Efter att LO den 16 oktober sade nej till en ny uppgörelse mellan parterna på arbetsmarknaden har frågan om såväl arbetsrätten som de politiska implikationerna hängt i luften. Det enda formella alternativet har varit Las-utredningen, en produkt av januariöverenskommelsen mellan regeringen och stödpartierna. I praktiken har det dock stått klart ända sedan i somras att den aldrig kommer att genomföras så länge Stefan Löfven (S) är statsminister.
Det skulle i sin tur kunna orsaka regeringskris då Centern och Liberalerna skulle anse det som ett brott mot Jöken. Inte heller det har varit särskilt sannolikt då de är så hårt uppbundna. Och under veckan som gick har ett tredje alternativ presenterat sig som tacksamt tagits emot, nämligen att ändå genomföra den framförhandlade överenskommelsen som LO visserligen sade nej till, men som Svenskt Näringsliv och privattjänstemannakartellen PTK sade ja till.
Det vore faktiskt en ganska elegant lösning på dilemmat, och överenskommelsen är dessutom på många sätt bättre än Las-utredningen. Särskilt som Las-utredningens genomförande ändå inte finns på kartan. Den är bredare och ger mer inflytande till parterna. Båda fack och arbetsgivare får ge och ta. Tre istället för två kan undantas från turordningen och "saklig grund" för uppsägning ersätts med "sakliga skäl" där lön under tvistetiden betalas med en försäkringslösning snarare än av arbetsgivaren. Samtidigt minskar arbetsgivarnas rätt att "hyvla" en arbetstagares arbetstid, arbetstagare kan snabbare bli tillsvidareanställd och kompetensutveckling skall ske.
Centern och Liberalerna har nu ställt sig bakom parternas överenskommelse, vilket också TCO och akademikerfacket Saco gjort. Statliga Medlingsinstitutets chef Irene Wennemo (S) förordar också överenskommelse och gör tummen ned för Las-utredningen. Inte ens LO är så eniga i sitt motstånd som de ville låta påskina när LO:s styrelse samfällt sade nej. IF Metall har uttryckt sig positivt till att ansluta sig.
LO riskerar här att helt enkelt bli omkörda och det är det många LO-förbund som inser. De mer stridslystna av dem har redan börjat inse att andra vill gå vidare. I tidningen Arbetet vädjar sju LO-förbund, bland dem Byggnads, Pappers, Seko och Transport, om solidariteten och att LO håller ihop. IF Metall säger dock att de inte vill riskera att PTK ensamt pratar om sådant som berör även dem. LO-ordföranden Susanna Gideonsson öppnade även för att enskilda LO-förbund kan ansluta sig på egen hand.
Jämförelsen har gjorts med Saltsjöbadsavtalet 1938, som faktiskt inte hela LO ställde sig bakom. Avtalet blev dock normerande ändå och i praktiken kom alla att ställa sig bakom det. LO har inte alls samma inflytande i dag, så en överenskommelse utan dem kan mycket väl bli normerande och successivt få fler att ansluta sig.
Detta vore faktiskt det bästa för svensk arbetsmarknad och den svenska modellen – att parterna gjorde upp. Någon Las-utredning eller bruten Jök kommer ändå inte att hända.