Tidigare har Bengt Löfgren gjort dokumentärfilm om bland annat Sex Pistols besök i Kristinehamn och den ikoniska sovjetiska hockeyfemman.
Under drygt tre år har han arbetat med en film om nyss avlidne Jan Myrdal.
Jan Myrdal var en omsusad debattör och författare. Under fredagen avled han efter några dagars sjukhusvistelse, han blev 93 år.
– Jan var en väldigt färgstark person, säger Bengt Löfgren som sitter i bilen på väg mot Varberg där Myrdal bodde.
– Vi bestämde oss för att göra en film på temat döden. Jan hade ett väldigt intellektuellt förhållande till det mesta, även till döden. I våra samtal blev pratet om döden väldigt rakt och direkt. Det uppskattade Jan.
Bengt Löfgren gör filmen tillsammans med Bo Sjökvist, tidigare har duon gjort en uppmärksammad film om mångsysslaren Jonny Bode.
– Vårt arbetsnamn på filmen var "I väntan på Jan Myrdals död". Jan gillade det, men tyckte vi skulle ändra till "Jan Myrdal och väntan på döden".
"Avslappnat förhållande till jordelivet"
Senast de besökte Myrdal i hemmet för att filma var för några veckor sedan.
– Hotellprofilen Lasse Diding är med en hel del i vårt material. Lasse var Jans både bäste vän och ovän. De diskuterade det mesta. Bland annat vem som skulle skriva Jans nekrolog. Diding hade fått nys om att Jan Gulliou skulle göra det och de två satt och diskuterade det på samma sätt som man recenserar en film eller en skiva. För en utomstående kändes helt bisarrt, men Jan hade ett väldigt avslappnat förhållande till jordelivet.
Under det senaste besöket var Myrdal väldigt uppåt, berättar Löfgren.
– Vi fokuserar inte på det kontroversiella hos Myrdal, det har tuggats så många gånger redan. Det är mer intressant för oss att skildra åldrande. Bland de första scenerna vi spelade in var när han fyllde 90. Det har varit så spännande att följa honom.
Med katten i knät
Under arbetet med filmen har de båda filmarna byggt upp en väldigt vänskaplig och nära relation med Jan Myrdal. Ofta har de umgåtts utan att filmandet varit det primära.
– Vi har haft utbyte av varandra på ett fint sätt. Det har varit väldigt intressant att ta del av hans utläggningar och tankar. Men med åren så blev jobbet det enda han hade kvar. Han var tacksam för hemtjänsten som kom hem till honom och hjälpte honom, han satt ofta bara stilla med katten Sushi i knät. Under arbetet med sin sista bok var han energisk, väldigt i farten, men när den var klar hade han gjort sitt. Det kändes så.
Bengt Löfgren fortsätter:
– Just den stagnationen, den gick igen i allt – hans åsikter till exempel. Han mjuknade, började till och med erkänna att han haft fel om vissa saker. Det hade varit otänkbart under den första tiden vi följde honom.
Osebol blir film: "Hur mycket jag än filmar, så skrapar jag bara på ytan"Projektet är mer en dokumentärfilm om att dö, än ett porträtt av en författare.
– Det handlar om åldrandet och slutet. Hur man som en väldigt expressiv och kreativ människa hanterar det.
Planen är att filmen ska färdigställas för en biopremiär någon gång under nästa år. Bengt Löfgren arbetar också med en film som utgår ifrån Marit Kaplas bok "Osebol".