• idag
    22 jan
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    23 jan
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    24 jan
    -1°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    25 jan
    -3°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    26 jan
    -6°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm

Zlatans kompis misshandlar sina pelargoner

Helg
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:

Min kompis N är en idrottskille som jobbat på förbundsnivå och tagit hand om diverse jobbiga idrottare. En gång träffade han till och med Zlatan och fick förklara för honom hur verkligheten såg ut – egentligen.

Zlatan lyssnade på honom och nickade. Och sen gjorde han exakt likadant som han brukade. Verkligheten fick anpassa sig efter Zlatan. Inga konstigheter.

Min kompis N har gått vidare efter det. Nya arbetsuppgifter. Nya problem.

Men trots att han är en hårdför kille så har han klarat av att lösa de flesta problem.

I veckan var det dock stopp. Livet tog en vändning som han inte klarade. Han sms:ade mig och den gamle fotbollshuliganen från Leeds:

”Vad gör man med pelargonerna så här års?” skrev han.

– Utomhus? frågade jag.

”Ja, dom är fortfarande utomhus.”

– Ta in dom, svarade huliganen före mig.

Jag svarade, mera eftertänksamt:

– Man tar INTE in dom! Dom älskar sånt här väder!

– Ta för helvete inte in dom! rättade sig huliganen från Leeds snabbt.

”Men vad gör man då? Dom börjar se lite pinade ut.”

– Man ansar dom, svarade huliganen beskäftigt.

– Exakt. Man ansar och tar bort generande hårväxt, hakade jag på, lite käckt. Man är ju ändå en så kallad pelargonexpert som har skrivit två böcker i ämnet och ställt ut mina pelargoner på trädgårdsmässan i Älvsjö och föreläst om Mårbacka på Mårbacka och varit i Sydafrika för att leta upp pelargonernas fysiska födelseplats på jorden.

N:s pelargontragedi
Foto: Lasse Anrell

En av mina bättre essäer i ämnet var dock en som jag skrev som hyllade skönheten hos svenska novemberpelargoner. Det ringer fortfarande tanter i alla åldrar och undrar vad jag menade – och framförallt hur man gör.

”Ja, men det är ju snart inga blommor kvar och det kommer väl inga nya nu?” snyftade N.

– Klart det kommer nya. Det kommer alltid nya. Det är så att säga naturens hela affärsidé. Försök döda en pelargon genom att missköta den – det klarar du knappt. Skogsbränder och jordbävningar biter på det mesta, men aldrig på en pelargon.

N skickade en bild på sin balkong. Det var ingen vacker syn. Han hade gjort några av de största fel man kan göra. Framförallt hade han försummat den. Inget trevligt småprat. Inget pillande. Inget noppande. Även om skötaren är en gammal huligan eller en hockeykille från Grums så vill pelargoner inget annat än att man ska babbla lite med dom och bli lite hårdhänt smekta och tilltufsade.

– Bilden är ju tragisk, skrev jag. Typexempel på varför en pelargon tröttnar på livet.

”Vad har jag gjort för del” frågade N.

– Man noppar, man plockar bort allt som är gult eller brunt direkt. Och så pratar man med dom. Berätta om Zlatan. Berätta om dej själv, sms:ade jag.

”Men jag tycker att jag varit duktig på att noppa och plocka bort bruna blommor, men nu går det så fort nu att jag inte hinner med.”

Han skickade en ny bild.

– Det där stinker ju depression, skrev jag. Pelargondepression.

”När tar jag in dom då? När gör jag kalhygge och ställer dom mörkt?”

– Du tar in dom när det är minusgrader, svarade jag. N svarade att det blåser så mycket på balkongen att han är rädd att de ska blåsa bort.

– Det blåser alltid på toppen, svarade jag. Fråga Zlatan. Pelargoner är vana vid blåst. Vid storm.

Jag har ju rätt. Pelargoner är som de flesta andra växter; de har ett enda fokus i världen.

–Varför tror du att äppelodlarna på Österlen skär ner sina äppelträd så hårt så att det nästan bara är en kort pinne kvar till våren?

”Ööööh, jag vet inte…?”

– Jo, det är för att om man ansar hårdfört och brutalt så inriktar äppelträdet hela sin existens på att säkra släktets fortlevnad. Och det gör det genom att producera nya blommor och äpplen. Om man inte klipper ner stenhårt växer trädet på, lite lojt och slött och gör väl några halvhjärtade äpplen och det tycker det är mera najs att softa och göra snygga blad.

”Jaha!”

– Ja, eller hur. Det är likadant med pelargoner. Ta bort blommor så fort de blir det allra minsta brun-svarta så skjuter de blixtsnabbt tio nya blommor. Varför? Jo, för att det är det enda det kan; säkra släktets fortlevnad. Lite som en småfull kille på krogen i Grums. Eller en mullig tjej på puben i Sunne.

”Nja, det där sista är jag lite skeptisk till, din gamle sexist, men jag förstår vad du menar!” N var lyrisk. Han hade lärt sig mera på en sms-tråd än under hela skoltidens biologi, yrade han. Jag visste att han hade rätt.

– Hem och ansa nu! skrev jag. Så har du världens finaste novemberpelargoner. Och vad du gör: ta inte in dom. Pelargoner hatar att vara inne i din torra och varma lägenhet. Det är tortyr som motverkar alla drifter till fortplantning, mässade jag.

”Jag vet”, svarade han lakoniskt. ”Jag vet…”

Porträtt av krönikören som ung så kallad pelargonexpert
Foto: Lasse Anrell

VECKANS ARVIKA

GRANT med djupa rötter i Arvika är tillbaka med nya EP:n Vertigo som visar att hon sjunger som en total gudinna. Blir en fajt mellan henne och Dotter om vem som är Sveriges bästa sångerska just nu. Och Arvikas.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.