Hoppa till huvudinnehållet

På vandring i skogen som försvann - Zekes ilska blev bok

Publicerad:
Reporter Lena Richardson
Lena Richardson
lena.richardson@nwt.se
Sven-Erik Karlsson har skrivit en bok livet i skogen som inte längre är en skog. Han bor i Gustavsfors och i boken Örnögon skildrar han vardagen i skogsbrukets skugga.
Sven-Erik Karlsson har skrivit en bok livet i skogen som inte längre är en skog. Han bor i Gustavsfors och i boken Örnögon skildrar han vardagen i skogsbrukets skugga. Foto: Lena Richardson

När Sven-Erik "Zeke" Karlsson slutade som lokalredaktör i Hagfors tänkte han inte skriva en enda rad till. Nu har han skrivit en bok - för att han har något viktigt att säga om skogarna som försvinner.

Sven-Erik Karlsson bor i Gustavsfors och gick i pension för tiotalet år sedan efter en lång journalistkarriär.

– Jag var helt utmattad. Jag vet inte hur många artiklar man skriver på 25 år? Tusentals, väl?

Oavsett det exakta antalet kände han att det räckte.

– Jag lade pennan på hyllan, men så gick det några år och så började timmerbilarna gå. Man fick knappt sova på nätterna; det skakade i huset och hela huset lystes upp. Sen kom det här med vindkraften - det skulle sättas upp en stor vindkraftsanläggning precis norr om byn här.

Började med dagbok

Omdaningen av närområdet - avverkningarna och vindkraftsplanerna - ledde till att han började skriva dagbok.

– Jag tänkte att jag går ut varje dag och observerar och skriver dagbok, med örnögonen på mig. Ser allt i detalj vad som fanns av skog och mark. Jag ville se sambanden i det som hände. Till slut växte det fram - vad ska jag göra med det här? Ska jag lägga det i en byrålåda? Nej, det växte fram att det skulle bli en bok. Jag ville ha ut det här, så att folk får reda på vad som händer.

Mäktiga örnar

Boken heter Örnögon och titeln syftar både på hans egna granskande ögon och på havsörnarna, som han sett under sina många timmar i skogarna kring byn. Det var dock inte örnarna utan andra vingars stråk som stoppade vindkraftsparken till slut:

– Flygvapnet räddade oss.

Avverkningarna däremot mal på.

På fredag, den 23 oktober, kommer Sven-Erik Karlsson att gästa pappershandeln i Hagfors och berätta om sin bok Örnögon. Även Hagfors bibliotek ska få besök framöver.
På fredag, den 23 oktober, kommer Sven-Erik Karlsson att gästa pappershandeln i Hagfors och berätta om sin bok Örnögon. Även Hagfors bibliotek ska få besök framöver. Foto: Lena Richardson

– Åker man stora vägen här ser man skog, men så fort man åker in på en skogsväg, dyker det upp hyggen och virkesåkrar.

Virkesåker, vad är det?

– På ett hygge, efter tio år eller så står det raka rader med tallar. Det är inget roligt och ingen som vill gå i det där. Myrarna har blivit min tillflyktsort. Där befinner jag mig ofta, ute i ödemarken.

Sagoskogen borta

När han flyttade till byn 1989 såg det helt annorlunda ut:

– Det fanns mycket skog, fina skogar, vandringsskogar, svampskogar, Astrid Lindgren-skogar - Ronja Rövardotter-skog! De har försvunnit, säger Zeke sorgset.

Han har sett skogen som sitt andra hem:

– Vi bor här i några rum och nästa rum är här ute, säger han och visar en gest ut mot trädgården.

Han citerar poeten Bo Setterlind:

– Han skrev att skogen är vårt hem och vår vän, men det anser inte jag nu. Skogen är inte min vän längre, inte den skog som finns nu. Det är ju öknar och industriskogar. Hela samhället är ett ingenjörssamhälle och det har naturen också blivit häruppe.

Här träffar jag folk som säger att de får ångest när de ser en timmerbil. Folk vägrar gå där de gick som barn, för det är så eländigt.

Kräver hänsyn

Han inser att en skogsägare som sätter plantor också vill skörda med tiden, men vill se ett annat sorts skogsbruk.

– Det är väldigt ekonomiskt det här att ta ner varenda träd, men man kan få bra ekonomi genom att inte ta ut alla utan ta ut vissa träd. Sen säger skogsvårdslagen att man måste ta hänsyn till folk, man ska ha möjlighet till rekreation och så vidare. Här träffar jag folk som säger att de får ångest när de ser en timmerbil. Folk vägrar gå där de gick som barn, för det är så eländigt.

Han tror det finns en risk att han ses som bakåtsträvare och grinig gubbe, men han vet också att han är långt ifrån ensam i sin kritik.

– Den växer allt starkare, opinionen mot industriskogsbruket. Det märks och det går rätt fort nu. "Vi har aldrig haft så mycket skog som nu" säger skogsbolagen men vad är det för skog, det är ju pinnar på de här virkesåkrarna.

Här föds kulturen

I sin bok lyfter han också fram skogens roll inom kulturen.

– Den svenska kulturen utgår från skogen. Människorna kom och fick leva med och i skogen, sedan har den svenska kulturen skapats ute i skogslandskapen, landsbygden. Alla våra stora författare har ett nära förhållande till skogen.

Sven-Erik Karlsson, mer känd som Zeke, hade inte tänkt skriva mer när han gick i pension från journalistjobbet. Nu har han börjat på sin andra bok - nu tänker han skriva om kvinnorna som byggde upp Sverige.
Sven-Erik Karlsson, mer känd som Zeke, hade inte tänkt skriva mer när han gick i pension från journalistjobbet. Nu har han börjat på sin andra bok - nu tänker han skriva om kvinnorna som byggde upp Sverige. Foto: Lena Richardson

Han räknar upp Verner von Heidenstam, Selma Lagerlöf, Harry Martinsson och Rolf Edberg. Vilken litteratur ska växa ur dagens industriskogar och sargade landskap, funderar han.

– Det blir en enorm förändring och det har redan varit en stor förändring och den slutar inte. Det är något som bör diskuteras, både inom kulturen och politiken. Det är en väldigt viktig fråga.

"Vem tar hand om kulturarvet"

Samtidigt genomgår Gustavsfors och andra landsbygdsorter en omdaning också på andra sätt.

– Här fanns skogsstation, affär, skola, Folkets hus-förening, idrottsförening... Det var rätt blomstrande men sen har det försvunnit nästan allting, säger han och uttrycker oro för de föreningar som fortfarande finns kvar.

– Jag funderar på hur det ser ut om tio-tjugo år. Vem ska ta hand om kulturarvet? Vi har en hel generation som försvann. Ungdomarna flyttar ut, det är i stort sett bara pensionärer kvar av den svenska befolkningen här.

Hur tänker du själv om framtiden?

– Vi kommer att bo kvar. Jag har haft tankar på att inte bo i det här hyggeslandet, men jag vill vara kvar och se vad som händer.

Huset där han bor heter passande nog för Skogvaktarbostället.

– Jag känner mig som något slags skogvaktare som går här med mina örnögon.

Artikeltaggar

Djur och naturFörfattareGustavsforsHagforsJournalistikLitteraturNaturskyddPoesiPolitikRolf EdbergSelma LagerlöfSkogsbruk

Så här jobbar NWT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.