Kerstins väninna styckmördades och sänktes i Norsälven

De brukade gå ut och dansa och roa sig tillsammans i ungdomen.

Men väninnornas umgänge fick ett abrupt slut - servitrisen Kerstin Persson, 23, försvann spårlöst och hittades sedan styckmördad i Norsälven.

– Hon var så pigg och glad och rolig att vara med, säger väninnan Kerstin Sand.

Senare konstaterade en rättsmedicinsk studie att den dömde gärningsmannen även ätit upp delar av kroppen.

Det tuperade håret är festfixat när 20-åriga Kerstin Persson, klädd i kortärmad klänning, skrattar mot sin väninna där de sitter hemma i Kerstins hyresrum i Viken i Karlstad en helg i mars 1966.

Ögonblicket är fångat på ett polaroidfotografi som Kerstin Sand, i dag 73 år gammal, sparat under alla år.

När NWT träffar henne i hemmet i Örebro minns hon tillbaka på tiden i Karlstad då hon som nyinflyttad i staden lärde känna sin namne Kerstin Persson när de jobbade skift på Löfbergs kafferosteri. Därefter började de två unga kvinnorna även umgås på fritiden.

– Vi gick i affärer eller var ute och dansade, ofta på Hyttan eller i Mariebergsskogen, säger Kerstin Sand.

Hennes nyfunna väninna tog ofta med henne på olika upptåg:

– Hon hade körkort så jag minns att vi var ute och åkte ibland, en gång var vi till Kristinehamn och tittade på Picassostatyn.

Väntade barn

Någon gång under slutet av 1965 eller början av 1966 träffade Kerstin Persson en fem år äldre man från Skoghall och de blev ett par. Han var ibland med när de två väninnorna sågs.

– Han brukade låna skivor av mig, och ibland körde han oss till danserna i sin amerikanare. Jag tyckte han var väldigt snäll och trevlig, säger Kerstin Sand.

Men den blomstrande kärleksrelationen - Kerstin flyttade in i fästmannens etta i Skoghall hösten 1968, ett drygt halvår senare förlovade sig paret och hösten 1969 blev de gravida - fick ett makabert slut.

Det var lördag 13 december 1969 och Kerstin, som numera arbetade som servitris och kassabiträde på populära utestället Stadskällaren Duvan i Karlstad, och hennes fästman var hemma hos hennes föräldrar i Grava under Luciakvällen. Där kom de överens om att paret skulle komma tillbaka redan dagen efter för att äta gemensam söndagsmiddag.

Det var sista gången någon - förutom fästmannen - såg Kerstin Persson i livet.

Förhörde fästman

Nästa eftermiddag ringde han sina blivande svärföräldrar och förklarade att Kerstin var borta, hon hade försvunnit från det gula trähuset på Vattenverksvägen när han var ute och ringde ett samtal.

På måndagen gick han och Kerstins mamma till polisen och anmälde försvinnandet. De följande dagarna publicerades flera artiklar och radioinslag om den saknade "Skoghallsflickan".

Men veckorna gick utan att några spår efter Kerstin dök upp, och i januari 1970 överfördes ärendet till kriminalpolisen då försvinnandet ansågs vara oförklarligt.

Två utredare började nysta i fallet. De upptäckte snabbt flera uppgifter som inte stämde och misstankarna mot den 28-årige fästmannen började ta form.

I maj togs fästmannen in för ytterligare ett förhör. Han anhölls senare på dagen misstänkt för mord på Kerstin.

"Jag var liksom vansinnig"

Mannen förklarade då att han hittat sin fästmö livlös på sängen i lägenheten när han kom tillbaka hem, och av rädsla för att bli misstänkt för att ha orsakat hennes död valde han att stycka kroppen och kasta de olika delarna i Norsälven.

Under stor uppmärksamhet började polisen dragga i området, och efter drygt två veckor hade de hittat alla delar av Kerstin förutom hennes vänstra arm.

Samtidigt fortsatte de intensiva förhören med hennes fästman - som hela tiden ändrade sin version av vad som hänt.

Slutligen berättade han att paret börjat gräla på söndagsförmiddagen eftersom han tyckte att de umgicks för mycket med Kerstins föräldrar. Under grälet hade han slagit flera knytnävsslag mot sin fästmö och knuffat henne så hon föll och slog huvudet i golvet.

– Ja, jag var liksom vansinnig, alltså jag visste inte vad jag gjorde när jag slogs, sa fästmannen i förhör.

Använde yxa och täljkniv

Han bar den livlösa kroppen till sängen och försökte förgäves ruska liv i den. Därefter ringde han Kerstins föräldrar och berättade att hon var försvunnen innan han senare på dagen hämtade en yxa i källaren. Han slog Kerstin flera gånger i bakhuvudet för att försäkra sig om att hon var död innan han började stycka kroppen med hjälp av yxan och en täljkniv.

– Jo, jag fick för mig att jag måste dela på henne för att få ut henne ur lägenheten, säger fästmannen i förhör.

Blodet samlade han upp i en bunke som han tömde i toaletten och sedan paketerade han kroppsdelarna i olika matkassar och bar ut dem till bilen.

Han valde dock att spara en kroppsdel i en låda i källaren under en knapp vecka innan han även kastade den delen i Norsälven.

Åt upp kroppsdelar

Trots upprepade frågor från åklagaren om varför han sparade den kroppsdelen undvek fästmannen att svara på frågan.

En senare rättsmedicinsk studie, gjord av fem rättsläkare vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge under 1990-talet och publicerad 1997 i den ansedda vetenskapliga tidskriften Journal of Forensic Sciences, konstaterade att fästmannen ätit upp delar av Kerstins kropp.

Rättsläkarna gick igenom samtliga styckmord som skett i Sverige under åren 1961-1990 och i tabellen över motivet till de olika styckmorden skriver de om fästmannens orsak till att döda Kerstin:

"Behov att utföra nekrofila akter i kombination med kannibalism".

De kannibala inslagen nämns inte i domen mot fästmannen, men rättsläkarna skriver i studien att "kannibalism erkändes (till polisen, inte till psykiatrin)".

Granne med Kerstin

Robert Åsbacka, i dag prisad finlandssvensk författare som bland annat skrivit en roman baserad på Kerstin Perssons öde, bodde som barn granne med Kerstin och hennes fästman nära Lillängshamnen i Skoghall.

Han minns paret sedan den tiden eftersom fästmannen jobbade på bruket i Skoghall tillsammans med hans pappa.

– De åkte till jobbet tillsammans varje dag. De turades om att ta bilen till bruket, så de kände varandra bra, de var arbetskamrater, säger Robert Åsbacka.

Och fortsätter:

– Och min äldsta syster var ju kompis med både fästmannen och Kerstin. Hon kände dem båda två, och brukade vara ute och åka med honom. Min familj tyckte allihop att han var jättetrevlig.

Ifrågasätter brottsplatsen

Inför arbetet med romanen "Samlaren" läste Robert Åsbacka igenom hela förundersökningen i mordutredningen. Han frapperades av fästmannens känslokyla, bara några veckor efter styckmordet på Kerstin började fästmannen skriva brev till kvinnor han fick kontakt med via olika brevspalter i tidningar.

Där framkom bland annat fästmannens fetischistiska intresse för långa naglar, då hans centrala fråga till kvinnorna han skrev till var om de hade "långa, härliga klor".

– Det var kvinnor han försökte få träffa och försökte få deras naglar och planerade att de skulle kunna ses på semestern, säger Robert Åsbacka.

Han ifrågasätter även om styckningen verkligen skedde i Kerstins och fästmannens enrumslägenhet med kokvrå i ett lyhört trähus, där grannarna ofta hörde allt som skedde bakom väggarna till de olika bostäderna. Av brottsplatsundersökningen framgår det även att polisen inte hittade något spår av blod från Kerstin i bostaden, trots att de även bröt upp trägolvet i parets lägenhet.

– Ingen har hört något i huset, dessutom det här att han styckade henne på trägolvet och efteråt har de inte hittat hennes blod. Det är jättekonstigt, hur kan det ha gått till, säger Robert Åsbacka.

Gravstenen försvunnen

Kerstin Sand har sparat alla artiklar som skrivits om hennes mördade väninna. Hon tänker fortfarande på henne ibland, och när hon passerar Karlstad har hon ofta besökt Kerstins grav på Grava kyrkogård.

Men senaste gången hon var där var gravstenen försvunnen.

– Det brukade vara så lätt att hitta den men nu fanns den inte där. Jag vet inte om de har tagit bort den eftersom hon inte har några nära anhöriga kvar i livet. Jag ska gå dit och titta en gång till nästa gång jag åker förbi, säger hon.

Fästmannen dömdes på nyårsafton 1970 till rättspsykiatrisk vård för dråp på Kerstin Persson. Han försattes på fri fot efter tre år och har inte dömts för något ytterligare brott. Han är i dag 79 år gammal och lever på en annan ort i Värmland.

NWT har varit i kontakt med fästmannen, som avböjt att kommentera brottet.

Tidslinje

Vintern 1965/66: Kerstin och fästmannen blir ett par.

December 1968: Kerstin flyttar in i sin fästmans enrumslägenhet i Skoghall.

26 juli 1969: Kerstin och fästmannen förlovar sig.

3 december 1969: Kerstin skrivs in på mödravårdscentralen efter konstaterad graviditet med beräknad förlossning i juni 1970.

13 december 1969: Kerstin och fästmannen besöker Kerstins föräldrar i Grava.

14 december 1969: Kerstin styckmördas av sin 28-årige fästman i deras lägenhet i Skoghall efter ett gräl.

15 december 1969: Fästmannen kontaktar polisen och anmäler Kerstin som försvunnen.

17-19 december 1969: Kerstin efterlyses i radio och tidningar.

19 januari 1970: Polisens kriminalavdelning tar över utredningen om Kerstins försvinnande då man bedömer det som oförklarligt.

12 maj 1970: Fästmannen tas in för förhör och anhålls sedan misstänkt för mord på Kerstin.

13 maj 1970: Fästmannen säger i förhör att han hittade Kerstin livlös i sängen och då beslutade sig för att stycka kroppen och sedan kasta kroppsdelarna i Norsälven.

13 till 31 maj 1970: Polisen draggar i Norsälven och hittar alla kroppsdelar förutom vänster arm.

14 maj 1970: Fästmannen ändrar sin berättelse och uppger att han gav Kerstin flera knytnävsslag under ett bråk och att hon då föll och slog ihjäl sig.

15 maj 1970: Fästmannen häktas på sannolika skäl misstänkt för mord.

22 maj 1970: Fästmannen medger i förhör att han sparade en kroppsdel i källaren under en dryg vecka innan han även kastade den delen i Norsälven.

29 maj 1970: Polisen tog med fästmannen till lägenheten i Skoghall där de genomförde en rekonstruktion av mordet.

15 september 1970: Fästmannen åtalas för mord på Kerstin.

22 december 1970: Rättegången mot fästmannen inleds.

31 december 1970: Fästmannen döms av Mellansysslets häradsrätt i Karlstad till sluten rättspsykiatrisk vård för dråp.

1974: Fästmannen anses frisk och friges från rättspsykiatrin.

Oktober 1997: Fem rättsläkare vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge publicerar en studie över styckmord i Sverige under perioden 1961-90, där de konstaterar att det fanns kannibala inslag i styckmordet på Kerstin Persson i Skoghall.

Tidigare artiklar i serien Mord i Värmland: