• onsdag
    2 dec
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    3 dec
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    4 dec
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      2.9 mm
  • lördag
    5 dec
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm

En oklädsam symbolskatt till

Ledare | Coronaviruset
PUBLICERAD:
Beklädd med ny skatt.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Efter plastpåseskatten och elektronikskatten kommer den rödgröna regeringen nu med ytterligare en skatt som inte kommer få annan än symbolisk effekt på miljön, samtidigt som den tar svenska jobb.

Regeringen avser att införa en skatt på kläder. Gångkläder närmare bestämt, sängkläder ingår inte. Det angivna syftet är att minska de farliga ämnen som tyvärr fortfarande finns i många klädesplagg. Ambitionen är lovvärd. Frågan är för viktig för simpel symbolpolitik, men det är tyvärr vad regeringens förslag just verkar vara. Den så kallade modeskatten har nämligen sågats rejält i remissvaren. Det har dock inte januaripartierna brytt sig om, utan skrev in skatten i budgetpropositionen, med avsikten att den ska börja gälla 2022, redan innan remissrundan var över

Kemikalieinspektionen konstaterar att lagförslaget bygger på en alltför grund analys av vilka gifter som faktiskt finns i dagens kläder. Utredningen bygger på gamla data som blivit inaktuella eftersom många farliga ämnen förbjudits de senaste åren, framförallt på EU-nivå. I och med att vi inte känner till utgångsläget blir det också omöjligt att utvärdera vilken effekt lagen har på förekomsten av skadliga ämnen i kläder. Kemikalieinspektionen påpekar också att eftersom det saknas möjlighet för handlare att fullt ut undkomma skatten, även om de går över till varor som inte innehåller utpekade ämnen, minskas incitamenten att byta till mer miljövänliga varor.

Den kritiken tas också upp av Skatteverket som i sitt remissvar menar att eftersom alla kläder inkluderas är det oklart om staten uppnår målen med skatten. Skatteverket ser också stora svårigheter att på ett rättvist sätt följa upp och kontrollera hur skatten efterlevs. Kläder är varor som kommer i stora kvantiteter och som har kort livscykel. Att kontrollera förekomsten av olika ämnen är tekniskt svårt, nära nog omöjligt vid internationell handel, som ju är snabbt växande inom kläder.

Just svårigheten att kontrollera skatteskylda tas upp också av Tullverket som i sitt remissvar skriver att integritetsintrånget blir för stort om skatten ska kontrolleras vid e-handel. Tullverket skriver att om myndigheten verkligen ska kunna ta ut skatten ”kräver det att varje försändelse öppnas, klassificeras och vägs, samt att registrering och avgiftsberäkning sker manuellt. En sådan manuell hantering kräver närmast en fördubbling av antalet anställda på̊ Tullverket”.

Till remissvarens ganska förödande kritik skulle man kunna foga att den statliga utredningen bakom förslaget SOU 2020:20 bedömer att skatten kommer medföra att runt 700 jobb försvinner i handeln. Skatten drabbar handeln vid ett känsligt läge med butiksdöd och coronapandemi. Eftersom klädmarknaden är starkt konkurrensutsatt blir det svårt för butikerna att lägga kostnaden på konsumenterna, utan kommer att behöva skära på personal.

Här finns ytterligare en aspekt av orättvisa som det är märkligt att den feministiska regeringen inte lagt större intresse vid. Den statliga utredningen konstaterar nämligen att skatten kommer vara ojämlik då den framförallt drabbar kvinnor. Kvinnor köper mer kläder än män, huvuddelen av de som kommer att förlora jobben är kvinnor.

Mest provocerande är dock att regeringen inte verkar ta miljöfrågorna på större allvar. En skatt vars effekter vi aldrig kommer kunna mäta är inget annat än symbolpolitik. Vi har sett nog av den varan nu.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.