berättar han. Sedan gick det inte längre.
– Jag fick ringa chefen och säga att ”jag kommer inte inte hemifrån, vägen står under vatten”.
Vad sa han då, eller hon?
– Ja, ”lycka till!”.
Förutom lyckönskningen ordnade chefen så att Anders kunde ta ledigt från jobbet som busschaufför.
– De första veckorna kom brandkåren och hälsade på mig nästan varje dag, för jag var den ende som bodde här ute.
Räddningstjänsten såg till att han fick mat.
– Jag ringde till butiken i stan och de gjorde i ordning en kartong och så hämtade brandkåren det och körde ut till mig.
Klimat i osäkra händer
I takt med att vattnet steg i Arvika kom många av samhällets högdjur på besök, från kungligheter till ministrar och högre tjänstemän.
Den 27 november var dåvarande statsministern Göran Persson (S) där. Han lämnade staden med kluvna känslor.
– Arvika är i säkra händer, det är min uppfattning. Men frågan är om världens klimat är det, sa han till NWT.
20 år senare går det att konstatera att klimatet inte har varit i säkra händer sedan översvämningen.
Arvika är i säkra händer, det är min uppfattning. Men frågan är om världens klimat är det.
I oktober 2000 var koldioxidhalten i jordens atmosfär 367 miljondelar. I början av oktober i år, 2020, var den 411 miljondelar. Det är en ökning med 12 procent. Koldioxid är den viktigaste växthusgasen vi släpper ut, men även halterna av den än starkare gasen metan ökar.
Markku Rummukainen är professor vid centrum för miljö- och klimatforskning vid Lunds universitet och Sveriges representant i FN:s klimatpanel, IPCC. Han beskriver vad som har hänt med jordens klimat de senaste 20 åren.
– Utsläppen har fortsatt att öka och med dem klimatförändringen. Det har blivit ytterligare varmare, havsnivån har fortsatt att stiga och isavsmältningen har till och med snabbats på de senaste åren, bland annat på Grönland.
NWT:s reporter Ola Bjärnek intervjuade Markku Rummukainen, som då jobbade på SMHI, i november 2000.
– Det är för tidigt att separera ut vad som är naturlig variation och vad som eventuellt kan bero på växthuseffekten, sa han då och la till att den regniga hösten troligen berodde på naturlig variation.
I dag har vi bättre kunskaper om extremväder.
– Att den pågående uppvärmningen beror på utsläppen är klart sedan ett tag. Nu börjar vi även kunna koppla enstaka stora händelser till klimatförändringen i meningen att de skulle vara väldigt, väldigt osannolika om inte klimatet höll på att förändras, säger Markku Rummukainen 20 år senare.
Att den pågående uppvärmningen beror på utsläppen är klart sedan ett tag.
Ett exempel är årets extrema värmebölja i Sibirien. I en stad uppmättes 38 plusgrader den 20 juni och hettan ledde till stora bränder, insektsinvasioner och tinande permafrost. En studie visar att den globala uppvärmningen gjorde värmeböljan 600 gånger mer sannolik än den hade varit annars.
Värmeböljan som drabbade Europa och även Värmland 2018 var minst dubbelt så sannolik på grund av klimatförändringarna.
Tog båten till jobbet
Efter några veckor började Anders Holt ta båten till jobbet. När han tänker tillbaka på den här tiden inser han att det var tufft.
– Så här efteråt förstår jag hur jobbigt det var, men det begrep jag inte då, dessbättre.
Han tänker efter en stund.
– Allting var tungvint, beskriver han med ett uttryck som innebär att det var omständligt och besvärligt.
– Det var inte bara att hoppa i bilen och åka till stan. Nej, då skulle en på med överlevnadsdräkten och så är det svårt att tanka en båt. En ska ha med sig en dunk och gå till macken och så bära dunken ner till båten och tanka, det var … allting var tungvint.
Han skaffade en dyr överlevnadsdräkt för de många och långa båtresorna i höstrusket, ifall han skulle ramla överbord.
– Det var väldigt kallt i vattnet, så ramlar en i så har en inte många minuter annars.
Vattnet kröp också allt närmare huset. När det var som värst nådde vattnet till trappen och i källaren var det ordentligt blött.
– Jag hade ju inomhuspool i källaren. 70 centimeter, väldigt kallt vatten. Jag var tvungen att få ner en pump och ville inte blöta ner kläderna. Så stöddig som en var, med bara kallingarna på sig, och ner... jäklar va kallt vatten det var.
Först på nyårsafton 2000 hade vattnet i Glafsfjorden sjunkit undan så mycket att han tog sig ut med bil från sin tomt igen.
Hur kändes det?
– Ovant. Jag hade ju åkt båt då fram och tillbaks, morgon och kväll, i höst och rusk och regn.
Bränsle på brasan
Mer koldioxid och andra växthusgaser i atmosfären ökar risken för extremväder.
– Mer växthusgaser i atmosfären påverkar växthuseffekten vilket gör det varmare vid jordytan. Uppvärmningen är klimatsystemets sätt att försöka hitta ny balans med de nya förutsättningarna, säger Markku Rummukainen.
Förändringarna leder till mer vattenånga i atmosfären och som i sin tur blir bränsle för extremväder.
– Mer vattenånga i atmosfären gör att det kan regna häftigare. Att olika områden värms upp olika snabbt kan också leda till förändringar i stora vädermönster. Det finns hypoteser om att mindre havsis på Arktis kan leda till att man får längre perioder med förhållandevis kallt eller förhållandevis varmt väder i Nordamerika och Europa.
Fler bygger nära vattnet
Anders Holt slapp allvarligare skador på sitt hus.
– Det klarade sig. Några år efter så dränerade jag om runt stugan för och kolla att grunden var sund och det var inga bekymmer. Det var lite av en befrielse.
Efter översvämningen har det varit högvatten ett par gånger till, men aldrig lika illa. Hur mycket pengar vattnet kostat honom genom åren har han inte räknat ut.
– Det kanske är lika bra att inte göra, då får en bara mardrömmar, säger han med ett bistert skratt.
Att extremväder kan bli vanligare på grund av klimatförändringarna är inget han tänker på.
– Det är ingen idé, för jag kan inte påverka det ändå.
Risken för översvämningar har inte avskräckt människor från att bygga nära vattnet. Anders Holt berättat att fler människor valt att bygga hus nära Glafsfjordens strand i Blåsut efter översvämningen.
Mot tre grader
Parisavtalet från 2015 säger att målet är att den globala uppvärmningen ska begränsas till väl under 2,0 grader och helst inte till mer än 1,5. Syftet är att begränsa farlig mänsklig påverkan på klimatet.
Just nu är världen inte i närheten av att klara det målet. Med de löften som världens länder har gett om att minska utsläppen hittills är vi på väg mot en uppvärmning på tre grader, enligt Markku Rummukainen.
– Med den brasklappen att i många länder finns ett så kallat genomförandegap, vilket innebär att man inte har tagit de besluten än som skulle möjliggöra att man faktiskt följer planen.
Klimateffekterna tilltar med uppvärmningen.
Det är dåliga nyheter. För när det gäller global uppvärmning räknas inte bara varje grad, utan också varje halv grad.
– Klimateffekterna tilltar med uppvärmningen. Det finns en tydlig skillnad i en del klimateffekter redan vid varje halv grad.
Vilka skulle effekterna av en tre grader varmare värld bli?
– Det skulle göra livsmedelsförsörjningen, vattenförsörjningen och fattigdomsbekämpningen svårare, försämra ekosystem och många arters livsvillkor, öka extremväder och så vidare. Hur mycket svårare påverkas av klimatanpassning och samhällsutvecklingen, exempelvis teknik i vattensektorn och matvanor, med tanke på att olika livsmedel kräver olika mycket vatten och mark.
Fem grader i Sverige?
Många växter och djur både på land och i haven får det svårt när det blir varmare – nuvarande arter trängs undan och nya etablerar sig, både i Sverige och andra länder.
– Om vi tänker till exempel på fisket i världen så förser det ett par miljarder människor med mat.
Till det kommer risken för ännu mer extremt väder och att stora vädersystem rubbas.
– Förändringar i det stora monsunregnsystemet i Asien skulle påverka väldigt många människor.
Högre havsnivåer kommer att få kusterna att erodera mer än om världen klarar Parisavtalets mål.
En global temperaturökning på tre grader är inte jämnt fördelad. I Sverige skulle det kunna betyda att medeltemperaturen stiger med fem grader.
"Alla har möjlighet"
Markku Rummukainen är tydlig med att det bara finns ett sätt att undvika de här katastrofala effekterna.
– Det enda som biter på klimatförändringarna är att minska utsläppen.
För att klara målet på högst 1,5 graders uppvärmning behöver världens utsläpp först halveras på tio år och sedan fortsätta sjunka till netto noll runt 2050. Netto noll innebär att eventuella kvarvarande utsläpp kompenseras med att ta bort koldioxid från atmosfären exempelvis av mer skog eller lämplig teknik.
Det finns ingen enskild som löser klimatfrågan, men alla har möjlighet att påverka på sitt sätt.
– Man kan inte bara sätta uppmärksamheten på ett årtal, exempelvis 2030, utan man måste tänka på hela vägen till 2050.
Och här behöver alla vara med, säger han:
– Om vi ska klara klimatmålen och så att man måste tänka lokalt, regionalt, nationellt och internationellt, beslut tas ju på alla nivåer med varsin rådighet. Det finns ingen enskild som löser klimatfrågan, men alla har möjlighet att påverka på sitt sätt.
Flyttar inte
Trots allt som Anders Holt upplevt i sitt hus vid Glafsfjorden har han aldrig funderat på att flytta.
– Nej nej, säger han.
– Jag var med när morsan och farsan byggde, jag var en liten dretunge på bara sex år eller någonting när de började här, så jag vet var varenda spik i stugan sitter.
Det är det här som är hemma?
– Ja, det är en del av blodet. Så att nej, de får bära mig härifrån, den dagen.
Fotnot: Det finns två olika mätsystem för vattenstånd. Det gamla, RH1900, använder SMHI för Vänern medan det nya, RH2000, används för Glafsfjorden. För Vänern är RH2000 31 centimeter högre än RH1900 och för Glafsfjorden 52 centimeter högre.
