Vem vinner valet?

Signerat
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Joe Biden och Donald Trump i den sista presidentvalsdebatten den 22 oktober i Nashville, Tennessee.
Foto: Jim Bourg/Pool via AP
På tisdag går det amerikanska folket till val, och in i det sista är utgången oviss. Kanske vi inte ens på själva valnatten får reda på om Donald Trump får fyra år till eller om Joe Biden får flytta in i Vita huset.

Många har dock sedan länge tagit ut Bidens seger i förskott, även i Sverige. Han har också lett, stundtals med ganska stor marginal, i olika opinionsmätningar. Frågan är dock vad dessa egentligen är värda. För fyra år sedan spåddes det likaledes en seger för Demokraternas kandidat Hillary Clinton, men likväl så kammade Republikanernas Donald Trump hem segern. Har mätinstituten lärt sig något sedan dess?

Det finns en hel del som inte tyder på det. Trump är så stigmatiserande i debatten att folk drar sig för att ens svara att de nog tänker rösta på honom när de blir uppringda. Dessutom så har det svängt till Trumps fördel bara de senaste veckorna. Min magkänsla, vad nu den kan vara värd, säger mig att Trump vinner även om jag inte skulle satsa några pengar på det.

Årets val är i mångt och mycket ett val mot något snarare än för. Demokraterna och själva Bidenkampanjen har insett att det inte handlar om att vara för Biden som att vara emot Trump. Presidentvalet skall bli en folkomröstning för eller emot en bufflig, självupptagen och (enligt dem) mer eller mindre rasistisk president. Till stor del är det också så. De satsar på att en stor del av amerikanska folket är trötta på alla utfall och istället vill ha lugn och ro.

Demokraternas stora problem är dock att de knappast står för lugn och ro eller en återgång till någon sorts normalitet. Om valet på många sätt är en folkomröstning om personen Trump är det också en folkomröstning om alla upplopp, plundringar och kravaller som skett runt om i Förenta Staterna under året, och som mer eller mindre hejats på av Demokraternas företrädare. Det kan bli som revoltens 1968 där den tysta majoriteten gav valsegern till Richard Nixon.

En stor skillnad mellan partierna är också att det inte finns någon entusiasm för Biden hos Demokraterna, vars sparsmakade möten är lika sparsmakat besökta. Trumps många kampanjmöten lockar dock stora och hängivna skaror. Alltså fördel Trump.

Givet hur kontroversiell Trump är, även bland en del republikaner, borde Demokraterna ha haft ett öppet mål. De hade kunnat nominera en välbalanserad mittenkandidat med bred lockelse. Istället utsågs Joe Biden, som blivit en fasad för en radikal progressivism över hela linjen, en sorts identitetsvänster på syra vars främsta företrädare är socialisten Bernie Sanders. De är helt enkelt inte riktigt kloka. Den åldrige Bidens själsförmögenheter har också ifrågasatts efter flera rent svamliga framträdanden. Skulle han trots allt vinna så lär det snarare vara hans vicepresidentkandidat Kamala Harris, för övrigt mycket radikal själv, som blir den som får ta över.

Att mainstream-media gör sitt bästa (eller snarare värsta) för att dölja Bidens och Demokraternas alla skavanker men inte har några betänkligheter att lyfta fram Trumps (och han har många), spelar även en roll. När det påstås att Trump angriper demokratin och fria medier så bortses det ifrån att amerikanska media är oblygt partiska på ett sätt som till och med vi i Sverige har svårt att föreställa oss. Detta har Trump och många av hans anhängare insett och de är trötta på att vara undfallande, be om ursäkt och söka deras gillande.

Historien om innehållet i den bärbara dator som tillhört Joe Bidens son Hunter Biden bär syn för sägen. Där finns e-mejl som visar hur pappa Biden när han var Obamas vicepresident var inblandad i en härva om pengar, företag och påtryckningar på den ukrainska regeringen. Men när New York Post skrev om allt detta möttes de inte bara av en bedövande tystnad från mainstream-media. De stora Internetföretagen Facebook och Twitter blockade helt enkelt från att länka till historien. Sällan har de stora teknikföretagen så naket tagit politisk ställning. Räkna med räfst och rättarting om Trump sitter kvar och Republikanerna har makten i kongressen.

Allt detta skapar osäkerhet kring valutgången, och det underlättas inte av den utbredda förekomsten av brevröster (som inte är att förväxla med våra svenska poströster), vilket öppnar för valfusk. Därför är det inte alls säkert att valet är klart under natten mot onsdag. Vi kan dessvärre få en upprepning av hur det var för 20 år sedan, med beskyllningar och motbeskyllningar som tas vidare till domstolarna. Och polariseringen blir bara värre. Arma Amerika!

Henrik L Barvå

Politisk redaktör

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.