Arbetsmarknadens parter kommer inte att bli de som räddar kvar Socialdemokraterna vid regeringsmakten. Sedan Las-förhandlingarna strandat än en gång är det upp till statsminister Stefan Löfven (S) själv.
Som alla kunde förutspå i onsdags så var det lönlöst att återuppta de redan kraschade förhandlingarna om arbetsrätten mellan arbetsgivarna och facket. Om man inte kunnat enas efter flera månader, ja till och med år beroende på hur man ser det, så var det högst otroligt att man skulle lyckas på ett dygn. Det hela blev en meningslös övning.
LO-förbunden var inte ens eniga om att återuppta förhandlingarna, men däremot var LO:s styrelse eniga att säga nej under fredagen. Att Svenskt Näringsliv lät låna sig till detta desperata försök att rädda kvar Löfvenregeringen är en gåta, särskilt som de tidigare gjort klart att det inte var mer tid som var bristen. Men de ville kanske å andra sidan inte bli de som anklagades för att frambringa en regeringskris.
De kanske också desperat hoppas på att det faktiskt skall bli en ny skarp lagstiftning i enlighet med det utredningsförslag som presenterades i somras, och som enligt januariöverenskommelsen mellan regeringen och dess stödpartier Centern och Liberalerna skall bli lag om inte arbetsmarknadens parter når en uppgörelse. Det kan de ju drömma om! Utredningens förslag har redan sågats av självaste statsministern, och en S-regering kommer aldrig att lägga fram sådana förslag. Sedan spelar det ingen roll vilken majoritet det kan finnas för det i riksdagen.
Man är nu efter bara några dagar tillbaka där man var för ungefär en vecka sedan. Vänsterpartiet avvaktar fortfarande med besked om de tänker bidra till att väcka misstroende mot regeringen (för det behöver de hjälp med av andra partier). Löfven måste säga hur han tänker gå vidare och den avgående Vänsterledaren Jonas Sjöstedt har sagt att statsministern får några veckor på sig.
Som av en händelse skall remissvaren från Las-utredningen komma den 26 oktober, och det ryktas om att januaripartierna efter det har bokat in ett antal möten för hur man skall gå vidare. Detta är Löfvens plan B – att urvattna förslagen så mycket det bara går utan att spräcka Jöken. Frågan är om det går så att alla, inklusive socialdemokratins fackliga gren, blir någorlunda nöjda. Partiledaren Nyamko Sabuni säger till TT att det ”nu behövs fler undantag i Las, inte i januariavtalet”.
Det skulle förvåna storligen om C, som har surrat sig hårt vid Jök-masten, börjar konstra. L kan däremot ta det till intäkt för att lämna ett regeringssamarbete de är allt mer obekväma vid. Med ett nödrop skulle de rödgröna ändå kunna klara sig kvar vid makten. Och Vänsterpartiets hot om misstroende är svårt att ta på allvar. De har ropat ”vargen kommer” så många gånger att de kan skriva frasen på den dörrmatta som de alltid har varit.
Det är synd att själva sakfrågan om arbetsrätten och anställningsskyddet kommit bort, men januaripartierna har här bara sig själva att skylla. De har reducerat detta till ett politiskt spel om regeringsmakten.