Värsta granbarkborreläget sedan 1950-talet

Granbarkborren drabbar de värmländska skogarna mycket hårt. Angreppen har fördubblats mot fjolåret, som redan då var ett år då granskogen var hårt ansatt

– Katastrof är ett för starkt ord att ta till i dessa tider, men det är ett mycket allvarligt läge, säger Henrik Svensson, chef för Mellanskogs södra region i Värmland.

Det man ser nu är följderna av den extremt varma och långa sommaren 2018 då granbarkborren hann svärma fler gånger än normalt och på så sätt föröka sig rejält samtidigt som torkan gjorde skogen svagare.

Granbarkborren har också i år haft gynnsamma livsbetingelser. Sommaren har varit varm och torr, så även sensommaren och början på hösten. Det gillar den. Dessutom drabbades Värmland av en senkommen storm vid påsk som gjorde att mycket gran blåste ner.

Vindfällen är ett perfekt hem där granbarkborren kan äta och föröka sig.

– Den angriper i första hand vindfällda granar eftersom de har dålig rotkontakt och på så vis är stressade, förklarar Hans Källsmyr, Skogsstyrelsens skadesamordnare i Värmland.

Därför är det extra viktigt för skogsägarna att snabbt få ut vindfällena ur skogen innan granbarkborren börjar svärma för säsongen. Det gör den när det blir 18 grader och varmare, vanligen första gången i maj. Granbarkborren behöver den värmen för att kunna flyga.

Den sena påskstormen gjorde att det blev kort om tid för många skogsägare att hinna få undan sina vindfällen.

Bakslag

En granbarkborreangripen skog kan för skogsägare bli ett rejält ekonomiskt bakslag. Det kan vara svårt att få avsättning för den angripna skogen eller så får man mindre betalt för den. Den kanske bara duger att bli till bränsleved. Och försäljning till bränsleved är det som är minst lönsamt för skogsägarna.

För Värmlands del är granen ett mycket viktigt träslag. Det är det vanligaste trädet vi har och dess utbredning har ökat.

– Sett till hela landet är granbarkborreangreppen de värsta sedan 1950-talet, säger Hans Källsmyr.

Götaland var hårt drabbat ifjol. Värmland ligger ett år senare i skadecykeln och fick därmed sin beskärda del av angreppen i år.

– Det är svårt att säga om vi nått kulmen nu eller hur lång tid det dröjer innan vi är där. Det gäller att precis som med coronapandemin att hålla ut och göra det som kan göras för att minska skadeverkningarna, säger Hans Källsmyr.

Enorma angrepp

Granbarkborren lever av färsk bark från granen. Den är specialiserad på gran och angriper endast i undantagsfall tall, som är det näst vanligaste träslaget i Värmland. Och döda träd är den inte intresserad av.

Västra och östra Värmland har klarat sig förhållandevis väl från angrepp. Värst är det i mellersta Värmland, från Karlstad och norrut mot Torsby i Klarälvdalen och Fryksdalen.

– Åker man bil genom Fryksdalen kan man se enormt stora angrepp på höjderna. Jättetråkigt och beklämmande, tycker Henrik Svensson vid Mellanskog.

Mellanskog är ett kooperativ bestående av 26 000 skogsägare i Mellansverige. Tack vare sin storlek har man ändå lyckat få god avsättning för sitt sortiment.

– Vi har bra avtal och en god dialog med skogsindustrin. För en enskild skogsägare kan det vara svårare att få avsättning för sin skog när situationen är som den är nu med mycket svåra angrepp, säger Henrik Svensson.

Fördubbling

I Värmland avverkas det ett normalår sex miljoner kubikmeter skog. Man räknar med att en miljon kubikmeter, en sjättedel, nu är barkborreangripen. Det är mer än en fördubbling mot förra året.

Vad kan då en skogsägare göra för att få bukt på barkborrens härjningar?

En aktiv skogsskötsel med röjning och gallring är viktig och att snabbt få ut vindfällen ur skogen.

Välmående träd ger sig inte barkborren på i första hand utan den föredrar de svagare. Är det torrt i marken eller saknar granen markkontakt (vindfälle) kan den inte tillverka den kåda den använder för att försvara sig med. Är granbarkborrarna många kan de döda även stora och friska träd.

– Inför vintern kan man preppa sin fastighet, se till så att skogsvägarna tål tunga transporter och underröja i skogen så att vi snabbt kan ta oss fram med våra maskiner, säger Henrik Svensson.