Integrationen fungerar dåligt i Sverige. Men i Hamid Zafars berättelse var det många som fann hopp. Nu har han fallit hårt på eget grepp.
I sin roll som rektor var Hamid Zafar med att vända den problemtyngda Sjumilaskolan, belägen i ett utanförskapsområde i Göteborg. Skolresultaten var bedrövliga och i korridorerna slogs eleverna. Men genom att ställa höga krav och inskärpa ordning vändes utvecklingen. Och Zafar blev kändis på kuppen. Utnämningen till Årets svensk av tidningen Fokus följde, precis som sommarprat i Sveriges radio P1 och en plats i SVT:s På spåret.
Sverige törstade också efter precis den typen av hjälte som Zafar fick symbolisera i offentligheten – en kille med invandrarbakgrund som mot alla odds gör karriär i det offentligas ganska oglamorösa korridorer. För den högra sidan av den politiska mitten personifierade Hamid Zafar resultatet av hårt arbete och vikten av att våga ställa krav. Moderaterna blev ivriga att försöka knyta honom till sig. För vänstern blev han ett exempel på hur de stora integrationsproblemen går att lösa, bara samhället i stort ger människor med invandrarbakgrund en chans. Resultatet blev en kometkarriär. Sedan kom avslöjandet.
Dagens Nyheter (15/10) kunde visa hur Hamid Zafar i åratal under pseudonym skrivit hatiska inlägg på sociala medier om judar, homosexuella, kvinnor och vad det verkar i princip alla som kommer i hans väg. Inklusive Hoforsbor och elitsimmerskor. Och efter det tävlar alla av förklarliga skäl i att ta avstånd från Zafar. Hans ursäkter är heller inte övertygande.
Att Hamid Zafar förlorar alla de inflytelserika uppdrag som han har getts under sitt relativt korta kändisskap är rätt. Däremot verkar svensk offentlighet väl snabbt vilja glömma hans berättelse, som efter skandalen har blivit än mer angelägen att tala om.
Många kommentarer efter DN:s avslöjande är i grunden motsägelsefulla. Å ena sidan förundras det över Zafars hatiska åsikter, å andra sidan konstateras att problemet är långt större än Hamid Zafar. Och med den senare vetskapen kanske vi inte borde vara så förvånande när till och med personer i maktställning bär på djupt förkastliga åsikter.
Antisemitismen är oroväckande utbredd. Särskilt finns den bland personer som bekänner sig till islam, vilket konstaterats bland annat i en forskningssammanställning av Brå (2018). Med de stora invandringsströmmarna har vi till Sverige importerat de konflikter som finns i Mellanöstern, vilket återspeglas i statistiken. En studie som mätt antisemitiska attityder i världen visar på en 70-procentig skillnad mellan Sverige och Mellanöstern. Dessa attityder lär inte heller försvinna i en handvändning, vilket exemplet Hamid Zafar visar. Samtidigt som han var rektor i en svensk skola spydde han antisemitisk galla från anonyma konton på sociala medier.
Problemet med hat är större än Hamid Zafar. Men vad gör vi med den informationen? Inte mycket, vad det verkar. I stället framstår det som att många bara vill glömma berättelsen om rektor Hamid Zafar.